Jag råkade nyss ramla in på en blogg med en tjej som kämpar med anorexi. Jag känner mig återigen lyckligt lottad över att jag har ett bra liv trots allt och allt är på väg åt rätt håll. På min autobahn. Nog för det vinglar ibland, ibland ganska så rejält men det finns räcken som håller mig kvar på vägen. Mycket handlar om fokus i min värld, att göra bra val för mig, inte nödvändigtvis rätt men bra. Och alla val är bra just för stunden.
Ibland kan dock vissa val smärta mer än nödvändigt men det är smällar jag tar.
I dag har det regnat, vart sol, regnat, vart sol osv. Jag har hunnit göra en del småsaker mellan allt regnande. T ex flytta några liljor i rabatten, gräva en halv grop, fylla ett pyttehål med jord och påbörjat en uppgrävning av en buske. Ja ni förstår vad jag haft fullt upp va? De saker som lyckats fullföljas i dag är X antal tvättmaskiner, bäddning av en säng, 2 måltider (exklusive frukosten), 2 diskningar (minst, tappade räkningen efter 2...), målning av en hylla som skulle ha målats för sisådär 5 år sedan eller något i den stilen, en rabarberpaj med tillhörande vaniljsås (det tog ungefär 100 gånger längre tid att göra allt än att äta upp...). Jag har säkert gjort en massa mer smått och gott men kontentan är att allt jag tänkt gjort är kvar till i morgon! (Nu igen!!!) Tur det för utan jobb har jag väl all tid i världen? Eller? Fast det är ju så att i princip inget blev gjort när jag var på mitt tidigare jobb för det åt upp all tid för mig. Sådana jobb är det inte värt att ha. Det är inte heller värt att ha sådana jobb som tar all kraft och energi ifrån en. Det som är viktigt för mig är familjen och mitt liv i stort, inte jobbet. Det är "bara" till för att få en lön för att kunna leva. Så av den anledningen har jag fattat vissa beslut som jag nu får skörda konsekvenserna av. Och så är det ju, det går aldrig att få allt, man måste välja - alltid.
Och är saker jobbiga - gör nåt åt dem! Annars sluta klaga snälla ni.
Och nu ska jag vänta en stund till på att åskan dragit förbi och barnen somnat så jag kan ta en löptur, känna adrenalinet pumpa och svetten rinna. Det är härligt och ger mig energi. Så tänker jag på hur mycket bättre mitt hjärta och min andning tycker att det är att jag pressar och pumpar trots att det tar emot allra först. Belöningen kommer oftast efter ett tag eller efter, när kroppen är matt och hjärnan glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar