Hysteri?

Jag tyckte rubriken lät bra men vad jag ska skriva om som har med hysteri att göra vet jag inte. Jo men kanske att jag var lite i hysterimood tidigare i dag. Massor av saker att göra (vilket det fortfarande är) men nu har jag flutit ner i soffan. Alla dagens mest viktiga saker fixade. Resten (om det blir mer) får ses som en bonus.

Studenterna har läst om barns anknytning och hur viktig den är. Jag har funderat en del själv, dels över min egen anknytning men även över mina barns och andras anknytning. Jag misstänker starkt att min egen anknytning har en del brister men jag känner mig inte vidare motiverad att utforska det vidare då jag har andra metoder att ta itu med mina defekter. Huruvida mina barns anknytning har vart bra eller inte lär visa sig i framtiden och då blir det upp till dem att ta itu med det. Det låter kanske lite hårt men eftersom den mest kritiska tiden är upp till 1,5 år enligt vissa upp till 3 år så känns det lite som "kört". Vilket det inte är men ju äldre vi blir dessto svårare blir vi att forma och omforma, det blir liksom trögare.

I vilket fall följer anknytningsmönstret med hela livet och påverkar oss i alla våra relationer. En del av det som utvecklas under anknytningen är mentalisering, vår förmåga att sätta sig in i andras tankar och känslor. Steg 1 är att ens förstå och uppfatta att andra personer har tankar och känslor.

Det som slog mig är superstressade föräldrar. Hur påverkas barnen av dem (speciellt upp till 3 år)? Kan det finnas en koppling mellan fler bokstavsdiagnoser och stressade föräldrar? Att barnen helt enkelt "slår runt"? Då menar jag all stress som mamman bär på eller utsätter sig själv för. När jag relaterar till mig själv tänker jag på hetsen med att renovera hus, sköta hem, ta hand om barn, jobba, ha hand om hundar mm. Hur kan detta ha påverkat? Jag tror även att olika individer har olika hög känslighet så påverkas ett barn knappt alls kan ett annat få stora men.

Bara lite funderingar från min sida...

En annan uppgift studenterna haft är att diskutera sin människosyn utifrån fyra olika psykologiska perspektiv: behavorismen, psykodynamisk teori, humanistisk och existensialismen (egentligen en mer filosofisk inriktning men den var med i deras lärobok). Min människosyn har förändrats något genom åren och i och med min egen utveckling. Alla teorier har perspektiv jag håller med om samtidigt som alla har något jag inte håller med om. Oavsett så ser jag stora brister med att förklara mänskligt beteende bara utifrån ett perspektiv.

Jag tror att alla människor i grunden är goda och att alla beteenden har en positiv intention. Jag tror även på alla människors lika värde (baserat på föregående mening). Beteende bör även särskiljas från person. Ett dåligt beteende en gång betyder inte att hela människan är dålig. Jag tror även på att människan är fri att välja, att inte välja är också ett val. Dock kan man tro sig inte ha några val vilket också är ett val. I vissa fall behöver individer hjälp att se att de har val.

Tanke - känsla - handling är också något jag är stark anhängare till. Utan tanke, ingen känsla, ingen handling osv.

I läroboken nämndes även den andliga dimensionen. Jag tror det är något som kommer till oss i olika stod utsträckning. Antingen händer det något allvarligt eller så tänker vi helt enkelt i andra banor, kanske när vi blir äldre. Att inte ha en andlig dimension i arbete med andra människor känner jag lite som en brist. Nu handlar inte andlighet om Gud utan om att det finns något större än oss själva, kalla det vad man vill. För mig symboliserar buddhismen eller kanske mest Buddha den fullkomliga andligheten. Att leva helt i enlighet med universum. Här och nu. I fullkomlig acceptans med allt som kommer till en.

Appropå Buddha så har jag på sistone funderat på hur gärna jag vill resa till Thailand och springa runt i tempel. Jag har en dröm om att göra en resa helt själv. Bara dra iväg några veckor utan så mycket planerat och bara lösa allt på plats eftersom hur det kommer. Att för min egen del se att jag klarar mig alldeles utmärkt med mina kunskaper. En del reser utomlands och jobbar i samband med gymnasiet. Jag gjorde aldrig det men vem säger att det är för sent? 3 veckor i Asien. Vad hindrar mig?