En helt vanlig dag?!

Jaha ja då var räkningarna betalda igen, lite för sent men ändå. Jag fattar inte hur det kan bli så mycket hela tiden men men. Så är det. Väldigt kul när jag inte hade någon riktig lön heller men allt löser sig alltid. I går var jag på Arbetsförmedlingen. På en timme lyckades de få in EN person. Sammanlagt tog det mig över 1,5 timme att vänta och komma in för att konstatera att ingen av oss egentligen visste vad jag gjorde där... Nåja, jag visade mig i alla fall så det blev ett litet streck i protokollet. Men jag är så j-la less på det här nu så jag har börjat titta på jobb i Norge igen. Det skulle vara underbart att jobba varannan vecka och vara "ledig" (jobba hemma) varannan vecka. Skulle passa mig alldeles utmärkt bara jag vet VAR och NÄR jag ska jobba. Så som "normala" människor har det.

Appropå normala människor, jag lär aldrig kunna sälla mig till den skaran känner jag. Läste om en (ellere en?, har inte alla det snart???) kvinna med Aspberger och ADHD och hur hon hade svårt att skaffa kompisar för att hon inte förstod vad det gick ut på. Ibland känner jag mig lite så också, bortkommen liksom. Fast ändå inte. När jag väl vill är jag ett socialt fenomen om än något udda. Och min energinivå har förmodligen alltid vart hög av olika orsaker. Förut drevs jag mest av ångest och rädslor medan jag nu styrs mest av glädje, kreativitet och lusten att leva. Och få mer ordning på livet (om det nu går???).

Jag hade tänkt fira mors dag med att varken diska eller laga mat på hela dagen men så blev det inte. Dock blev det så i går MEN gissa vad som hände med disken??? Jo, den fick jag diska i dag. En relativt liten men ändå... Nåja, jag ska inte klaga. Jag kan ju diska...

Sonen behövde skor, egentligen har han behövt det i flera veckor men tydligen så gäller inte överrenskommelser så jag fick rycka in som vanligt. Tur det finns mammor här i världen!

Dagen i dag ska ägnas åt målning, målning, lite mer målning, tvätt, tvätt och lite mer tvätt samt smygstartsladdning till Rockstad i helgen.

Working

I dag har det vart en sån där dag då jag borde ha vart förbjuden att umgås med människor överhuvudtaget. Det är liksom som om det brinner i huvudet ibland (bara i samband med rödaveckan). Hur som har jag mest ägnat dagen åt att måla, måla och åter måla. Dock insåg jag efter målningen att det var en mindre bra idé i dagens blåst så ena väggen är täckt med små gröna löv och den andra med sand... Gör om, gör rätt.

Några bilder från vandringen till stugan. Vem behöver fjällvandra när det finns så nära till hands?

Här hade jag kommit halvvägs...

Dönöbäcken i Brudskogen, Äppelbos levande fäbod men det var inge djur där nu. Verkar vara en sen "buffring" i år.

Och så över till uteplatsen igen. Detta var efter grundmålningen. Väggen till höger är den gamla som jag inte gjort något åt än.

Lite gräs på det här så blir det kanon. Och så alla utemöbler som är under målning i källaren.

Och här är jag under dagens målning. Det var väldigt ljust :) Solglasögon kom väl till pass :)

Byggnation

Ingen rast och ingen ro. Plank byggt och målat en gång och gräsmatta sådd. Här händer det grejer! Dessutom har barkhögen blivit flyttad så nu börjar det bli sig likt igen. Men nu ska jag vila lite :)

Lugnet före stormen

Det är bäst jag bloggar lite nu. Lugnet före stormen som mannen uttryckte det. Kanske är så... Skönt i alla fall med en stun i soffan. Snart kommer alla barn och det blir fullt här på min 80 kvadrat...

När jag skulle blogga i går var jag så fasansfullt trött att jag inte kunde tänka, så jag lät bli. I går gick jag 2,2 mil i minst sagt blandad terräng. Jag lyckades gå lite fel, skrämma en jättefågel (orre eller tjäder?), se en trollslända, trampa ner i ett blöthål (undvika x antal andra), bestiga berg, gå, gå och åter gå, se en massa vackert (bilder kommer senare nångång) och en hel massa annat. En av mina utmaningar avklarade, dock var stigen som ibland var obefintlig inget att springa efter, möjligen första 8 km...

Jaha och vad är detta då? Jo det är en dörrtrapets som numer pryder vardagsrumsöppningen. Jag håller sakta men säkert på att bygga upp lite hemträningsgrejer så nu är även en Casall Multi Balance Trainer beställd. Spännande!!!

I går kom jag på den goda idéen att åka till Ica Maxi på stamkundskväll. Å jisses vad folk det var! Och det tog tid, kanske mest för att jag pratade med två "långpratare" men det var trevligt. Många bra erbjudanden som jag "lurades" att gå på.

Test av bandvävning avklarat i kväll. Nu gäller det bara att klura ut hur jag ska göra dem till förklädet. Spännande utmaning! Lika spännande som min vandring till stugan i morgon. Och så småningom testet av mina nyinförskaffade löpskor :-)

Ger mig in i politiken...

Jag är lite lätt upprörd igen (ovanligt?). Jag kan inte låta bli att tänka och tycka saker och jag tänkte låta bli den politiska debatten men nu verkar det lite mindre enkelt igen... Tomas Bodström har skrivit en bok om sin tid som politiker och nu hänger tydligen även han ut kungen. Nu vet jag ju att kvällstidningarna lever på att sälja lösnummer så det som står där ska tas med en rejäl nypa salt och allt annat som jag ser, läser och hör tar jag med en en liten mindre nypa salt. Hur som så har nu andra politiker dementerat delar av boken (framtvingat av Aftonbladet eller Expressen må vara osagt, liksom eventuella vinklingar). Hur som gör detta mig nyfiken på boken och på Tomas Bodström. Jag har aldrig riktigt gillat honom men nu känner jag att det är lite synd att han hoppar av den politiska banan. Jag skulle mycket väl kunnat tänkt mig att rösta på honom i nästa val. Och det jag gillar är att han vågar rör runt lite i etabilssemanget för hur det än ter sig så händer det grejer och det gillar jag. Jag är så less på den svenska präktigheten, det gnälls i varje vrå men ingen vågar göra något. Ingen vågar rör runt, sticka ut eller vara obekväm. Vi protesterar ibland näst intill i tysthet någon dag här och där för att bensinpriset är för högt eller har organiserade strejker för att "vården kan ju inte stå helt stilla". Jag uppmanar svenska folket att bli lite mer som i Franrike, ut på gator och torg, barikadera, skrik protestera och kläng fast. Och om inte - låt bli att klaga. Och för er som inte har förstått varför männsikor har det bättre och sämre i mellanmjölkens land - det är uppbyggt så! Läs om Marx, Weber och Durkheim, vårt samhälles föregångare. Läs samma saker som mig så kommer ni att inse att så länge vi ska leva i ett kapitalistiskt samhälle så kommer de som redan har att få ännu mer och de som inte har att få ännu minre - kapitalism bygger på det. Läs och begrunda och vill du inte ha det så gör något. Alla bäckar små...

Och en sak till. Bodström sticker ut mer än homosexuelle Federly och miljöpartiets nya språkrör som testat droger för han berättar hur det är - i alla fall ur sin synvinkel.

Och efter denna energikrävande politiska svada så kommer jag inte på vad jag skulle skriva mer...

Jo det var nog något om kungens skumraskaffärer eller nej. Han är människa han med!

Jo jag har jobbat med en av få personer jag har ytterst svårt för och jag förstår inte varför vissa ska ha en massa previlegier och slippa undan saker som alla andra måste göra. Särbehandling är inte min grej alls. Och att jag blir behandlad på ett visst sätt för att jag är kvinna - bläää!!! Som nu med uteplatsen. När jag säger att jag gör uteplats så får jag automatiskt kommentarer som tyder på att jag inte gör den själv. Visserligen hjälps vi åt för att det är roligare och går fortare men hade jag inte fått hjälp hade jag gjort det helt själv - utan problem. Jag har grävt jord och lassat och kört grus och allt det andra minst lika mycket.

Jag kom häromdagen att tänka på min kusin när vi växte upp. Egentligen är hon inte rent blodbandsmässigt min kusin alls men sådant bryr jag mig inte om. Däremot kommer jag ihåg någon epsiod då hon hennes halvsyster sa till henne att hon inte fick vara med för att de inte var riktiga systrar och att farmor och farfar särbehandlade henne vid något tillfälle. Exakt hur dessa tillfällen var kommer jag inte ihåg men jag kommer ihåg att jag tog så illa vid mig av att höra det. Jag tar minst lika illa vid mig när t ex någon ger julklapp till något barn men inte alla. Här finns tre barn - alltså ska tre barn ha vad det nu är. Allt annat är särbehandling och sådant ska inte vuxna pyssla med.

Precis som vanligt?

Helgen har bestått av jobb hemma och jobb borta. Nya uteplatsen har ett näst intill klart golv och allt material till väggen ligger nu i förrådet. Förutom allt detta hann vi med ett kort besök till streetracet i Falun. Bränt gummi, avgaser, sol och brummande V8:or det är grejer det :). En pizza på Rastastugan hanns oxå med.

Just nu klurar jag på min hemsnickrade träningsbana här hemma. Jag fick idéer från en av helgens bilagor. Kreativiteten flödar med andra ord. Och på onsdag ska jag ringa ett samtal och så slipper jag nog oroa mig för jobb ett tag. Men nog är jag trött på att springa som en tätting och aldrig kunna planera, vara ledig när jag inte vill och jobba när alla andra är lediga. Men det kunde vart mycket sämre.

Barnens pappa har tydligen skaffat husvagn så de kan åka på semester, kul för dem. Undrar just när jag ska få ihop till en semester med barnen? Vi var till Gotland några dagar för ett antal år sedan. Det hade aldrig gått om vi inte hade haft gratis boende och lite annan hjälp. Inte ens Leksand sommarland har gått att få till. Tur vi har nära till badet och att vi ändå äger en grill... Och en dag kommer det att vända, när jag kämpat tillräckligt länge för det jag tror på.

Nu misstänks Armstrong för bloddoping, Lars von Trier har skämtat om judar och nazister på filmgalan i Cannes, Sverige har tydligen ett gäng präster from hell och världen har inte gått under den här gången heller. Allt är precis som vanligt :)

Galet!

Ja det är vad jag skulle vilja kalla dagens jobb. Vi har grävt ur all matjord för utbyggnaden av uteplatsen och fyllt med sånt där väggrus vad det nu kan kallas (dimension 0-16). Jag har lyckats beställa massor av täckbark oxå som jag nu klurar på vart jag tänkte ha... Nåja, det hamnar nog lite här och var när jag är klar. Som om jag inte tycker jag har nog att göra fick jag färg till trappan av vaktmästaren så den ska skrapas och målas, liksom den redan befintliga väggen vid uteplatsen. Så framöver blir det massor med målning och så har jag all fönsterputsning kvar samt en del av mina syprojekt. Kul i alla fall! Och det blir så fint!

Det var inte alls meningen att det skulle bli så mycket gjort i dag för jag skulle göra lite av mitt eftersläpande jobb dock vet man aldrig hur ofta det är så vackert väder som det var i dag. Ingen löpning i dag, jag har förmodligen tränat mer i dag än sammanlagt under hela veckan :)

Nu en lugn kväll i soffan.

Träning

Jaha ja, då hamnade jag här igen när jag skulle jobba... Jag vill verkligen inte läsa och rätta en massa... Jag vill måla, skapa och bara vara fri. Men det kommer sen när jag gjort klart mitt... Vilket känns som en evighet just nu.

I dag är det vilodag från träningen tänkte jag. Det blir ett jobbpass på macken sen och det finns ju risk för en massa rörelse där med...

Jag vill komma in i en rutin med träningen pga flera anledningar, de främsta är en massa hälsoskäl. Jag vill:

- sänka min vilopuls för att hjärtat ska slippa anstränga sog så mycket

- förbättra astman och andningen. Perfekt med "flås"-träning då.

- öka välbefinnandet. Det har redan skett. Bättre sömn, mer endorfiner och andra bra ämnen. Piggare och risken för förkylningar minskar. Det är skönt att andas rejält, en form av urrensning :)

Sen är det så att jag måste ha något "vettigt" att göra när jag har dåligt med jobb så att jag inte blir helt förslappad samt att jag testar målbildsträning på största allvar. Och jag känner och ser redan framsteg. Huruvida jag ska tävla eller inte beror på men det kan vara ytterligare en morot och en komponent i ekvationen.

Flow

Jag hade idéer om att springa i morse med men min kompis kom och "störde". Dock tror jag det var bra för när jag väl kom ut blev det 9 km löpning. Jag sprang i stort sett hela tiden utom i de tvärbranta backarna och vid vissa andra mer svårframkomliga partier av terrängen. Så nu har mitt "revir" utökats med 3 km som jag aldrig tidigare utforskat. Plötsligt var jag nämligen framme vid Älvsjön i Djurmo. Så vackert så jag nästan höll på att svimma. Min rutt på RunKeeper lär se ut som en förvirrad höna som letar mask men så blir det när man trampar okänd mark utan karta :) RunKeeper förresten är en fin uppfinning som mäter distans, hastighet och diverse annat. Bara att ställa in vilken aktivitet man ska ägna sig åt och hur mycket coaching man vill ha. Första turen jag använde programmet hade jag en tjatande röst var 250:e meter, lite väl ofta. Nu räcker det med varje kilometer tycker jag. Om man vill kan man även ställa in intervaller. Så nu har det programmet fått tillräckligt med gratisreklam :) Väldigt bra för att vara gratis, dock tvivlar jag alltid på räkning av förbrända kalorier. Det är individuellt.

Jag hamnade i diskussion med en bekant häromdagen då han pratade om att fitnesstjejerna måste göra vissa övningar för att få en snygg rumpa. Jag å Gissningsvis i runda slängar 7 km. Dum som jag var startade jag inte ovannämnda program :)

I dag fick jag stundvis uppleva mitt efterlängtade flow i löpningen, då det bara matar på av sig själv. Härligt! Och när det ibland går tungt avfyrar jag en målbild, nu har det vart mycket Ironman, Hawaii. Hehe. Jag hade inte tänkt mig några tävlingar än men fortsätter jag i den här takten vore det trevligt att ställa upp i något i alla fall. Kanske Sifferbotrippeln som är ett lokalt minitriathlon som jag vunnit en gång förut. Och så är det Djurmolunken nästa helg och ska jag vara med på tidtagning är det 9 km som gäller. Det kan ju vara bra i fall jag vill seeda in mig till något annat lopp typ Lidingö eller nåt... Det är nog lite för tidigt men jag vet att vid tävling kan jag prestera mycket bättre, det har i alla fall vart så förr :)

Nu är även införskaffandet av skor ett faktum. Mitt ena par gick sönder i dag :( (Och nu när jag är så otroligt tät...)

Jag berättade för min kompis i dag om att jag vart ute i regnställ i går och försökt skura planket som så småningom ska målas. Ja sa hon, en typisk Maria-grej. Haha. Ja det ligger nåt i det... Sedan avslutade jag med att duscha med regnstället. Det var ju lortigt!

Feel free to be whatever you want!

Kreativa tisdag

I går var mina föräldrar hit med trädgårdsmöbler som pappa tillverkat. Målning återstår så i dag köpte jag färg till det och en massa annat smått och gott som saknas till mitt skapande som jag hamnat i. Jag har hur många projekt som helst jag vill göra och som att det inte vore nog så kom jag på ytterligare 2 i dag varav ett är att jag tänker sy hissgardiner till köket och vardagsrummet. Det verkar praktiskt och bra men de man kan köpa var väldigt dyra i alla fall på Rosa Huset där jag kom på idéen. Sytillbehören utökades med en pfiffikus i dag, något jag verkligen saknat och som kommer väl till pass när jag ska fixa och sy om folkdräkten.

När pappa ändå var här i går fick jag hjälp att gräva upp busken jag våndats över så nu blir det spännande att se om den överlever.

I morse testade jag att springa efter att barnen åkt till skolan. Det gick inte alls lika lätt som i förrgår. Antingen hade min kropp inte vaknat riktigt eller så var den mör efter att ha brottats med busken som hade rötter ner till Kina... Det viktigaste var att jag var ut i alla fall :)

För övrigt är jag expert på att undvika att göra det jag verkligen borde göra så jag ska ta tag i det nu en stund innan middagen. Sen ska jag lotsa sonen till fotbollsträningen.

I dag har jag drömt lite om hur det skulle vara att ha ett litet pensionat eller en kursgård eller något sådant. Kanske är jag inspirerad av Himmelblå? Eller Hotell Gyllene (Kn)Orren kanske? Pyssla lite, ha lite matgäster, nattgäster, fixa fint, dekorera, pyssla lite i trädgården...

Segstartar

Jag segstartar lite i dag och letar inspiration men den kommer snart bara min hjärna vaknat. Tydligen hjälpte det inte fast kommunen var här strax efter 7 och klippte gräs med en skramlande gräsklippare. I dag ska jag göra en massa halvtrista saker men gör jag dem inte i dag blir de kvar till i morgon.

Det blev en springgtur på 6,5 km i går kväll. Jag är helnöjd då det bara är 1,5 vecka sedan jag körde igång med tränandet på allvar igen. Åskan verkade jag ha skrämt bort och regnet höll sig undan. Det var en riktigt vacker kväll med dimma över myren och annat mys.

Det är kul att det ger utdelning att ligga i och det har varken vart svårt, tidskrävande eller speciellt jobbigt :) Nu vet jag ju att allt går lite upp och ner så att jag inte tar ut något i förskott men ändock.

I går var det väldigt fuktigt och nästan lite kallt men det gick finfint. Detta trots enligt papper relativt svår astma som utlöses av ansträngning, kyla, värma, luftfuktigheten (varken för hög eller låg) mm och kraftig (!?) pollenallergi. Så vad har ni för ursäkter för att inte låta ert hjärta vara glatt?

Jag kom till insikt i går varför jag pysslar med vissa beteenden som är mindre bra enligt mig. Det handlar om att inte få vara med, att stå utanför mm. Jag insåg också plötsligt att det är lite därför jag även väljer att helst göra saker själv. Det blir liksom lugnast för mig på något vis. För med mig själv får jag vara precis som jag är alltid (oftast i alla fall). Jag kan ibland bli avundsjuk på de som har en massa vänner de gör en massa saker med hela tiden samtidigt som jag kan drabbas av en känsla av trötthet. Jag har oxå vänner och jag anar att de är lite som mig för de finns alltid kvar även om det kan ta lång tid mellan mötena. Jag önskar intensivt att alla barn ska slippa bli mobbade för det kan vara en livslång process att läka de sår och ärr det skapat.

Regndag

Jag råkade nyss ramla in på en blogg med en tjej som kämpar med anorexi. Jag känner mig återigen lyckligt lottad över att jag har ett bra liv trots allt och allt är på väg åt rätt håll. På min autobahn. Nog för det vinglar ibland, ibland ganska så rejält men det finns räcken som håller mig kvar på vägen. Mycket handlar om fokus i min värld, att göra bra val för mig, inte nödvändigtvis rätt men bra. Och alla val är bra just för stunden.

Ibland kan dock vissa val smärta mer än nödvändigt men det är smällar jag tar.

I dag har det regnat, vart sol, regnat, vart sol osv. Jag har hunnit göra en del småsaker mellan allt regnande. T ex flytta några liljor i rabatten, gräva en halv grop, fylla ett pyttehål med jord och påbörjat en uppgrävning av en buske. Ja ni förstår vad jag haft fullt upp va? De saker som lyckats fullföljas i dag är X antal tvättmaskiner, bäddning av en säng, 2 måltider (exklusive frukosten), 2 diskningar (minst, tappade räkningen efter 2...), målning av en hylla som skulle ha målats för sisådär 5 år sedan eller något i den stilen, en rabarberpaj med tillhörande vaniljsås (det tog ungefär 100 gånger längre tid att göra allt än att äta upp...). Jag har säkert gjort en massa mer smått och gott men kontentan är att allt jag tänkt gjort är kvar till i morgon! (Nu igen!!!) Tur det för utan jobb har jag väl all tid i världen? Eller? Fast det är ju så att i princip inget blev gjort när jag var på mitt tidigare jobb för det åt upp all tid för mig. Sådana jobb är det inte värt att ha. Det är inte heller värt att ha sådana jobb som tar all kraft och energi ifrån en. Det som är viktigt för mig är familjen och mitt liv i stort, inte jobbet. Det är "bara" till för att få en lön för att kunna leva. Så av den anledningen har jag fattat vissa beslut som jag nu får skörda konsekvenserna av. Och så är det ju, det går aldrig att få allt, man måste välja - alltid.

Och är saker jobbiga - gör nåt åt dem! Annars sluta klaga snälla ni.

Och nu ska jag vänta en stund till på att åskan dragit förbi och barnen somnat så jag kan ta en löptur, känna adrenalinet pumpa och svetten rinna. Det är härligt och ger mig energi. Så tänker jag på hur mycket bättre mitt hjärta och min andning tycker att det är att jag pressar och pumpar trots att det tar emot allra först. Belöningen kommer oftast efter ett tag eller efter, när kroppen är matt och hjärnan glad.

En helt vanlig (?!) lördag kväll

Nu har det vart så där otroligt med uppdateringar igen... Men tiden springer nästan iväg för mig på något märkligt sätt och massor med mer eller mindre underliga saker blir gjorda efter vägen. Något märkligt hände när jag för 2 helger sedan fick min tidslinje vänd. Häftigt, spännande och utmanande!
Och det där med att blogga från mobilen har helt enkelt bara inte blivit av. Men jag har ju i alla fall fixat så att det går...

Sedan sist har jag avslutat sista gången på min andra NLP-practitioner och jag har lärt mig så mycket mer om mig själv och andra och jag känner verkligen hur jag är på rätt spår i livet. Och ingen kan ta det ifrån mig! Ibland skymtar några eget skapade orosmoln men de har jag lärt mig att hantera. Det som är minst lätt att hantera för mig just för tillfället är att andra inte har samma karta av tid och prioritering som mig. Men jag kör mitt race jag och jag har nog aldrig haft så mycket energi och lust att skapa som nu. Lite av det ligger dels i målen jag har skapat som stakat ut en väg åt mig och att jag har börjat träna. Och så har jag fattat det där med att välja mer. Jag väljer om jag vill vara trött eller pigg om jag orkar eller inte. Ett ordspråk som satt sig är: "Så när är NU det bästa tillfället att börja med detta?" Nu är ju ett givet svar på det...

Så NU tänker jag upplysa alla som tjatar att jag är inte sambo och när det kommer att ske har jag ingen aning om. Det ligger helt utom min kontroll, kanske händer det plötsligt. Jag har vettigare saker att lägga min energi på än att fundera på det.

Jag var upp till mina föräldrar och stugan i veckan. Jag hade tänk fråga min mor en massa saker om min och hennes barndom men plötsligt kändes det inte alls aktuellt längre. Plötsligt var det inte heller lika aktuellt att sova i stugan. Så kan det gå, perspektivändring kanske. Däremot hade jag väldigt trevligt med mina föräldrar och det har blivit en väldig fart på pappa, det är kul att se honom kreativ. Det gillas väldigt mycket, gamla pappa är tillbaka! Och mamma har nog aldrig vart så trevlig att umgås med! Ovan en bild på den nyfixade spisen i gamla stugan.

Lite vacker natur i Gransjöberget, paradiset i min värld.



Mina gamla trähästar har fått en ny plats på en sagostig i Äppelbo. Det är kul att något jag blivit i princip idiotförklarad för nu kommer barnen i byn till gagn. En liten upprättelse kanske? Mina trähästar var den bästa lösningen för en djurtokig men dock superallergisk flicka.

"Mitt" hus innan det blev grönt under en picknick på Älvudden.

Jaha, så är svärmorstungan på g att blomma. (Numer är denna avklippt och en ny dubbelt så lång på g att slå ut)

En sådan här herre pratade jag med i går och hans husse tipsade om att det finns en till salu i Insjön. Blev jag nå sjuk på den då? Enligt hussen helt allergivänlig oxå... Det är en Basenji - hunden som inte kan skälla. Den tillhör urhundarna och på den tiden jag skaffade Shiba stod det mellan en sådan här och shiban. De påminner en hel del om varandra. Jag saknar verkligen att ha hund men just nu är det inte möjligt men en dag i framtiden kommer det att bli en eler två, helst någon av dessa stolta, kattliknande, coola hundar i lagom storlek :)

Utmaningar

Jo men tjena. Förkylningen hann inte gå över riktigt innan jag fick ont i halsen i dag. Jag har varken tid eller lust med mer nu. Men jag ska inte klaga, det finns de som har det värre t ex de fyra kvinnorna på tv jag nyss såg med bröstcancer.

I dag har vart ännu en lite snurrig dag i denna hetiska vecka. Pizzabagaren fick göra våran middag till barnens stora förtjusning. Mamman (jag) hade lovat bio men hade virrat ihop veckorna så vi fick inget svar på hur många lingon det finns i världen i dag heller... Hyrfilm blidde det istället.

Jag har trots ont i halsen kollat lite inspiration till träning och kost. Träning med De Franco skulle kanske kunna vara något?

Och jag har tänkt utmana mig själv att få löpning till något bra som bara flyter. Ewy Palm började när hon var 34 år så jag kan minsann jag med! Jag klurar lite på upplägget bara. Det verkar finnas många idéer om upplägg. Maraton är målet och så småningom en riktig triathlontävling. Jag är övertygad att om jag vill tillräckligt mycket och handlar så kommer det att gå.

Så var det det med kost och där har jag inte riktigt kommit på vad jag ska göra. Jag kollade periodisk fasta men jag vet inte riktigt. Jag hittade inte tillräckligt med information om hur kvinnor reagerar på det. Visserligen är allt olika från individ till individ oavsett kön.

Däremot slog det mig att tänka efter först innan jag stoppar något i munnen. "Ska jag verkligen äta detta?" "Och i så fall varför?" Allt detta sattes igång av en diskussion förra helgen av att allt ju sitter i huvudet. Vi tror oss bli arga av att inte få mat. Vi tror oss bli orkeslösa om vi inte får mat i tid osv. Det var visserligen inget nytt men ändå, det väckte något just då och har sedan spunnit vidare.

Dogs

Jag fick nåt ryck i dag och började söka på mina gamla hundar eurasiern Eros och shiban Meg. Eros vet jag att han inte lever längre. Här går det att se en av de bästa bilderna på Eros.

Här finns lite om Meg.

Jag lyckades hitta en blogg med en av Megs valpar så jag mailade ägaren få se vad hon vet om de andra. På något vis känns det som jag helt avsade mig ansvaret efter skilsmässan men det var helt enkelt för smärtsamt med de älskade hundarna. Det hindrar mig dock inte från att gärna vilja skaffa igen - skiba såklart :) Oroligt häftiga hundar!

Mitt förra inlägg var ett test att blogga från mobilen. Skam den som ger sig! Klart det ska gå! Så jag kikade, läste och krånglade så nu går det!

Och vips snodde jag ihop en ny kursplan och sydde klart två andra draperier så nu är det dags att sova.

Natti gott folk i cyberspace!

Bara testar lite :-). Skam den som ger sig :-)

Hysteri?

Jag tyckte rubriken lät bra men vad jag ska skriva om som har med hysteri att göra vet jag inte. Jo men kanske att jag var lite i hysterimood tidigare i dag. Massor av saker att göra (vilket det fortfarande är) men nu har jag flutit ner i soffan. Alla dagens mest viktiga saker fixade. Resten (om det blir mer) får ses som en bonus.

Studenterna har läst om barns anknytning och hur viktig den är. Jag har funderat en del själv, dels över min egen anknytning men även över mina barns och andras anknytning. Jag misstänker starkt att min egen anknytning har en del brister men jag känner mig inte vidare motiverad att utforska det vidare då jag har andra metoder att ta itu med mina defekter. Huruvida mina barns anknytning har vart bra eller inte lär visa sig i framtiden och då blir det upp till dem att ta itu med det. Det låter kanske lite hårt men eftersom den mest kritiska tiden är upp till 1,5 år enligt vissa upp till 3 år så känns det lite som "kört". Vilket det inte är men ju äldre vi blir dessto svårare blir vi att forma och omforma, det blir liksom trögare.

I vilket fall följer anknytningsmönstret med hela livet och påverkar oss i alla våra relationer. En del av det som utvecklas under anknytningen är mentalisering, vår förmåga att sätta sig in i andras tankar och känslor. Steg 1 är att ens förstå och uppfatta att andra personer har tankar och känslor.

Det som slog mig är superstressade föräldrar. Hur påverkas barnen av dem (speciellt upp till 3 år)? Kan det finnas en koppling mellan fler bokstavsdiagnoser och stressade föräldrar? Att barnen helt enkelt "slår runt"? Då menar jag all stress som mamman bär på eller utsätter sig själv för. När jag relaterar till mig själv tänker jag på hetsen med att renovera hus, sköta hem, ta hand om barn, jobba, ha hand om hundar mm. Hur kan detta ha påverkat? Jag tror även att olika individer har olika hög känslighet så påverkas ett barn knappt alls kan ett annat få stora men.

Bara lite funderingar från min sida...

En annan uppgift studenterna haft är att diskutera sin människosyn utifrån fyra olika psykologiska perspektiv: behavorismen, psykodynamisk teori, humanistisk och existensialismen (egentligen en mer filosofisk inriktning men den var med i deras lärobok). Min människosyn har förändrats något genom åren och i och med min egen utveckling. Alla teorier har perspektiv jag håller med om samtidigt som alla har något jag inte håller med om. Oavsett så ser jag stora brister med att förklara mänskligt beteende bara utifrån ett perspektiv.

Jag tror att alla människor i grunden är goda och att alla beteenden har en positiv intention. Jag tror även på alla människors lika värde (baserat på föregående mening). Beteende bör även särskiljas från person. Ett dåligt beteende en gång betyder inte att hela människan är dålig. Jag tror även på att människan är fri att välja, att inte välja är också ett val. Dock kan man tro sig inte ha några val vilket också är ett val. I vissa fall behöver individer hjälp att se att de har val.

Tanke - känsla - handling är också något jag är stark anhängare till. Utan tanke, ingen känsla, ingen handling osv.

I läroboken nämndes även den andliga dimensionen. Jag tror det är något som kommer till oss i olika stod utsträckning. Antingen händer det något allvarligt eller så tänker vi helt enkelt i andra banor, kanske när vi blir äldre. Att inte ha en andlig dimension i arbete med andra människor känner jag lite som en brist. Nu handlar inte andlighet om Gud utan om att det finns något större än oss själva, kalla det vad man vill. För mig symboliserar buddhismen eller kanske mest Buddha den fullkomliga andligheten. Att leva helt i enlighet med universum. Här och nu. I fullkomlig acceptans med allt som kommer till en.

Appropå Buddha så har jag på sistone funderat på hur gärna jag vill resa till Thailand och springa runt i tempel. Jag har en dröm om att göra en resa helt själv. Bara dra iväg några veckor utan så mycket planerat och bara lösa allt på plats eftersom hur det kommer. Att för min egen del se att jag klarar mig alldeles utmärkt med mina kunskaper. En del reser utomlands och jobbar i samband med gymnasiet. Jag gjorde aldrig det men vem säger att det är för sent? 3 veckor i Asien. Vad hindrar mig?

Måndag nu igen

Jo men hej och hå så längesedan jag uppdaterade! Undrar just vad detta beror på? Ett "fel" är att symaskinen hamnat på skrivbordet i någon idé om att sy en massa så det förvinner lite påsar med grejer. Detta har givetvis inte infunnit sig. Varför blir ingen förvånad? Jag har i alla fall tvångssytt om ett par draperier som jag inte ens blev nöjd med. Måste nog fundera om där...

För övrigt har jag roat mig med en massa kurser, jobb och de sedvanliga hushållssysslorna... Jag har hunnit sola i bikini, fira påsk och valborg och så har jag vart till Grängesberg! Fotat med bästa J och jag ser så ung ut på bilderna! (Lite av resultatet kan ses på facebook för er som har mig där)

I morgon är näst sista undervisningsdagen för mig. Så skönt! Mindre skönt att vara tjänstledig utan lön men det ordnar sig på något vis, allt brukar göra det.

Nu ska jag fortsätta sitta och dega i soffan denna sega och kalla måndag med snö, hagel och isiga vindar...