Vissa dagar är bara en enda väntan på något. Just nu på att maten ska bli klar så det är överstökat för i dag. Ibland känns det bara så. De små kort stunder jag skulle kunna göra något känns för hackiga för att jobba. Det känns som det bara är att börja hela tiden men det blir inget slut. Och trött är jag, väldigt trött. Men nu har det vänt så vi går mot ljusare tider så det värsta är avklarat.
Jag har inte glömt er, mina vänner eller försakat er men det blev inga julkort i år och vrång som jag plötsligt blev så ratade jag alla jul-sms också. Och det är fler av er jag både borde hälsa på och höra av mig till men det skjuts bara på framtiden. Att inte ha tid är egentligen ingen ursäkt men ändå så tycker jag det är fullt upp att få vardagen att snurra just nu, den ovanliga vardagen.
Den viktigaste prioriteringen för mig själv är mina promenader och det är bäst att passa på när det går. Minst 30 minuter i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar