Jag är lite lätt upprörd igen (ovanligt?). Jag kan inte låta bli att tänka och tycka saker och jag tänkte låta bli den politiska debatten men nu verkar det lite mindre enkelt igen... Tomas Bodström har skrivit en bok om sin tid som politiker och nu hänger tydligen även han ut kungen. Nu vet jag ju att kvällstidningarna lever på att sälja lösnummer så det som står där ska tas med en rejäl nypa salt och allt annat som jag ser, läser och hör tar jag med en en liten mindre nypa salt. Hur som så har nu andra politiker dementerat delar av boken (framtvingat av Aftonbladet eller Expressen må vara osagt, liksom eventuella vinklingar). Hur som gör detta mig nyfiken på boken och på Tomas Bodström. Jag har aldrig riktigt gillat honom men nu känner jag att det är lite synd att han hoppar av den politiska banan. Jag skulle mycket väl kunnat tänkt mig att rösta på honom i nästa val. Och det jag gillar är att han vågar rör runt lite i etabilssemanget för hur det än ter sig så händer det grejer och det gillar jag. Jag är så less på den svenska präktigheten, det gnälls i varje vrå men ingen vågar göra något. Ingen vågar rör runt, sticka ut eller vara obekväm. Vi protesterar ibland näst intill i tysthet någon dag här och där för att bensinpriset är för högt eller har organiserade strejker för att "vården kan ju inte stå helt stilla". Jag uppmanar svenska folket att bli lite mer som i Franrike, ut på gator och torg, barikadera, skrik protestera och kläng fast. Och om inte - låt bli att klaga. Och för er som inte har förstått varför männsikor har det bättre och sämre i mellanmjölkens land - det är uppbyggt så! Läs om Marx, Weber och Durkheim, vårt samhälles föregångare. Läs samma saker som mig så kommer ni att inse att så länge vi ska leva i ett kapitalistiskt samhälle så kommer de som redan har att få ännu mer och de som inte har att få ännu minre - kapitalism bygger på det. Läs och begrunda och vill du inte ha det så gör något. Alla bäckar små...
Och en sak till. Bodström sticker ut mer än homosexuelle Federly och miljöpartiets nya språkrör som testat droger för han berättar hur det är - i alla fall ur sin synvinkel.
Och efter denna energikrävande politiska svada så kommer jag inte på vad jag skulle skriva mer...
Jo det var nog något om kungens skumraskaffärer eller nej. Han är människa han med!
Jo jag har jobbat med en av få personer jag har ytterst svårt för och jag förstår inte varför vissa ska ha en massa previlegier och slippa undan saker som alla andra måste göra. Särbehandling är inte min grej alls. Och att jag blir behandlad på ett visst sätt för att jag är kvinna - bläää!!! Som nu med uteplatsen. När jag säger att jag gör uteplats så får jag automatiskt kommentarer som tyder på att jag inte gör den själv. Visserligen hjälps vi åt för att det är roligare och går fortare men hade jag inte fått hjälp hade jag gjort det helt själv - utan problem. Jag har grävt jord och lassat och kört grus och allt det andra minst lika mycket.
Jag kom häromdagen att tänka på min kusin när vi växte upp. Egentligen är hon inte rent blodbandsmässigt min kusin alls men sådant bryr jag mig inte om. Däremot kommer jag ihåg någon epsiod då hon hennes halvsyster sa till henne att hon inte fick vara med för att de inte var riktiga systrar och att farmor och farfar särbehandlade henne vid något tillfälle. Exakt hur dessa tillfällen var kommer jag inte ihåg men jag kommer ihåg att jag tog så illa vid mig av att höra det. Jag tar minst lika illa vid mig när t ex någon ger julklapp till något barn men inte alla. Här finns tre barn - alltså ska tre barn ha vad det nu är. Allt annat är särbehandling och sådant ska inte vuxna pyssla med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar