Hopplösa fall?

Jag kom att tänka på det här med jobb och vad som kan tänkas hindra mig från att få ett annat jobb. En sak som kanske hindrar mig lite är att jag är rädd för att hamna på ett mindre bra ställe. Det handlar lite om att jag vet vad jag har men inte vad jag får. Fast det jag har är mest kaosartat just nu med 2 veckors schema åt gången. Helt klart ska jag ju jobba med människor och jag vill göra skillnad. Jag är rädd för att hamna på ett liknande ställe jag har vart på där människor mest förvarades och drogades ner, flera med motiveringen: "hopplösa fall". Vem/vad avgör att någon är ett hopplöst fall? Visst kan vissa människor pga fysiska sjukdomar och tillkortakommande möjligen bara nå en viss nivå men att så många skulle vara hopplösa fall. Nä, det följer inte min filosofi. Inte heller nerdrogandet med stark psykofarmaka. Jag säger inte att det aldrig behövs, för det gör det. Men i vilken omfattning och när? Ska människor gå runt mer eller mindre sovande i åratal? Är det av sjukdomen eller medicinerna eller av båda eller av vad dessa människor blir klassade som hopplösa fall? Icke förbätterliga. Vad har man provat? Har man provat något alls eller är det bara den enklaste lösningen? Det är i alla fall inget jag kan stå för.

Liksom människor som jobbar inom behandling och kriminalvård och pratar om hopplösa fall. Varför jobbar de där om de inte tror på att människor kan förändras? Vissa vägar är längre än andra men jag tror på att hitta det positiva hos varje individ och bygga vidare på det. Alla tycker om något och är bra på något. Börja där och spinn sedan vidare.

Och hopplösa fall, jag undrar jag om vi överhuvudtaget vart där vi är nu utan de så kallade hopplösa. Vi hade garanterat inte haft elektricitet, flugit med flygplan, vetat hur människokroppen fungerat, haft en massa fantastisk konst och litteratur samt en massa annat utan en massa mer eller mindre avvikande personer.
Drogmissbrukare, psykiskt sjuka och alkoholister har och är många av våra storheter vi har att tacka för mycket. Så vilka är hopplösa? Och vad är normalt?