Sista april

Det är dags att jag rapporterar att jag lever och mår bra gissar jag :)

Operationen gick jättebra. Jag har ont/är stel i nacken och har ett ofrivilligt haklyft pga all tejp som stramar. Och jag klarar mig ännu inte utan mina Alvedon var 6:e timme. Men för övrigt är allt mycket bättre än jag trodde det skulle vara. Det viktigaste är att att jag kan äta och prata :)

I helgen var det dop för mitt första gudbarn. Som tur var kunde jag vara med och det var jättetrevligt och fint såklart. Det är så kul med en familj där folkdräkten används flitigt och fiolerna spelas ofta.

I dag är det sista april. En dag när man ska titta på brasan och hålla sin käresta i handen. Eller? 

D-day

Ja nu är det nära må jag säga. Allt jag kunnat tänka på som ska fixas är fixat. Några saker har jag lagt på entrepenad och andra lär hamna där. Jag vet inte vad jag kan vänta mig riktigt. Huvudsaken är att jag vaknar igen. Sen kan jag hoppas att jag mår relativt bra och att den första tiden inte blir alltför jobbig. Jag verkar ha många vänner som kan hjälpa mig med det som behövs. Men ändå - det är jobbigt att inte kunna göra det jag vill, när jag vill. Det är jobbigt att vara tvungen att be om hjälp. Förhoppningsvis är det en väldigt kort tid. Och visst skulle det vara väldigt skönt att ha någon vid min sida. Sådär extra nära. Som kan hålla min hand när jag behöver. Trösta mig nära jag är ledsen. Stryka min rygg när jag inte kan sova. Men nu är det inte så och jag har själv valt det så jag får stå mitt kast och göra det bästa jag kan. Precis som jag alltid gör. Och klarar jag det här så klarar jag vad som helst. 

Just nu är allt en förvirrad mix av förväntan, rädsla, spänning, oro och ja - allt!!!

Bladder

Som en fortsättning på gårdagens inlägg vet jag heller inte om jag varken har ork, tid eller lust att lära känna någon ny man. Men det visar sig antar jag. Så det är lugnast att jag lägger ner funderingarna och fokuserar på vad som är viktigt nu. Och det är operationen och jobbintervju.

Sammanfattningsvis har helgen vart rätt speciell. Jag har fått väldigt lite gjort för att vara jag. Det har ungefär som det brukar på barnhelgerna vart varierat antal barn och vuxna här. Riktigt trevligt. Och inga bilder har jag lyckats åstadkomma än. Eller jo, de är kvar i kameran.

Never say never

Ja då gick det en dag igen då... Jag försökte göra en massa saker på bilen men ingenting gick som jag ville... Så kan det vara ibland. Förhoppningsvis får jag hjälp i morgon. Jag som hade tänkt klara mig utan hjälp. Nåja. Själv är inte alltid bäste dräng.

Appropå själv så har jag efter mycket funderande nästan (observera nästan) kommit fram till att det nog ändå är bäst att vara singel. Då är jag fri att göra vad jag vill, när jag vill - hela tiden. Jag är fullt medveten att i och med att jag skriver det här kommer förmodligen världens pudding att dyka upp i en snar framtid. Men då är det så. Och bara för att det är en pudding behöver det ju inte vara nåt att ha. "De snyggaste är oxå de mest korkade." var det någon som sa... Men jag ska aldrig säga aldrig nå mer.

Jag har fortfarande inte vart igång med kameran så ni får hålla till godo med en knyckt bild på min gamla vovve Eros.

Herr Svensson?

Det har verkligen snöat hela dagen. Och jag har frusit i alla fall halva. Ja jag vet att det är vårväder men nu räcker det allt. Jag hade tänkt vara ute och greja nu igen men det är ju så kallt, rått och blött. Men inget ont som inte har något gott med sig. Tidningshögen är nu ett minne blott. Tyvärr har min lugna dag nu straffat sig med att jag är rastlös, uttråkad och skulle kunna klättra på väggarna vilken sekund som helst. Kanske ett tecken på att jag vågar mig på lite träning?

Ungefär 2 timmar i soffan gick bra men nu känner jag hur mycket Svensson det blev över det här. Frågan är oxå: Var är herr Svensson??? Någon som sett honom? Jag har då ingen aning...

And here we go again

Så skulle jag vara duktig och ta tag i projektet med bilen men så klart fattades det grejer så jag får åka till stan en vända.

Jag fick precis reda på att jag ska på intervju nu igen - till Gävle! Det är så spännande så jag tror jag smäller av. Jag berättar mer efter 8 maj :)

Vardagslyx

I går slog det mig plötsligt vad läkaren egentligen hade sagt och jag drabbades av en viss dödsångest, nu igen. Mindre kul att stå på jobbet med en massa konstiga tankar men som tur var gick de över. I alla fall då för stunden.

Det har vart dåligt med bilder här på slutet men jag får försöka ändra på det.

Och vad ska jag roa mig med i dag innan jobbet? Nu är snön borta, solen lyser och det är 10 grader varmt - rena rama värmeböljan! Jag kostade på en sovmorgon för att njuta av renbäddad säng - riktig vardagslyx :)

"Men vi knullar ju ändå inte"

I går var jag på möte inför operationen och det känns lugnare nu. Alla jag träffat har vart jättegulliga så jag är helt säker på att bli väl omhändertagen. Och det mesta jag tänkt göra innan är klart. Det är "bara" ute kvar nu. Och det verkar få vara kvar ett tag. Svårt att kratta med 1 dm snö liksom...

I går läste jag en bok på tåget: "Men vi knullar ju ändå inte" av Ann Söderlund. Jag trodde den skulle vara roligare än den var. Ingen direkt toppbok men visst känner jag igen det mesta. Den handlar mycket om livspusslet och om att hitta den rätte. Blandat med att det kanske ändå var bättre förr. Stundtals påminner hennes skrivarstil om Vankelhjärtan, förutom då att Vankelhjärtan är sååå mycket bättre :)

Om någon vill ha boken är det bara att hojta. Lämnar den gärna vidare.

Söndag

Sakta men säkert avverkas min att göra lista. I dag fick sig rabatten en omgång efter att jag storstädat hela lägenheten. Så nu sitter jag här i en nystädad lägenhet och njuter en stund. Dessvärre vädrade jag lite för duktigt så nu är det kallt här inne :)

För övrigt vändes gårdagen som från början var mindre bra till riktigt trevlig. Och dagen i dag är bara bra. Lite smånervös för morgondagen men det lär bli bra det med.

Jobb?

I går var jag på intervju för ett jobb jag verkligen vill ha men jag vet inte om jag tyckte den gick så himla bra. Bara att hoppas att de tyckte jag var tillräckligt bra för att få en chans. För nu är jag rejält less på att bara jobba kväll. Jag vill kunna fredagsmysa, träna de kvällar jag vill, ut och dansa, äta middag ja ni vet allt det där som de flesta av er gör men som jag inte har möjlighet till. Det är liksom dags att det vänder nu. Jag tycker vi bestämmer det.

Jag har i alla fall fått iväg en hög till med jobbansökningar i dag. Hur man roar sig en lördag innan jobbet liksom. Nu har jag en förhoppning om att hinna städa oxå så jag ägna mig åt nåt roligt i morgon. Få se vad det kan bli.

Hur jag ska bota mitt griniga humör vet jag dock inte riktigt än. Får fundera ut nåt eller bara låta det vara.

Hur blir det bättre än så?

Tänk vad tiden går fort när man har roligt! Och det som ska göras hinns inte alltid med men som tur är finns det kvar till sen :) Mitt experiment med matkaniner som aldrig blivit av har åter kommit i dagens ljus. Kanske skulle kunna gå att genomföra. Väldigt spännande må jag säga. Över lag är det mycket som är spännande nu. Den magiska frågan: Hur blir det bättre än så?

Reach for the sky

En dag i barnens tecken. Eller nåt i den stilen. De har lekt med kompisar med jag övervakat (?!) från soffan i hopp om att söka några jobb. Lusten infann sig inte riktigt till det men det fanns skapligt bra nät så det gick att göra en hel massa annat så klart... Jag i ett nötskal. Skjuta och förhala tråkiga saker så de tär ännu mer energi istället för att göra dem på en gång. Det får bli slut med det - nu.

Eftersom dagen ägnats i en annan soffa har jag inte gjort någon mer rensning. Lite plockande i bokhyllan i dag bara. Och jag har tänkt att jag bör vidga mina vyer och det rejält. Så för skoj skull sökte jag jobb i Ludvika i dag. Och så är det på g en ansökan till Gävle :)

Reach for the sky...

To the next step

Det har vart en påskhelg i sjukdomens tecken. En helg i prövotidens tecken. En helg i reflektionens tecken. En helg i stillhetens tecken. En helg av stillsam utrensning. Det är ju så ofta när jag gör något att det är allt eller inget så varför inte vara rejält sjuk när jag ändå håller på?! Ger jag mig in i något så gör jag det oftast till 110% och jag får ta 110% smällar av det ibland. Men spelet är ju sådant och vad vinner jag om jag inte satsar?

Jag har fortsatt med min evighetsrensning. Nu görs det plats för en till här hemma. Jag öppnar upp. Ger efter. Tills det rätta tillfället kommer. För det kommer att komma. Jag vet det. Precis som jag vet att det blir ett annat jobb. Som jag vet att det kommer att bli en hektisk tid runt operationen. Att allt kommer att ske ungefär samtidigt. Bara jag rensar, klipper band och öppnar upp. Ungefär som hokus pokus filliokus!

Right...

Jag har hittat en blogg till jag gillar jättemycket: Live, love, laugh, explore, dream. Det här läste jag häromdagen och jag knycker det utan att fråga om lov. Jag tror det är ok. "Det finns ju bara en jag och det jaget vill jag dela med någon som verkligen, verkligen vill. Som ser allt det fina som är jag och som älskar det." Och så är det ju faktiskt. So until than I just rest my case.

Påskafton

Ja så är det påskafton och en sån där trist storhelg igen när det är tänkt att man ska umgås med sin släkt. Som ni vet ligger det inte riktigt för mig det där med släktkalas och diverse sådant. Om jag inte hade haft förkylningen från helvetet så hade jag kanske kunnat dra ihop ett kompisgäng eller nåt. Nu blir det mest sitta i soffan med så lite aktivitet som möjligt. Och det hade kunnat vara ok det oxå. Eller det är ok men det hade kunnat vara lite mer trevligt med sällskap kanske. Vad vet jag. Och sällskap hade jag säkert kunnat ha oxå men då hade väl inte det passat heller. Som vi vet har jag inte knäckt förhållandekoden - än. Jag jobbar på det men det är tudelat på flera sätt.

Viljan att ha kontra viljan att vara ensam.

Viljan att vara beroende kontra viljan att vara oberoende.

Viljan att känna samhörighet kontra viljan att göra som jag själv vill - hela tiden.

Viljan att dela kontra viljan att inte kompromissa.

Och en massa mer.

Varför kan det inte bara vara enkelt? Löpa smidigt och smärtfritt?

Jag vet att jag kan få precis vem jag vill eller tja, det är en sanning med modifikation för den jag ville ha ville tydligen inte ha mig... Men det ingår ju i spelet. Och på något vis känns det jobbigt att börja om igen. Att lära känna. Fatta beslut. Brottas med känslor. Fundera över om motparten bara är ute efter en sak. Det finns mycket oklarheter...

En vän pratar om Mr Right, jag vet inte ens om jag tror att han finns. Kanske, kanske inte. Om han nu finns var är han då? Är han så nära så jag inte ser honom eller är han så långt bort att jag inte träffat honom? I vilket fall som helst känner jag mig rätt avtrubbad, avstängd, bortkopplad men lycklig ändå.

Jag nöjer mig med det som är just nu så märks det vad som sker.

Access Bars

Det blev en paus ändå kan man säga :)

I lördags var jag på en fantastiskt intressant kurs: Access Bars. Det är en form av energibehandling som bygger på att vi har 32 punkter på huvudet som kan låsa energi. De innefattar bl a värderingar, beslut och andra saker som begränsar oss i våra liv. Som begränsar att vi får och blir det vi vill bli. Att nå vår fulla potential. Behandlingen tar ca en timme och det bästa är att det går att nå långt på kort tid och utan att man behöver prata. Man vet oftast knappt vad som hänt, bara ATT det hänt nåt. I sämsta fall känner man sig som efter en bättre massage i bästa fall kan det bli vilket fantastiskt resultat som helst :)

Så fort förkylningen jag drabbats av släppt sitt grepp så vill jag öva. Och det gärna på dig :)