Nja

Nu har jag sett flera som har den här på sin facebook och jag tycker den är så bra: "Innan du dömer mig... Ta på dig mina skor....Gå samma gator som jag gått... Bearbeta förlusten av människor jag förlorat... Orka med alla känslor och alla händelser som jag erfarit... Snubbla på alla stenar som jag snubblade på... Res dig alltid upp igen... och gå precis samma liv som jag gjorde... Efter allt detta... kan du döma mig eller mitt liv." För så är det att ingen av oss har rätt att döma någon annan. Den finns ingen som är bättre och det finns ingen som är sämre. Men jag kan tycka att det är sorgligt att se en del människor inte utnyttja sina förmågor till fullo eller ibland knappt alls. Det gör mig liksom lite ledsen. Jag har sett en del saker på sistone som påminner mig om mitt gamla liv. Jag är så glad och tacksam över att slippa det. Ibland kan jag tro mig längta till baka och det är säkert därför jag får dessa glimtar för att inse hur bra jag har det. Hur lyckligt lottad jag är som tagit emot det som getts mig med öppna armar, sugit åt mig som en svamp, för att rätta till min själs svält. Även om jag aldrig kommer att bli ett helgon är jag helad från den värsta svälten. Tillräckligt helad för att kunna säga nej när jag inte längre vill vara med, tillräckligt helad för att förstå någorlunda vad som är bra för mig, tillräcklig helad för att kunna njuta av vad som erbjuds, tillräckligt helad för att för det mesta vara jag fullt ut. Detta betyder dock inte att jag har saker kvar att träna på, massor med saker, och jag lovar att jag tränar på olika sätt varje dag för den dag jag släpper börjar jag falla och när jag fallit tillräckligt långt vet jag inte längre om det finns någon räddning, så jag låter bli att falla helt enkelt :)

Just nu tränar jag på att stå ut med ett av de värsta ljud jag vet - klicket från leksakspistoler - jag lovar att jag kan bli tokig på det ljudet!

För övrigt har jag fått jobb ända till februari. Skönt samtidigt som det blev lite ovant att vänja sig med tanken. Jag ska jobba varannan vecka och vara ledig varannan vecka sen när det drar igång. Innan dess ska jag jobba i princip varje dag... Och pengarna jag får ihop hade jag ju tänkt resa för men jag får inte semester förrän tidigast i februari. Men så var det där med bil... Tja, det löser sig precis som allt annat :) Men det verkar vettigt att rikta in mig på jobb och NLP Master i höst och kanske resa i vår. Så får det bli.

Just nu funderar jag på hur det ska lösa sig med barnen. Jag längtade så efter dem och så nu när de har kommit är det som jag, ja jag vet inte, tappat luften. Ingen respekt, bara en massa stim. Jag har inte hittat något bra sätt så nu lägger jag ner. Eller?