Sist eller näst sist?

Dagen före nyårsaftonen. Jag skulle lägga mig tidigt men efter jobb, barnhämtning, film och diverse övriga aktiviteter kom jag på att jag borde sortera musiken på USB-minnet i bilen. Jippie! Tiden flög i väg nu igen... Ett otroligt vanligt fenomen nuförtiden. Vad händer egentligen? Ja vem vet? I go with the flow, få se vart det leder.

Äntä kul med jul?

Ja nu är det julafton och vad gör jag - jo bloggar. Det var så här det inte skulle vara - jag ensam på julafton. Helst sant är det inte. Natten tillbringades på hotell och kvällen kommer att bjuda på spännade alternativ vad det verkar. Men julen är ju på nåt vis en familjehögtid men barnen är hos pappa och jag vill inte fira med mina föräldrar. Alltså sitter jag här i en för dagen nystädad lägenhet och tvättar. Och när jag tänker och känner efter så är jag - nöjd. Ingen julstress här inte. Inga påflugna avlägsna släktingar som jag behöver tvångsumgås med för att det är jul. Härligt! Ingen falskhet, oäkta leenden, mat och julklappar i överflöd, utan precis som jag vill - lugnt och fridfullt. Kanske en smula ensamt, just nu, för en liten stund. Men jag har frid i sinnet och frid i hemmet. Äntä kul med jul?
God Jul!!!

Kärlek

Känslorna är blandade - å ena sidan känslan av misslyckande, att inte kunna ro det iland den här gången heller och å andra sidan att se det som ett avstamp till något bättre. Jag har helt enkelt inte hittat nyckeln till ett fungerande förhållande - än. Eller så har jag inte hittat rätt person att dansa med - än.
Förra veckan fick jag för mig att läsa klart boken Lyckan, kärleken och meningen med livet. Jag undrar just hur många år sedan jag började med den. Det handlar om en tjej som plötsligt inser att hon inte lever det liv hon vill leva. Hon ger sig ut på en lång resa där hon lär sig att njuta av mat i Italien, i Indien lever hon i ett ashram och lär sig vägen till sinnesro och i Indonesien lär hon sig hitta balans och kärlek. Italiendelen var avklarad sedan lång tid tillbaka men jag var intressrad av Indoneisendelen så jag läste mig igenom Indien också. Visst slog mig tankar om att resa iväg jag med men så slog mig också tanken, den som egentligen fick mig att lyfta boken igen, att resan kan ske även hemmavid och då i mötet med andra människor. På något vis är jag både i Indonesien och Indien samtidigt just nu. Dock finns även andra krafter som knackar på och stör...
Men visst tror jag på kärleken. Jag tror på tvåsamhet. Vi är inte menade att leva ensamma även om det stundtals känns enklast. Och kraven ökar med tidens och insikternas gång trots att det i sin botten, i sin enkelhet ändå bara handlar om några få saker:
- respekt
- två vuxna individer som avnavlat sig från sina föräldrar och rensat stora delar av sina ryggsäckar och som strävar mot någorlunda liknande mål i livet. Eftersom jag älskar liknelser kommer det en här: båten ska ros åt någorlunda samma håll. Ingen fan som ror emot här inte.
- kravlöshet
Och jag tror att ibland kommer kärleken smygande, som i bakhåll och man fattar inte riktigt vad som händer :)

Jul, jul, strålande jul

Blogga eller inte blogga, det är frågan. Vettighetsnivån på inläggen känns sisådär. Om det speglar livet i stort eller inte låter jag vara osagt. Bloggen har iaf fått spunk och vill inte längre centrera texten så det får väl helt enkelt vara då.
I dag har julen flyttat in ännu mer här. På något vis lyckades jag knöla in granen så nu är det ännu mer ont om plats... Jag som vägrat gran i flera år testar nu nåt nytt.

Orkidéen blommar

Orkidéen blommar med 18 blommor! Jag har visserligen för mig att jag räknade till 19 häromdagen men det är inte omöjligt att jag inte hade lärt mig räkna då.
Veckan har varit minst sagt händelserik och jag har träffat en massa människor :) Skoj, skoj. Tyvärr har det varit lite brist på sömn men det går det oxå.
Äntligen är snön här igen! Underbart!

Vad/vem ska man tro på, tro på, tro på?

Ingen, ingen, ingen??? Sig själv, sig själv, sig själv???

Kluriga frågor med säkert minst lika kluriga svar. Jag har i min inbillningsvärld fått för mig att jag ska tro på det människor säger, speciellt när de är kongruenta. Detta stämmer alltså inte? Så vad ska jag då tro på? Inget? Vända på det som sägs och tro på det? Får nog sova på saken...

En liten tanke

Jag läste en intervju med Mia Skäringer i Amelia i går. Hon har tydligen gått ifrån sin stora kärlek, varit singel i 6 månader, blivit en stark singel och nu hittat kärleken igen fast hon inte riktigt hade tänkt det. Nu har hon hittat någon som precis som henne själv är intresserad av personlig utveckling. Tanken slog mig att bara vara intresserad av personlig utveckling leder ingen vart. You have to live it! Lite så känns det i alla fall för mig.

Firar

I dag firar jag att snön faller och att den verkar kunna stanna kvar lite längre än sist.

Jag firar även att jag hittills gjort 16 pass på gymet sedan de öppnade. Bra jobbat!

Ett Framgångsrecept???

Regler för en respektfull, intim relation:

1. Jag ska möta min tomhet.

2. Jag ska lita på dig och tala om när jag inte gör det.

3. Jag kommer att finnas där och du kan räkna med mig.

4. Jag kommer att tala om för dig om jag går. (När jag inte är psykiskt närvarande.)

5. Jag kommer att dela med mig av tankar och känslor i den mån det är möjligt.

6. Jag kommer att vara så sårbar jag kan. (Öppenhet)

7. När jag tycker annorlunda än dig kommer jag att stanna kvar och tala om det.

8. Jag kommer att uttrycka hur jag upplever min verklighet.

9. Jag ska ta konsekvenserna för det jag gör och säger.

10. Jag ska vara öppen för att ge och ta emot.

11. Jag lovar att respektera och ha medkänsla för dina strävanden.

12. Jag ska ha förståelse för ditt behov av intimitet likväl som mitt.

Detta handlar också om jag vill leva i kärlek eller rädsla, orsak eller verkan, attached eller detached...

Lite att fundera på...