Livet vänder

Jaha så här långt gick det den här gången innan allt rasade... I en liten hög av spillror ligger jag och flämtar, försöker tappert hålla kvar vid något litet halmstrå, klamrar och drar. Det var ju inte så här det skulle vara, ångesten skulle vara borta för all framtid men så slog den tillbaka med all kraft på en gång. Fast den har ju lurat ett tag bakom hörnet när jag tänker efter. Men jag kan inte bara lägga mig ner hur gärna jag än vill. Jag måste resa mig om och om igen och förtvivlat kämpa, om inte för mig så för mina barns skull. Så jag reser mig och tar några stapplande steg för att återigen falla i en pöl av tårar. Hur ska jag orka? Jag reser mig igen och igen och igen och jag slår näven i bordet och säger att nu får det vara nog! Ett av mina ankare. Nu får det f-n i mig vara nog!!!

Som upplyftande (?) information läste jag i Dagens Nyheter att var 6:e timme tar någon sitt liv i vårt land. Det är ju hur många som helst! Jag som trodde jag var unik med de 3 i min omedelbara närhet men med den siffran lär inte så vara fallet. Mörkertalet lär vara stort då de preparat som omtalades i artikeln fort går ur kroppen. Undrar just hur smart det var att gå ut med den information de gjorde. Det finns risk att talen går upp är jag rädd.

Tankar

Vissa dagar är bara en enda väntan på något. Just nu på att maten ska bli klar så det är överstökat för i dag. Ibland känns det bara så. De små kort stunder jag skulle kunna göra något känns för hackiga för att jobba. Det känns som det bara är att börja hela tiden men det blir inget slut. Och trött är jag, väldigt trött. Men nu har det vänt så vi går mot ljusare tider så det värsta är avklarat.

Jag har inte glömt er, mina vänner eller försakat er men det blev inga julkort i år och vrång som jag plötsligt blev så ratade jag alla jul-sms också. Och det är fler av er jag både borde hälsa på och höra av mig till men det skjuts bara på framtiden. Att inte ha tid är egentligen ingen ursäkt men ändå så tycker jag det är fullt upp att få vardagen att snurra just nu, den ovanliga vardagen.

Den viktigaste prioriteringen för mig själv är mina promenader och det är bäst att passa på när det går. Minst 30 minuter i alla fall.

I´m a survivor!

Jag överlevde julafton! Den blev förvånansvärt bra tycker jag. Jag blev inte dränkt i julgodis och mat och fick äta mina tacos :) Jag slapp fulla människor och saker jag inte vet vart jag ska placera. Jag är så nöjd att jag följde med fast mina demoner inte alls ville det först och försökte komma undan på alla sätt och vis. Den bästa julklappen fick jag långt innan jul och bättre än så blir det svårt att få det.

Nu är jag hemkommen efter en långpromenad. Det gäller att passa på medans det är så pass temperatur att jag fortfarande kan andas ute. Mitt nya underställ i merinoull från Ullmax och det nyfyndade skidjackan för 150:- kom väl till pass. Nu har jag allt jag behöver i sko- och klädväg för i vinter.

Innan promenaden körde jag upp skidspår på gräsmattan åt barnen. Mest var det för att testa om de nya bindningarna fungerade på mina gamla skidor som jag tänkt sonen ska ha i vinter.

Snart bär det av till macken igen! So long!

Våga vara lite mer tvärsom!

Här sitter jag då dagen innan julafton och vet inte om jag ska se på TV, lägga mig eller spela lite Tombrider. Vilket I-landsproblem! Traditionellt är det uppesittarkväll och granen ska kläs. Vad då traditionellt förresten? Bingolotto har inte funnits i all evinnerlig tid så just den uppesittarkvällen kan inte vara så traditionsenlig...

Det ursvenska bolaget SJ är återigen chockade över att det är kallt och snöar i Sverige, tänk jag kan inte förstå men lika bra är det. Stackars Marcus Birro vågar inte åka tåg och jag är glad varje gång min bil startar när termometern visar kallare än -15...

Appropå traditioner. Varför inte skapa sina egna? Som stämmer överrens med våra egna kartor av världen. Jag har i år igen ingen julgran då jag inte tycker mig ha plats för den. Inte rasar varken min eller barnens värld för det. Och den enda julmat som hittat in är några skivor julskinka. Rödbetssallad, gustavskorv och köttbullar äts i det här huset året runt. Och i morgon på självaste julafton ska jag äta tacos för det vill jag ha.

Alla som vill får gärna följa traditionerna men för de som gör det under tvång. Vad är meningen? För att tillfredsställa andra? Och de som försöker tvinga in andra i ledet. Vad är det för vits med det? Vi borde tänka mer på alla människor som har det svårt på olika sätt under jul och nyår och kanske bidra till att hjälpa dem. Tänk alla barn som far illa, alla vuxna som kommer att dricka för mycket och alla som kommer att bli osams. Alla kvinnor som kommer att råka ut för meningslöst våld och alla som kommer att dö helt i onödan i trafiken. Och vi får inte glömma alla de som sitter ensamma mot sin vilja. Varför inte öppna ögonen lite och bjud in din ensamma granne eller gå in själv. Släng av präktighetskoftan och bjud till lite för att alla ska få en bra jul som de själva önskar.

GOD JUL!!!

Snöyra

Ni undrar kanske vart jag tagit vägen? Om det är någon som läser vill säga...

Jobb, jobb och åter jobb. Och så ett hushåll och barn däremellan.

Visst är det konstigt att när man inte har jobb så är det inte bra och när man har så är det för mycket? Det är aldrig bra verkar det. Nåja, jag hoppas det blir ordning till slut men det känns inte bra att inte hinna med och vara rädd för att öppna mailen...

Här yrar snön och det är så mysigt. Jag skulle kunna vara ute hela tiden men det hinns inte riktigt med. Det finns en massa annat som ska göras. Det är lite jobbigt att aldrig vara helt ledig fast jobbet bara är 75%.

Lite för lite promenerande har det blivit i veckan oxå. Jag kan tycka det är så skönt att gå helt själv ibland. Speciellt när snön knarrar under fötterna. Vem behöver mp3 med alla härliga ljud som bara finns när det är vinter och snö? Det är som meditation, tankarna flyger fritt för att försvinna helt en stund. Jag tittar på saker och njuter och tycker det bara är härligt. En liten etund med bara mig själv, mina tankar, fantasier och olösta gåtor. Ibland blir gåtorna lösta under dessa vandringar.

Flyt???

Att saker ska gå som jag vill med lite flyt verkar vara alltför mycket begärt i dessa tider. Tur jag har mina promenader att ta till, att jag är tillräckligt pigg för dem i alla fall. På mindre än ett dygn har jag vart ute 3 gånger!!! Två av dem var visserligen i samband med hämtning och lämning av bil på upptining. Eftersom det verkar som det är tiden fråm helvetet (associerar lite lätt med Hank från Helvete som sjunger i Turbonegro och nu är aktuell som Cornelis i filmen om hans liv) hade bilen frusit ihop för första gången i vinter. Förmodligen inte sista.

Med tanke på allt som händer, inte händer och allt i övrigt är det lätt att bli lite samhällskritisk emellanåt och då kan subkulturer locka. Av någon anledning är det Straight Edge som verkar mest aktuell, speciellt efter informationen att jag inte måste bli vegan :) Livsstilen innebär avhållsamhet från tobak, alkohol och andra droger. Vissa avhåller sig även från sex.

Nu måste jag återgå till jobbandet efter en stunds paus här.

När jag inte kan säga nej...

... kan det bli lite hur som helst... De ringde från macken att det är kris i morgon och jag sa givetvis ja. Jag har verkligen inte tid men samtidigt behöver jag kanske pengarna i januari, framtiden är ju så oviss. Så det blir en galet stressig förmiddag i morgon antar jag. Älskligen är rädd för att vara till besvär nu när han inte kan göra så mycket men jag försöker övertyga honom om att så är det verkligen inte. Läget är ju som det är och vem vet en annan gång kanske det är ombytta roller? Dessutom behöver vi båda varandra oavsett om han kan göra något eller inte, det ligger inte i det.

Jag brukar komma på så mycket bra att skriva här när jag är ute och går men vips när jag sitter här är allt borta. Jag kanske skulle skaffa en diktafon och prata in på men då skulle väl alla jag möter tro att jag blivit helt galen. I dag hälsade jag på en finnspets när jag var ute och gick. Hundsuget kommer gärna tillbaka då med stor kraft. Allra helst då spetsar är en stor favorit, dock är finnspetsarna lite väl skälliga för min smak. Det var fantastiskt skönt med -10 och strålande sol, jag ville knappt gå in.

I morse visade vågen på 58 kilo!!! Min matchvikt och numer utan någon som helst diet. Men nu tycker jag att det börjar räcka. Nå mindre än 56 kan jag bara inte väga om jag ska ha något kvar på benen. 58 är alldeles lagom till mina 168 centimeter. Då syns mina muskler som gärna får bli lite mer men det kommer så småningom.

Jag vet inte men det är något med Marcus Birro. Jag stör mig på honom men kan inte låta bli att läsa hans krönikor. Oftast är de bra oxå. Som den från 1:a december där han skriver om att alla barn bör ha rätt att få fira en vit jul dvs en jul utan att de vuxna dricker alkohol. Helt rätt anser jag, det är ju faktiskt barnens högtid men ändå så är det så många vuxna som dricker rejält under julen trots att barnen är med.

Jag har för övrig slagit in alla mina barns julklappar om det inte skulle råka dyka upp något mer men det har jag inte tänkt just nu i alla fall. Skönt att ha något klart i alla fall.

Nu ska det fortsätta jobbas!!!

Knasvecka

Jag sitter här med min nya mugg med texten: "Live life by 3 simple rules:
1. Work hard
2. Play hard
3. Ignore rule 1"
Känns lite som det är så emellanåt.

Lite bilder där jag bor.

Lite promenadbilder. Det är så himla vackert med snö!!!

Nej inte drömmer väl jag om en gammal inbygd dalagård, nej nej.

Nature!!!

Ja appropå knasvecka. Först var jag sjuk lagom till barnen kom. Till och med så sjuk att jag inte orkade vara uppe emellanåt. Inte ofta det händer. Men inte mycket att göra åt. Sedan fortsatte det med att älsklingen fick operera om sitt nyckelben och det drog ut på tiden. Jag kan bara säga att veckan svischat förbi. Trist för älsklingen att det blev mer långdraget än tänkt men jag kan inte göra annat än att stötta och hjälpa med det som går.