Sist eller näst sist?

Dagen före nyårsaftonen. Jag skulle lägga mig tidigt men efter jobb, barnhämtning, film och diverse övriga aktiviteter kom jag på att jag borde sortera musiken på USB-minnet i bilen. Jippie! Tiden flög i väg nu igen... Ett otroligt vanligt fenomen nuförtiden. Vad händer egentligen? Ja vem vet? I go with the flow, få se vart det leder.

Äntä kul med jul?

Ja nu är det julafton och vad gör jag - jo bloggar. Det var så här det inte skulle vara - jag ensam på julafton. Helst sant är det inte. Natten tillbringades på hotell och kvällen kommer att bjuda på spännade alternativ vad det verkar. Men julen är ju på nåt vis en familjehögtid men barnen är hos pappa och jag vill inte fira med mina föräldrar. Alltså sitter jag här i en för dagen nystädad lägenhet och tvättar. Och när jag tänker och känner efter så är jag - nöjd. Ingen julstress här inte. Inga påflugna avlägsna släktingar som jag behöver tvångsumgås med för att det är jul. Härligt! Ingen falskhet, oäkta leenden, mat och julklappar i överflöd, utan precis som jag vill - lugnt och fridfullt. Kanske en smula ensamt, just nu, för en liten stund. Men jag har frid i sinnet och frid i hemmet. Äntä kul med jul?
God Jul!!!

Kärlek

Känslorna är blandade - å ena sidan känslan av misslyckande, att inte kunna ro det iland den här gången heller och å andra sidan att se det som ett avstamp till något bättre. Jag har helt enkelt inte hittat nyckeln till ett fungerande förhållande - än. Eller så har jag inte hittat rätt person att dansa med - än.
Förra veckan fick jag för mig att läsa klart boken Lyckan, kärleken och meningen med livet. Jag undrar just hur många år sedan jag började med den. Det handlar om en tjej som plötsligt inser att hon inte lever det liv hon vill leva. Hon ger sig ut på en lång resa där hon lär sig att njuta av mat i Italien, i Indien lever hon i ett ashram och lär sig vägen till sinnesro och i Indonesien lär hon sig hitta balans och kärlek. Italiendelen var avklarad sedan lång tid tillbaka men jag var intressrad av Indoneisendelen så jag läste mig igenom Indien också. Visst slog mig tankar om att resa iväg jag med men så slog mig också tanken, den som egentligen fick mig att lyfta boken igen, att resan kan ske även hemmavid och då i mötet med andra människor. På något vis är jag både i Indonesien och Indien samtidigt just nu. Dock finns även andra krafter som knackar på och stör...
Men visst tror jag på kärleken. Jag tror på tvåsamhet. Vi är inte menade att leva ensamma även om det stundtals känns enklast. Och kraven ökar med tidens och insikternas gång trots att det i sin botten, i sin enkelhet ändå bara handlar om några få saker:
- respekt
- två vuxna individer som avnavlat sig från sina föräldrar och rensat stora delar av sina ryggsäckar och som strävar mot någorlunda liknande mål i livet. Eftersom jag älskar liknelser kommer det en här: båten ska ros åt någorlunda samma håll. Ingen fan som ror emot här inte.
- kravlöshet
Och jag tror att ibland kommer kärleken smygande, som i bakhåll och man fattar inte riktigt vad som händer :)

Jul, jul, strålande jul

Blogga eller inte blogga, det är frågan. Vettighetsnivån på inläggen känns sisådär. Om det speglar livet i stort eller inte låter jag vara osagt. Bloggen har iaf fått spunk och vill inte längre centrera texten så det får väl helt enkelt vara då.
I dag har julen flyttat in ännu mer här. På något vis lyckades jag knöla in granen så nu är det ännu mer ont om plats... Jag som vägrat gran i flera år testar nu nåt nytt.

Orkidéen blommar

Orkidéen blommar med 18 blommor! Jag har visserligen för mig att jag räknade till 19 häromdagen men det är inte omöjligt att jag inte hade lärt mig räkna då.
Veckan har varit minst sagt händelserik och jag har träffat en massa människor :) Skoj, skoj. Tyvärr har det varit lite brist på sömn men det går det oxå.
Äntligen är snön här igen! Underbart!

Vad/vem ska man tro på, tro på, tro på?

Ingen, ingen, ingen??? Sig själv, sig själv, sig själv???

Kluriga frågor med säkert minst lika kluriga svar. Jag har i min inbillningsvärld fått för mig att jag ska tro på det människor säger, speciellt när de är kongruenta. Detta stämmer alltså inte? Så vad ska jag då tro på? Inget? Vända på det som sägs och tro på det? Får nog sova på saken...

En liten tanke

Jag läste en intervju med Mia Skäringer i Amelia i går. Hon har tydligen gått ifrån sin stora kärlek, varit singel i 6 månader, blivit en stark singel och nu hittat kärleken igen fast hon inte riktigt hade tänkt det. Nu har hon hittat någon som precis som henne själv är intresserad av personlig utveckling. Tanken slog mig att bara vara intresserad av personlig utveckling leder ingen vart. You have to live it! Lite så känns det i alla fall för mig.

Firar

I dag firar jag att snön faller och att den verkar kunna stanna kvar lite längre än sist.

Jag firar även att jag hittills gjort 16 pass på gymet sedan de öppnade. Bra jobbat!

Ett Framgångsrecept???

Regler för en respektfull, intim relation:

1. Jag ska möta min tomhet.

2. Jag ska lita på dig och tala om när jag inte gör det.

3. Jag kommer att finnas där och du kan räkna med mig.

4. Jag kommer att tala om för dig om jag går. (När jag inte är psykiskt närvarande.)

5. Jag kommer att dela med mig av tankar och känslor i den mån det är möjligt.

6. Jag kommer att vara så sårbar jag kan. (Öppenhet)

7. När jag tycker annorlunda än dig kommer jag att stanna kvar och tala om det.

8. Jag kommer att uttrycka hur jag upplever min verklighet.

9. Jag ska ta konsekvenserna för det jag gör och säger.

10. Jag ska vara öppen för att ge och ta emot.

11. Jag lovar att respektera och ha medkänsla för dina strävanden.

12. Jag ska ha förståelse för ditt behov av intimitet likväl som mitt.

Detta handlar också om jag vill leva i kärlek eller rädsla, orsak eller verkan, attached eller detached...

Lite att fundera på...

Segt, grått och trökit

Jag vill bara sova, sova, sova... och jag hoppas verkligen jag inte håller på att bli sjuk. Förmodligen en blandning av vädret, mörkret och lite annat lull lull som att jag insett att jag trott att jag sett en sak men det bara visat sig vara en illusion. Ibland funderar jag om allt vi ser och upplever egentligen är illusioner eller projiceringar av vårt inre. Och hur det än är så är det verkligt för oss till motsatsen bevisats. Och för vissa blir det inte ens verkligt då. För dem det blir verkligt kan det bli ledsamt och sorgset och ungefär där befinner jag mig...

Lite tidigt

Så här såg "pysselhörnan" mitt i rummet ut för en månad sedan... Kreativiteten hoppar hej vilt hit och dit. Vore ju bra med fokus... Då finns det i alla fall en chans att något blir klart...

Adventsljusstakarna kom fram i helgen. Ja jag vet att det är en vecka för tidigt men jag tycker det är så behagligt och mysigt ljus och den absoluta höjdpunkten i vintermörkret. Så därför tänkte jag att vi är värda att njuta lite längre i år :)

Komplettering

Jag glömde några saker på önskelistan:

- "juliga" (läs röda) sängkläder i bomullssatin

- fred på jorden :)

Drömma kan jag:)

Jag kan villigt erkänna att jag skulle vara fullkomligt nöjd att jobba 25-50% och resten av tiden sköta hem och barn. Jag skulle lugnt kunna göra det valet om jag hade någon som försörjde mig. Jag ser det inte som ett steg tillbaka i utvecklingen utan som en möjlighet att själv kunna disponera min tid på ett mer tillfredsställande sätt, känna mig friare och göra mer av det jag vill. De 25-50% skulle faktiskt kunna vara att leva på mitt konstnärskap, coachande eller något annat flexibelt. Som den kreativa själ jag egentligen är men inte riktigt har möjlighet till behöver jag mycket egen, fri tid som jag kan disponera som jag vill på ett annat sätt än nu. Kreativitet kan ibland kvävas av press och tidsuppsatta ramar.

Familjen

Familjen har höga krav på sig läste jag i någon bra krönika för ett tag sedan. Dagens familj fungerar som ett ställe där vi återhämtar oss och hämtar nya krafter. Det i sig innebär att familjen har höga krav på sig att vara högfungerande, när den inte är det sker inte energihämtandet och rekreationen som krävs i dagens samhälle. Familjen genomgår som jag ser ett stort paradigmskifte just nu. Detta gäller relationer i stort vad det verkar. Om båda parterna i en relation ska kunna arbeta heltid krävs att båda delar på sysslorna hemma oxå. Vi pratar om jämställdet, eller snarare slänger oss med det ordet åt höger och vänster. Jämställdhet kommer för alltid att vara en illusion såvida inte män börjar föda barn och amma dem. Vi kan prata om delat ansvar och flaskmatning men det kan aldrig vägas upp mot de biologiska processer som sker med främst mamman under graviditet, förlossning och amning. Detta extra biologiska band kan aldrig papporna få. De pappor som bli ensamma med sina små barn kommer möjligtvis i närheten men inte lika nära. Jag inbillar mig att detta extra band vi mammor får till våra barn är det största hindret för absolut jämställdhet. Kanske är det även detta band som får oss mammor att tycka att vissa saker är viktigare än papporna.

När mina föräldrar växte upp var det fortfarande hemmafruarnas tid. Deras mammor var hemma och skötte hemmet. Sedan skedde en revolution (?) då hemmafruarna skulle ut och arbeta, ett led i jämställdheten och kvinnornas rättigheter. Nu är det näst intill ett krav att båda föräldrarna ska arbeta heltid och då återstår frågan: Vem sköter hemmet? Vem gör det tråkiga innan det roliga? Vem får egentid och hur ser den ut?

För att dagens familjer ska fungera ser jag ur min synvinkel några viktiga faktorer:

- alla sysslor som hör till hemmet bör delas

- bådas egentid bör disponeras efter behovet. För att familjen ska fungera krävs att båda mår bra och de gör de garanterat av att göra sitt.

- båda bör ha lättat sina ryggsäckar sedan tidigare så att de slipper slänga skräpet på varandra

- varje familj bör skapa sina egna traditioner och inte bara göra som det gjorts i åratal. "För att det ska vara så." Där ingår även att relationen till sina egna föräldrar är klara och tydliggjorda i den mån det går.

Men det här är ju bara sådant jag kommit fram till genom att lyssna, läsa, fundera och reflektera.

Önskelista

Så här i juletid är det på sin plats med en önskelista:

- En kommentar från alla (?) som läser bloggen så jag vet vilka ni är :)

- En veckas skidsemester med en massa snö, sol, en öppen brasa och en massa annat skoj.

- 2 veckor i solen i februari så att vintern inte känns så vansinnigt lång.

- En trappstege så jag slipper klättra på alla möjliga och omöjliga vis på allt som finns när jag inte når...

- En sån där magisk manick så jag orkar lossa mina hjulbultar själv.

- En hund med tillhörande hundvakt :)

- En ny, trevlig parfym för det var flera år sedan jag fick/köpte ny parfym och jag är helt klart värd det :)

Om 10 år

Jag fick frågan vad jag gör om 10 år och det är svårt att ha en aning om nu. Drömmar och visioner går alltid att ha. Och en riktning på livet är aldrig fel.

Jag har sedan jag var liten drömt om att bo i ett varmare land, om inte hela året så i alla fall en del av året. Ett tag var jag tom övertygad om att jag hamnat fel och borde bott i den varmare delen av Australien :)

För övrigt jobbar jag lite lagom med något jag tycker om och vistas mycket på varmare breddgrader. Mer specifik än så kan jag inte vara just nu :)

Skönhet, stil och kläder

Eftersom jag har som största intresse att studera människor är det ett utmärkt tillfälle att göra det på jobbet. Vissa är vackrast när de är tysta, vissa blir vackrare när de pratar (helst en utmaning till min hjärna), vissa blir vackra i snygga kläder och vissa är vackra i precis vad som helst. Men nog är det så att kläderna gör en hel del, det måste jag ju medge. Vissa unga bratswannabes är faktiskt jättesnygga, jag trodde aldrig jag skulle tycka det men det är kul att jag kan kan förvåna mig själv :)

Även om man inte är intresserad av kläder så speglar det lite av personligheten om man ändå bryr sig om vad man har på sig.

Träning

Det är bäst att jag visar att jag lever. Bloggandet är inte det som vart i fokus på senaste tiden. Jag har kommit i gång med träningen vilket inte verkar att falla i alltför god jord hos alla. Jag tränar för min skull, för att jag ska kunna se vad som är möjligt. För att på sikt kunna använda mig av de kunskaper jag får i att hjälpa andra och kanske även kunna inspirera andra. Och jag frigör tid och hittar luckor för att få in en rutin trots mina lite halvknepiga arbetstider. Att inte ha tid är bara en dålig ursäkt.

En liten lätt update

I dag var det äntligen invigning på gymmet. Jag hoppas det blir bättre än min första intryck... Det hela beror lite på hur många som kommer att träna där oxå. Det lär visa sig.

Annars kommer jag att ägna helgen åt jobb och för övrigt är jag just nu rätt tom i hjärnan och har inget av direkt värde att delge er. Så jag återkommer :)

Sortera?

Tre dagar med morgonpromenad. Härligt! Jag har klurat ut ett upplägg för träningen nästa vecka jag ska testa (då när gymet öppnat). Det känns bra att ha tänkt ut en start att utgå ifrån.

Middagen är förberedd och står och lurar i ugnen just nu. Ett bra ämne för hemmafruliv måntro? Jag har handlat, rensat garderober, tvättat (inte klart än) och vart på macken två gånger i dag. Så nu fixar jag dataärendena för i dag och så blir det lite pyssel innan middag och afrodans. En helt lagom dag i mitt liv :)

I Året Runt är det ett återkommande tema i varje nummer med människor som vågar satsa och leva sin dröm. Undrar hur många fler sådana artiklar jag behöver läsa innan jag vågar ta livet att leva min dröm. Å andra sidans tår det inget i dessa artiklar om hur mycket dessa människor kämpat, jobbar dygnet runt, vänt på varenda krona och förmodligen även gråtit en och annan skvätt. Sedan lär tilläggas att jag bör välja någon av alla drömmar... Det är omöjligt att göra allt samtidigt.

One more to go!

Jag har inte lyckats komma på än om jag är helt frisk eller inte. I dag har jag vart slö men trots det fått en delgjort. Jag skyller slöheten på min väns mat. Mindre bra med för mycket och för gott :) För övrigt är min idé nu att morgonpromenader är bra för näsan och så tar jag allergitabletter också, utifall det kan vara något jag inte tål. För nu ska jag bli helt tvärsäker på att jag är frisk! Inte minst för att gymet öppnar på lördag!

Jag kan tänka mig att min dag i dag är ungefär som en lyxhustrus dag skulle kunna vara och vet ni vad? Jag skulle mycket väl kunna vara lyxhustru. Jag skulle lugnt kunna fylla dagarna med en massa både vettigt och ovettigt :)

Spel eller inte spel?

Strandad i soffan en stund med två plastpåsar på fötterna. Jag testar 1-2-peel som ska vara sååå bra för fötterna. Jag hoppas det. Att fixa med fötterna hela tiden blir lätt tröttsamt. Om det räcker med att sitta med dem i plastpåsar var 3-4:e månad skulle jag vara mer än nöjd.

Jag läste ett intressant inlägg på facebook i går om barns dataspelande kontra att var 10:e man mellan 18-24 år i Sverige lider av spelmissbruk. För mig är det en självklarhet att barnen inte bara ska sitta och spela spel hela tiden. En av alla aspekter är att människan är en social varelse och vi föräldrar ska lära barnen att delta i det sociala samspelet. Datorer och den virituella världen är en del av vår värld och jag har inget emot den men det är fortfarande inte vår huvudsakliga värld. Och det lär ju ändå vara viktigast att både vi och våra barn kan fungera i den verkliga, fysiska världen? Och liksom jag läste böcker när jag var liten så kan spelandet bli en flykt från att slippa vara i den här världen. Samtidigt kan spelen vara både lärorika, roliga och avslappnande, jag säger inget om det.

Men så kommer jag att tänka på det här med åldersgränser på spel. De finns ju av en anledning och den anledningen är inte som en del verkar tro att spelen är för svåra för barnen. Det handlar om barns utveckling och förmåga att skilja mellan verklighet och fantasi. Det handlar om vad barnen förväntas klara av vid en viss ålder utan att t ex få mardrömmar. Av den anledningen funderar jag ibland på varför inte utvecklingspsykologi ingår i föräldrautbildningen när man skaffar barn. Och då menar jag längre än barnets första levnadsår. Jag inbillar mig att den stora, allmänna massan skulle behöva lära sig mer om vad som är viktigt för barn och vad som krävs för att deras hjärnor ska utvecklas fördelaktigt. För det verkar naivt att tro att människor själva tar reda på saker. Och i och med de sociala varelser vi är så härmar vi varandra utan att ta reda på om det egentligen är så himla bra. Grannen köper något och vips så gör vi också det. Reklamen visar något som verkar bra och vi köper. Men när kommer den kritiska delen in om vi verkligen behöver saken? Och om den egentligen är bra?

Ja jag vet att det här med bloggandet också är en del av den virituella världen och det kan uppta för mycket tid. Jag ser det dock som en offentlig dagbok eller nåt och som en något tyst protest ibland. En liten röst i mainstreambruset som jag inte riktigt vill tillhöra - så jag låter bli.

I går fattade jag det kloka beslutet att avinstallera facebook ur mobilen för jag väljer att leva mer i det verkliga livet :)

The sinner :)

Sent ska syndaren vakna så jag lyckades se två avsnitt av Moreaus med flera. Jättebra musikalisk underhållning, bland det bästa jag sett hittills i svenska television. Synd bara att jag fattade det så sent... För övrigt undrar jag om det kommer att bli fler avsnitt av min favoritserie Himmelblå, den härliga norska serien.

Vansbro på världskartan?

Vansbro har återigen kommit i blickfånget i och med bankrånet. Fruktansvärt men kanske inte oväntat? För hur lång tid tog det inte för polisen att komma dit? Trots att larmet gick på en gång. Ibland är all publicitet bra oavsett om den är bra eller dålig har jag hört. Jag tänker inte yttra mig mer i den frågan just nu... Jag misstänker bara att vissa verksamheter i glesbygd blir än mer hotade av nedläggning efter sådant här...

Drömmar

Jag känner mig på bättringsvägen i dag och har hittills varit uppe mer än 3 timmar som vart vad jag lyckats med de senaste dagarna.

I går tittade jag på Bonde söker fru bara för att kolla in läget lite och så tittade jag på Halv åtta hemma hos. Älgfilén som serverades där kan jag göra vad som helst för. Som ni kanske redan vet eller förstått så älskar jag kött. Kött, kött, kött och då helst vilt. Om jag får välja.

Upptäckte just en debatt huruvida Megan Fox är för smal eller inte. Titta här och avgör du med. Den bild som hon är mest kritiserad för drar hon ju in magen rejält... Jag tycker hon ser helt ok ut. Ännu smalare hade vart för mycket men nu, helt ok.

Jag var jättetrött i går kväll men hamnade tillslut i nåt läge där det bara inte gick att sova vilka tricks jag än tog till. Tankarna bara snurrade och det som snurrade berodde säkert på att jag bland det sista jag såg på tv:n var bilder från Hawaii. Det snurrade i mitt huvud om alla ställen jag vill besöka. Det är mycket värme, sol, vita stränder och varma bad men det är också drömmar om att köra hundspann i Alaska och jaga björn. Bada i geisrar på Island. Åka helikopter upp på en orörd alptopp och åka skidor nerför i flera kilometer orörd snö. Men som sagt, mest värme. Kamelritt och övernattning i ett beduinläger i öknen. Solnedgång över Ayers Rock. Göra en pilgrimsvandring. Titta på kristusstatyn i Rio de Janeiro. Lyssna på konsert i operahuset i Sidney. Vandra Incaleden och besöka deras gamla helgedomar. Besöka Mayaindianernas helgedomar. Se pyramiderna. Flyga helikopter över Grand Canyon. Spela poker i Las Vegas. Bila genom USA. Surfa på Hawaii. Åka lyxyacht i Karibien. Äta mat och springa i tempel i Thailand. Besöka världens renaste land - Singapore. Åka transsibiriska järnvägen. Vandra på kinesiska muren. Dyka i korallreven. Vandra Kungsleden. Fånga och märka renar i Lappland. Och en hel massa annat. Titta på en massa hus eftersom jag är intresserad av arkitektur, lyssna på en massa musik, dansa, skratta, lära främmande språk. Det är oändligt :) Men nu kanske jag i alla fall kan sova i kväll :)

Ödmjuk...

Ibland väcks en tanke i andra, en nyfikenhet på något. Kanske att förändra något, undersöka något. Härligt! Jag är glad om jag så kan inspirera bara en person att gå utanför boxen, att tänka en ny tanke. Jag kom att tänka på mig och mitt liv, så långt ifrån det liv jag har nu, jag bara var för några år sedan. Hur jag famlade efter halmstrån, tog några och vågade satsa. Det betyder inte på något sätt att jag är klar än, jag har bara börjat. Jag har sett att allt är möjligt och jag är tacksam över det. Ödmjuk och tacksam inför att ha fått livet tillbaka, för det är så jag ser det. Eller kanske snarare att jag äntligen har fått livet som jag aldrig haft. Förut levde jag livet väldigt mycket genom böckernas värld eftersom jag inte riktigt fick vara med i den riktiga världen. Nu tar jag för mig på ett annat sätt och njuter av vad som erbjuds. Jag väljer också vad jag vill ha i mitt liv. Numer får inte energitjuvar så stor plats. Jag kan vara nyfiken på dem men när de är blockerade gör jag bättre i att låta dem gå. Jag behöver inte det. Numer lever jag efter att försöka lämna människor i lite bättre tillstånd än vad jag finner dem. En fin och ödmjuk tanke.

Och nu har jag fått tecken på att jag visst ska rycka upp mig :)

Sjuk :(

Sjuk, sjuk, sjuk... Mina ben bär mig knappt och det var en pina att hålla ut hela passet i går. Jag gillar inte att vara sjuk. Det är sååå trist. Huvudet är någorlunda piggt men kroppen helt kass. Nu kan jag verkligen öva mina positiva tankar och inte fastna i något elände. Det är lätt att fastna när tröttheten i kropp och själ sätter in. Varken fastna, djupanalysera eller älta är något som är funktionellt för mig så jag väljer oftast att göra annat än det. Bara vetskapen att jag har verktyg för att välja räcker långt för mig.

Förändring

Förändring gör ont. Förändring är smärtsam. Förändring är en ständigt mer eller mindre pågående process. Förändring kan även vara fantastiskt roligt. Poletter trillar ner. Skratt klingar. Kroppar frigörs ur tunga bojor. Frihet skapas. Tunga frågor besvaras.

NLP Master

Nu äntligen har masterkursen i NLP börjat! Som jag har väntat och längtat. Första dagen var mest en socialisationsdag tycker jag så det är tur jag har övat hela veckan :)

För övrigt kommer jag att vara väldigt återhållsam med vad som händer på kursen då det inte föll i alltför god jord sist jag gick på kurs. Min strategi nu blir alltså att inte dela speciellt mycket med någon. Vill ni veta - gå kursen!

Ljuva höst

Jag har ändrat mig! Kanske inte helt men i alla fall lite. När hösten är som den var i går och i dag, då tycker jag om den. Om jag bara lyckas fånga den - och det har jag lyckats göra nu två förmiddagar. Visst är det lite kallt först och det enklaste hade vart att stanna inne men efter en stunds promenerande sprids värmen i kroppen, lungorna fylls av frisk luft och det är bara så härligt.

Inspiration, var är du???

Det känns som jag gjort det förut men nu gör jag det igen :) Länkar till denna blogg med underbara foton. Att missa detta är som mat utan kryddor. Helt enkelt mindre njutning till livet.

Läste om en tjej i dag som menar att det stärker självförtroendet att ha kontroll över verktygslådan dvs att kunna hantera verktyg och maskiner. Jag menar att det säger väl sig självt? Att vi har "kontroll" över olika saker eller snarare att vi behärskar olika saker stärker oss och våra självförtroenden. Det må vara verktygslådan, kastrullerna eller vår egen historia. Allt som kan vara värt att ge sig i kast med. Det gör att våran värld växer också och att vi kanske knyter nya kontakter. Vad vet jag?

Själv skull jag behöva få en skjuts med inspirationen. Lite miljöombyte hade inte skadat. En weekend i London eller Tallin eller vart som helst men inte hemma. Lite spa kanske och slippa laga och fundera på mat, bara få en massa gott serverat... Ja drömma går ju... Dock gör det inte så mycket med inspirationen. Jag får enkelt ge mig själv en spark i baken. Så får det bli!

En liten bild från förra veckans utflykt :)

Solrosorna i komposten :)

Jag är inte och kommer förmodligen inte att bli någon mästerfotograf, sådant överlåter jag åt andra. Inte för att jag inte tror att jag kan det om jag skulle vilja men jag har valt att lägga tiden på annat som jag vill mer. Bilderna här är bara för att förgylla lite och vissa av dem tycker jag är riktigt bra trots kamerakvalitet mm.

Nu är det illa...

... illa för att det var en vecka sedan jag både öppnade datorn och därmed bloggade sist.

... illa för att Marcus Birro måste ha blivit helt insane och kandiderat till partiledarposten för Kristdemokraterna (KD)

... illa för att jag inte vet vilken storlek jag har! (XS, S eller M???)

... illa för att Juholt tjänar 144000 i månaden och har dessutom lyckats snåla åt sig diverse bidrag

... illa för att öppnandet av gymet är uppskjutet 2 veckor

... illa för att jag plötsligt fått lust att läsa Norén!? Han har visst ett bra språk och sådant intresserar mig. Däremot har jag svårt att tro att Norén intresserar mig men han bör som alla andra vara värd en chans antar jag. Jag ska inte döma honom på förhand. Så biblioteket kanske ska få sig ett besök av mig. En ynka liten pinne i statistiken...

... illa för att förkylningen inte helt vill släppa greppet. Men det hindrar inte mig. Lite snor har ingen dött av!

Planer

En till målbild eller snarare flera hittade :)

Denna på Lind Fodor dök upp på Google. Så snygg!

Här finns några till :)

Det är hård träning som gäller för att ens komma i närheten...

Efter några förvirrade veckor (mer än vanligt) har jag kommit fram till en del saker. Jag ska satsa på träningen på allvar så fort gymet öppnat. Kort är tecknat för ett år framöver så det vore dumt att inte utnyttja det. Jag ska gå min masterutbildning i NLP som börjar nästa helg. Efter den ska jag förverkliga en dröm att utbilda min till jympainstruktör. Kanske blir det veckoutbildning i Fuerteventura, Spanien. Tanken är väldigt lockande. Men en sak i taget :)

Tankar...

Tänkvärd dikt av en gammal amerikansk kvinna:

Om jag fick leva ett liv till…

…då skulle jag göra fler misstag nästa gång

jag skulle koppla av mer och vara mjukare

jag skulle våga vara dummare än jag varit den här gången

jag skulle ta fler chanser, bestiga fler berg och simma i fler sjöar

jag skulle äta mer glass, men mindre bönor

Om jag fick leva ett liv till…

…skulle jag säkert ha fler verkliga problem, men färre inbillade

ni förstår jag har varit en sådan där människa som levt försiktigt och sunt, timme efter timme, dag efter dag, år efter år

och visst har jag haft mina stunder

Men om jag fick leva ett liv till…

…då skulle jag bara ha fina stunder, en stund efter en annan

jag skulle leva i nuet, istället för att leva så många år i förväg

Om jag fick leva ett till liv…

…skulle jag packa mindre i resväskan

ni förstår jag har varit en sådan där människa som aldrig gått någonstans utan termometer, ylletröja, regnkappa och fallskärm

Om jag fick leva ett liv till…

…skulle jag börja gå barfota tidigare om vårarna och fortsätta med det längre in på höstarna.

jag skulle dansa mera, åka mer karusell, plocka fler tusenskönor och älska oftare.

Om jag skulle leva ett liv till…

…skulle jag aldrig mer vara rädd.

Varför ska vi vänta med att leva till nästa gång när vi kan leva här och nu?

Fokus

Fick reda på i dag att jag var en hårsmån från att bli chef på OKQ8 i Vansbro. Jag kan inte bestämma om jag tycker det är bra eller dåligt... Å andra sidan var det väl inte meningen då... Kul i alla fall att ändå vara så nära av 16 personer.

För övrigt blev inte helgen alls som jag tänkt och inte heller dagen i dag. Zumban på kvällningen gav mig i alla fall glädje och energi.

Jag behöver fokusera mer på mitt och vad jag behöver och bara strunta i allt annat. Bland det ingår mer NLP bla.

Hm...

I går var det tänkt att jag skulle damma av dansskorna men förkylning med ihållande hosta satte stopp för det så det blev en film i soffan. The Lincoln Lawyer. Bästa jag sett på väldigt länge.

För övrigt vet jag varken ut eller in. Jag vill bara ge upp. Lägga mig under täcket och försvinna eller nåt...

En ovanlig kväll...

I går skedde ett märkligt möte på jobbet . Det kom en äldre man med förmågor utöver de vanliga och pratade med mig. Han var kvar länge och sa en massa intressanta saker, vissa som jag redan visste och andra som jag inte visste...

Kvällen gick för övrigt väldigt fort. Det var som att 9 timmar bara flög iväg. Fler sådana kvällar vill jag ha!

Ingenting alls egentligen

Jag är stressad och det rör sig mycket i mitt huvud så jag tänkte bara göra ett kort inlägg om ingenting alls egentligen. Det rör sig mycket i mitt huvud hur jag egentligen vill ha mitt liv och vad det är som hindrar mig från att vara där nu. Frågan är ju oxå om jag aldrig blir nöjd. Är det nåt fel på mig kanske? Vad för fel i såna fall? Och den inre glöden, vad är det som gör att den inte används till att göra det jag vill. Varför kvävs kreativiteten?

And so on...

Nej men nu tycker jag efter cirka 1,5 år att det är dags att jag dammar av dansskorna! Varför slut med något jag tycker är så himla roligt? Det rann liksom ut i sanden förut men jag är helt säker på att efter ett par danser med några duktiga kavaljerer så kommer både jag och dansskorna att vara avdammade igen. Och drömmen om att gå en Dirty Foxx-kurs för Odd Vesterli har vaknat igen. Och kanske med lite tur så kommer det denna gång att bli av. Som synd är missade jag att det var kurs i Lindesnäs i augusti men jag kan gärna åka en bit för en trevlig kurs :) Jag har visserligen gått en foxkurs men vill helst gå för gurun oxå :)

Jag läste i tidningen i går att Systembolaget ska utreda om de ska börja med hemkörning. "Köpmönstren har ändrats så vi lär se över vårt utbud och följa med i utvecklingen." Eller nåt i den stilen. Men det är ju bra, då slipper alkisarna visa sig ute alls... Vi kan väl återinföra lön i form av brännvin precis som förr i tiden oxå. För att tysta folket. För att lugna vilda idéer och uppror. Om nu mellanmjölkens land ens skulle få för sig något sådant...

Läste just att 52 personer i Colombia blev mördade förra året för att de var fackligt anslutna. 52 personer!!! Då ska nämnas att endast 5% av befolkningen är fackligt anslutna... Och här gnälls det över politiska flyktingar mm... Välkommen att öppna ögonen och läs på gott folk!

Ny kärlek?

Googlade fram några bilder på min förmodade nya kärlek, Portugisisk vattenhund:

Så här ska de enligt rasstandarden vara klippta för optimala egenskaper i vattnet.

Jag har inte hittills träffat något exemplar i verkligheten men det lär inte stå på. Om de är som beskrivna i rasstandarden och jag tål dem så är det "min" "nya" hundras. De gillar allt från vild aktivitet till soffmys, de är intelligenta och lättlärda och verkar inte ha någon direkt utpräglad jaktinstinkt. Ungefär alla egenskaper jag vill ha. Det enda lilla negativa är att de kan vara lite väl egensinniga ibland och att de har ett stort revir (ungefär som de jag redan haft...)

Utopia

Jag har en egen värld där bara jag existerar. Utopia heter den. Jag går gärna in mer och mer i min värld har jag märkt. Det känns bra där. Där är allt rättvist och bra, tryggt. Alla (hur nu det går till när det bara är jag) delar på allt. Det finns inga krig och allt är i harmoni. I min värld bjuds det till och görs det som ska göras utan minsta gnäll. I min värld lever man i harmoni med naturen. I min värld finns ingen skillnad om man är man eller kvinna. Ska maten lagas så lagas den. Ska tvätten tvättas så tvättas den. Ska bilen fixas så fixas den. Ska kläderna lagas så lagas de osv.

I min värld finns inga idéer om att ett visst kön skull vara mer lämpade för viss uppgifter. Det som ska göras görs bara och alla är lika lämpade och kan bli lika bra på allt bara viljan finns. Och med vilja kommer man alltid långt.

Naturligtvis är inte Utopia något nytt... Googlade och fick fram en bok som heter Utopia och är skriven på 1500-talet. Inte helt olikt mina tankar... Länk finns här.

HÅRDROCK!!!

I går hade äntligen hårdrocksprinsessorna reunion och var på konsert med Pain och Raubtier. En lyckad och rolig kväll med min prinsessa :) Dock kunde arrangörerna ha tänkt om lite. Men man kan inte få allt och vi fick ju 2,5 timme tung hårdrock :)

På dagen hade jag besök av en gammal vän och det var så himla trevligt och avslappnat. Helt okomplicerat, precis som jag vill ha det när jag umgås.

Sammanfattningvis en rolig, okomplicerad och ytterst trevlig dag som det gärna får bli fler av :)

Politik?!

Jag läste i tidningen att Jimmy Windeskog ger ut sina memoarer. Jag satte nästan kaffet i halsen och undrarde just vad han skulle kunna ha att skriva om. Frågan är vem som kommer att läsa dessa memoarer av en fd "toppolitiker" i SD och numer i Nationaldemokraterna. Jag skulle kunna läsa bara av ren nyfikenhet men gissar att jag redan efter 2 sidor skulle vara så förbannad att boken åkte i soporna. Enligt tidningen innehåller boken mest kritik mot tidigare medlemmar i de båda partierna. Själv blev Windeskog utesluten ur SD pga av opassande åsikter om att en partikamrats adoption. Han passade helt enkelt inte i etablissemanget. Huruvida Jimmie Åkesson och SD som helhet passar in är ju något som kan diskuteras. Men det går inte att beskylla SD för att inte ha förfinat sin politik med åren för annars hade de aldrig hamnat i riksdagen. Dock vet alla vi som inte är alltför blåögda att det lurar en hel del ugglor i mossen och att en hel del av deras politik innehåller omskrivningar för annat. Som tur är (?) har Jimmie Åkesson en gedigen akademisk examen som gör det lättare att ta sig in och agera i maktens korridorer.

Tillbaka till Windeskog så har jag varit på några föreläsningar och seminarier med honom då vi tydligen båda två kom på den ypperliga idén att läsa filosofi samtidigt. Han betedde sig ytterst märkligt. Inte minst mot tjejen med afrikanskt ursprung som var med i gruppen.

Det här med att låta bli den politiska debatten verkar gå sisådär...

En ny upplevelse eller två...

I dag svängde jag äntligen av på den där vägen där det står: "Per Gynts grotta". Och efter cirka en kilometer var grottan där.

På stigen dit syns vägen i bakgrunden som jag åker till jobbet.

Grottmynning och trollskog. Tror ni jag hamnat i himmelriket? Det kommer att bli en färd till hit utrustad med oömma kläder och en bra ficklampa. Jag har räknat ut att jag precis kommer att kunna komma in igenom öppningen :) Äventyr!!!

Ja och så är det något med mig och stigar. Jag bara älskar dem, dessto mindre dessto bättre. Kanske tycker jag så mycket om dem för att de minner om en svunnen tid? Och på tal om svunnen tid. Jag har vart på den här platsen förut, för länge, länge sen. Jag fick en förminnelse av det. Man får tro vad man vill om sådant men jag tror.

Appropå det så var jag på afrodans i dag och det är nåt speciellt med det. Som att känna urkraften i kroppen. Och det är sån glädje, det är svårt att inte le. Och när killen från Senegal började sjunga reste sig håret på mina armar - jag har varit där oxå gissar jag...

Illusionen av att dela

Illusioner och drömmar och tankar sjunger Dia Psalma. Tanken att allt egentligen bara är en illusion är intressant. Vad är då egentligen verkligt?

Som Sartre säger: "Life has no meaning the moment you loose the illusion of beeing eternal."

Och lite så är det väl ändå? Jag hade tänkt skriva en text av Jean-Paul Sartre och Simon de Beauvoir om varat men jag hittade den inte på nätet och boken det står i vet jag inte riktigt vart den är. Simon de Beauvoir har inte varit någon favorit sedan sociologiundervisning om feminism men nu har hon tagit sig tycker jag. Hon och Sartre har gjort mycket bra tillsammans. Mycket intressanta och tänkvärda filosofiska texter finns med dessa två och är värda att läsa och fördjupa sig i. De är existensialister båda två. Några fler citat av den goda Sartre:

"Man is condemned to be free; because once thrown into the world, he is responsible for everything he does."

"Man is not the sum of what he has already, but rather the sum of what he does not yet have, of what he could have."

"Being is. Being is in-itself. Being is what it is."

Ja och vad har det här med att dela? Jo illusionen av att dela upplevelser och trevliga saker med någon annan. Det kan helt enkelt inte vara något annat än en illusion har jag kommit på så jag delar upplevelserna med mig själv helt enkelt. Och Sartre igen: "Om du är ensam när du är själv, är du i dåligt sällskap."

Och drömmarna? Och upplevelserna? Ja jag vill åka hit till Nidarosdomen (bilder från Google). Jag har tänkt på det väldigt länge men skulle gärna vilja ha ressällskap pga den långa körningen. Den verkar magisk på något vis. Så när blir det av? Cirka 8 timmar tar det dit och det är raka spåret :) Och Röros passeras. Det finns säkert något mer att titta på oxå.

Zumba!!!

Jahapp, då har jag vart på zumba för första gången och det var intressant. Ganska svårt men enligt mitt sällskap mycket lättare än tidigare när hon hade testat. Eftersom inte alla rörelser sitter kunde jag lugnt ha hållt på ett tag till för att bli tröttare. Träningsvärk kommer jag dock att få, i alla fall lite :) Och det känns bra att vissa moves från mitt vardagsrum när jag är uttråkad eller bara glad har hittat till jympagolvet :) Det är ju det jag alltid har sagt - att jag är före min tid - alltid :D

I morgon tänkte jag dra till skogen en vända.

Kanske denna utstyrsel kunde vara något? Lite för kallt kanske...

Uttråkad!

Det förra inlägget symboliserade lite av min rastlöshet och uttråkning. Jag har liksom tröttnat på filmkvällar och slentrian, att det aldrig händer något. Jag vill på utflykt, upptäcka nya saker och nya platser, om det så bara är borta i skogen jag inte vart i förut. Eller testa den där nya frukten i affären. För mig är det att njuta av livet, att göra nya saker, att testa ny mat osv. Att spela spel istället för att se på film. Att ta en promenad och titta på något nytt. Att uppleva! Utan att uppleva och få nya intryck utvecklas vi inte och vem vill stå still? Inte jag i alla fall. Så i morgon ska jag testa zumba och det ska bli så roligt!

En vanlig lördagkväll???

Enformighet

Slentrian

Konformitet

Likgiltighet

Uttråkning

Okreativitet

Insomnia

Ospontanitet

Unforgivable

Social konstruktion

Familjeliv

Svensson Svensson

Reinkarnation

Walkabout

Sightseeing

Återfödelse

Unresistable

Resistant

Frihet

La loca

Dominus

Libre

Ladridos de los perros

Kreativitet

Höstens första myskväll med tända ljus och rökelse. Härligt! Det är tur det är någorlunda varmt inne :), eftersom höst och kyla inte är min grej.

Jag var och tittade på falukonstnärinnan Karin Ferners utställning på Dalarnas museum och ja jag blev inte imponerad. Däremot blev jag förundrad över att den skrotsamlingen är konst som kan säljas dyrt. Måhända är det hennes inblandning av silver som gör det dyrt? Kilopriset lär vara rätt högt nu... När jag tittade på utställningen så undrade jag: Varför fullföljde jag inte mina idéer om att bli konstnär? Och vad säger att det är för sent? Mina drömmar och idéer fortsätter och just nu försöker jag få till en så kreativ miljö omkring mig som möjligt.

Dogs

Nu när jag vart i skogen en hel del är det än mer uppenbart att det fattas en hund i mitt liv. Men det är ju det där med allergin... Och knepiga jobbtider...

En Lagotto Romagnolo ska visst funka för allergiker men jag kan inte ta en sådan hund på allvar...

Annat är det med den här. Dock lite väl stor. Great Japaneese Dog eller Akita Inu, de har numer blivit två raser. GJD har svartmaskat huvud Akitan har inte... Detta med rasvärlden...

Så hittade jag en bild på en Shiba som jag ju haft. Med det karaktäristiska uttrycket :) Hur ofta såg jag inte detta :)

Och så fastnar jag i jakthundsträsket... Här en Hälleforsare.

Alla bilder hittade med hjälp av Google.

Skogen

Jag tar tillbaka det där med hösten, i alla fall litegrann. Både i går och i dag släppte jag alla "måsten" på förmiddagarna och begav mig ut i skogen. Jag har haft sol, värme och en massa svampfynd båda dagarna. Så det där med att jag inte kan hitta svamp - släng det i sjön. Jag kan visst hitta svamp, jag tror jag kommit på lite knep. Och jag tror mitt undermedvetna hjälper mig, leder mig rätt liksom. För hur kan jag veta att jag ska gå just till vissa ställen? Klurigt det där. Och det är så kul att plocka svamp men ack så tråkigt att ta hand om...

Och det är en lisa för själen att få gå i skogen alldeles själv precis som jag vill. Och vilken vacker skog jag vart i!!!

En egen bäck nära mig har jag hittat i dag :)

Många olika svampar var det här...

En sagoskog :)

Utsikt från Djurmo Klack. Jag förstår inte att jag inte vart upp hit tidigare. Så fantastisk utsikt! Verkligen värt den stundtals väldigt branta stigen :)

Höst...

Ja det verkar bli höst i år oxå... Jag hann inte med sommaren, den bästa tiden på året och jag har bara mig själv att skylla. Och nu är hösten här och knackar på. Det finns möjligtvis en sak som är bra med hösten och det är att det börjar gå att tända ljus och mysa igen men för övrigt: kallt, blött och fruset. Och grått. Grått, grått, grått.

En helg i paradiset

Så var årets först och förmodligen sista övernattning i stugan avklarad. 2 nätter med varierande väder med allt från värsta åskovädret till strålande sol och näst intill högsommarvärme. Omväxling förnöjer sägs det ju.

En av få aktiviteter som företogs var att gå till sjön. Härligt!

Lite mysig skog :) Jag har tydligen blivit ett stort fan av mossa :) Dock lyste all svamp med sin frånvaro...

En vit älghund som tyckte vi var mycket roligare än husse och mötte oss vid bilen samt underhöll oss resten av kvällen :) Bra storlek på hund. Kan jag ta med den hem?

Med en del vemod och en del funderingar lämnade jag paradiset. Och utvilad vet jag inte om jag är. Jag gick bara ner totalt i varv och nu blir det liksom ingen fart.

Livselexir

För mig är det bästa livselexiret, min själs föda, att få vara i vacker natur och helst i skogen. Jag älskar att gå precis som jag vill, andas den friska luften och titta på allt vackert. Hur trött jag än är så kan jag gå i evigheter. Bara gå och gå. Och njuta.

En sagosvamp?

Harmsarvet

Jag tog en tur till Harmsarvet i Falun. Det är ett ställe i Falun som jag ser delar av varje dag när jag åker till jobbet. Det brukas på gammalt vis som för flera hundra år sedan och de har några gamla djurraser som är utrotningshotade bla Rödkulla (kor), Hedemorahöns och en grisras jag inte kan namnet på. Harmsarvet drivs i kommunens regi och det finns bla en naturskola där. Googla om du vill veta mer.

Jag blev i alla fall helt salig och låter bilderna tala sitt eget språk, men det är bra mycket bättre i verkligheten :)

Något nytt

Jag gillar inredning lite så där lagom och mitt feng shuiande har kommit av sig lite pga tidsbrist men jag ska snart återuppta det. Lite små förändringar har i alla fall skett. Jag anser att både inredning och mode ska kunna ske med små medel och återbruk. Och så vill jag inte ha det som alla andra, det ska vara udda, en upplevelse, något som etsar sig fast och kanske inspirerar.

De här stolarna skulle grannen slänga när jag norpade dem och målade och klädde om dem. Jag är nöjd!

Älghorn upphittat av chefen i spocontainern på jobbet återfinns nu vid min säng. Efter lite (läs mycket) superlim sitter hornen fast igen.

Rättvisa?

Jag tänker bete mig som om jag vore själv, för det är just det jag borde vara om det fanns rättvis i världen. Nu gör det inte det eller så är jag helt enkelt för snäll. Vad vet jag? För jag förstår inte varför det ska gälla olika saker för olika personer. Vad gör att vissa har vissa rättigheter som inte andra har?

Män vs kvinnor

Mörka vs vita

Fattiga vs rika

Förmodligen ska jag helt enkelt inte förstå så jag lägger ner...

Nja

Med risk att jag bara ska klaga så skriver jag ändå lite här. Egentligen har jag inget att klaga på alls. Alla i min familj är ju friska och krya, jag har jobb och ett någorlunda fungerande liv. MEN något fattas mig, jag vet inte vad. Eller så är det just det jag vet. Min själ svälter på lugn och andlighet. Men jag ska inte klaga. Just nu är det ett program på tv om människor som överlevt svåra olyckor och jag är tacksam över att jag kan gå, se och faktiskt göra allt det jag vill, när jag vill. Och återigen är det bevisat att allt går bara man vill.

Längtan

Och jag är så trött så trött. Väntar bara på en dag utan jobb när jag kanske kan läsa någon av mina nya böcker som väntar eller göra ingenting eller bara göra saker som jag vill. Och jag längtar efter sovmorgon. Jag längtar efter att vara mer med barnen och älsklingen. Att vara mer hemma än att äta och sova. Jag längtar till mer lugn och ro. Jag längtar efter semester. Jag längtar förresten efter mer än en dags ledigt för det har jag ju då och då. Jag behöver vila. Min rygg behöver vila.

Och vad beror allt detta på? Att jag vart för snäll och tagit på mig för mycket. Och jag trodde det fanns andra som kunde ställa upp nu när min enda önskan är att få vila lite, men så är inte fallet så nu vet jag vart skåpet ska stå. Så jag biter ihop och kämpar på, det är trots allt bara 1,5 vecka innan livet blir mer "normalt". Under tiden kryper jag ner under täcket och gråter en skvätt.

Time flies

Hej och hå! Över en vecka sedan senaste uppdateringen. Och om någon vart orolig för vad jag gjort så har jag jobbat som vanligt, verkar inte som någon annan kan det...

Mellan alla jobbpass har jag lyckats klämma in ett bilköp, ett ångestfyllt sådant. Att det kan vara så svårt! Ja nu står den i alla fall på gården, utan återvändo, eller jo jag kan ju alltid sälja den igen om jag inte skulle vilja ha den...

Nu är jag väldigt less på att läsa om mördaren i Norge, nu har det väl ändå vänts och vridits tillräckligt? Eller?

Och jag är less på människor som inte ställer upp på varandra.

Jag är less på sjukdom, olyckor och elände.

Jag är less på att jag inte ens ska lyckas gå en kurs, jag som avsagt mig semester för att det inte finns någon som kan jobba. Ska jag få lov att bli förbannad på riktigt?

Knas

Ja då har jag fått ytterligare bevis på att det inte är någon idé att bjuda till. Kanske vore inte det den där stugan i skogen så dum ändå... För hur det än är trivs jag allra bäst med mitt finulande för mig själv. Då slipper jag besvikelser och beslut fattade utan minsta tanke på min existens. Fast det skulle kanske bli lite tråkigt i längden. En pensionat i skogen kanske?

Så har jag vart på vårdcentralen och lämnat 5 rör blod och så skickade husläkaren en remiss till Falun för fortsatt utredning av min "knöl" på halsen "i storlek av en halv avocado" skrev hon tydligen, min husläkare som blir roligare och roligare tycker jag. Från Polen är hon oxå. Jag misstänker att hennes bra sidor visar sig ju bättre hon behärskar språket. Och hon har humor :) Få se vad detta slutar... Jag får i alla fall träna om jag känner mig ok. Fast nu är det så att jag känner mig inte helt ok...

Fundersam

I dag har jag provkört en Passat TDI och jag blev verkligen imponerad. Det händer inte ofta men det hände i dag och en sådan ska jag ha. Bara "rätt" bil dyker upp. Lagom pris och lagom skick.

För övrigt är det som om någon lagt sordin på allt. Jag vet inte riktigt vad det är. Kanske det som hänt i Norge. Kanske att jag är fundersam vad min "knöl" på halsen är. Jag brukar inte oroa mig så mycket men jag är fundersam. Och det lär få vara så då.

Norge

Med ett tänt ljus och lite rökelse hedrar jag det som hänt i Norge. Plötsligt är allt annat bagatellartat. Det är svårt att förstå och svårt att ta in vad som hänt. Jag klarar inte ens av att läsa allt som skrivits. Å andra sidan är vi människor kapabla till vad som helst och detta är ett bevis på det. Svårt att fatta men fullt möjligt - uppenbart.

Nja

Nu har jag sett flera som har den här på sin facebook och jag tycker den är så bra: "Innan du dömer mig... Ta på dig mina skor....Gå samma gator som jag gått... Bearbeta förlusten av människor jag förlorat... Orka med alla känslor och alla händelser som jag erfarit... Snubbla på alla stenar som jag snubblade på... Res dig alltid upp igen... och gå precis samma liv som jag gjorde... Efter allt detta... kan du döma mig eller mitt liv." För så är det att ingen av oss har rätt att döma någon annan. Den finns ingen som är bättre och det finns ingen som är sämre. Men jag kan tycka att det är sorgligt att se en del människor inte utnyttja sina förmågor till fullo eller ibland knappt alls. Det gör mig liksom lite ledsen. Jag har sett en del saker på sistone som påminner mig om mitt gamla liv. Jag är så glad och tacksam över att slippa det. Ibland kan jag tro mig längta till baka och det är säkert därför jag får dessa glimtar för att inse hur bra jag har det. Hur lyckligt lottad jag är som tagit emot det som getts mig med öppna armar, sugit åt mig som en svamp, för att rätta till min själs svält. Även om jag aldrig kommer att bli ett helgon är jag helad från den värsta svälten. Tillräckligt helad för att kunna säga nej när jag inte längre vill vara med, tillräckligt helad för att förstå någorlunda vad som är bra för mig, tillräcklig helad för att kunna njuta av vad som erbjuds, tillräckligt helad för att för det mesta vara jag fullt ut. Detta betyder dock inte att jag har saker kvar att träna på, massor med saker, och jag lovar att jag tränar på olika sätt varje dag för den dag jag släpper börjar jag falla och när jag fallit tillräckligt långt vet jag inte längre om det finns någon räddning, så jag låter bli att falla helt enkelt :)

Just nu tränar jag på att stå ut med ett av de värsta ljud jag vet - klicket från leksakspistoler - jag lovar att jag kan bli tokig på det ljudet!

För övrigt har jag fått jobb ända till februari. Skönt samtidigt som det blev lite ovant att vänja sig med tanken. Jag ska jobba varannan vecka och vara ledig varannan vecka sen när det drar igång. Innan dess ska jag jobba i princip varje dag... Och pengarna jag får ihop hade jag ju tänkt resa för men jag får inte semester förrän tidigast i februari. Men så var det där med bil... Tja, det löser sig precis som allt annat :) Men det verkar vettigt att rikta in mig på jobb och NLP Master i höst och kanske resa i vår. Så får det bli.

Just nu funderar jag på hur det ska lösa sig med barnen. Jag längtade så efter dem och så nu när de har kommit är det som jag, ja jag vet inte, tappat luften. Ingen respekt, bara en massa stim. Jag har inte hittat något bra sätt så nu lägger jag ner. Eller?

Spännande!

Jag jobbar och jobbar och jobbar och mer jobb kommer det att bli innan sommaren är över. Och i morgon tror jag att jag kommer att få ett intressant och bra besked. Jag ser med spänning fram emot det. Ännu mer jobb :) För säkerhets skull har jag dock sökt två jobb till nu - ett jag verkligen vill ha och ett jag är mer tveksam till. Tiden lär utvisa hur det blir, spännande är det allt :)

Den lilla tid som finns ägnas mest åt det mest akuta. Tvätt och mat och lite vila. Och allt jag vill och inspirationen som skriker får vänta. Förhoppningsvis finns den kvar.

Nu var det många dagar sedan jag sprang oxå, börjar bli dags för det. Varannan dag verkar lite för mycket än eller så beror det på att jag står och går all min tid på jobbet.

Bloggfrukost

I dag är det bloggfrukost i soffan, bara jag och datorn. Tyst och stilla och solen lyser i dag! Jag hade klockan på 7 med en tanke om en springtur innan frukost men jag snoozade och njöt av min otroligt sköna säng istället.

Gårdagen blev inte riktigt som jag tänkt alls och jag kan inte bestämma om det var bra eller dåligt. Hur som så har den tiden redan passerat så dagen i dag kan bara bli bättre. Jag tror jag skulle se det jag såg och höra det jag hörde så att jag ska kunna vara ännu mer tacksam över hur bra jag har det i mitt liv. Vissa saker kan bli ännu bättre men på det stora hela är det otroligt bra, om jag jämför. Och jämförelser kan ibland vara bra tror jag.

Uno, dos, tres, Uno i alla fall

Varför ska jag stå tillbaka? Varför ska jag inte unna mig något jag verkligen vill? Något jag drömt om länge. Det är min tid nu, min tid att förverkliga mina drömmar så här har vi en: Angel Falls i Venezuela. Verkar vara den perfekta blandningen av värme, sol, äventyr, kultur och oslagbar natur. Men det är ju bara 3 dagar så vad ska jag göra mer? Gräva i en silvergruva kanske?

För övrigt jobbar jag på på jobbet med varierad trötthet på folk. Just nu skulle den bästa överraskning till mig vara en självskött storhandling och att slippa stå en enda sekund mer än de timmar jag gör på jobbet. Men i dag stod jag några timmar till för att testa två nya recept. Det är dags att utöka utbudet en smula på matfronten tycker jag. Det bästa är väl att jag får en mycket vältränad kropp av allt stående, gående och springande. Eller hur? Veckans "normalpass" har vart 9 timmar "bara".