Ett steg bakåt och tre skutt framåt :)

Äntligen ett nytt inlägg!

Jag har tänkt skriva i så många dagar nu men det har liksom inte blivit av. Jag har helt enkelt gjort annat eller mest inte så mycket alls. Jag har en envis förkylning i kroppen som varken vill åt ett eller annat håll. 

Sedan sist har jag blivit kallad till 2 jobbintervjuer, den första på måndag. Jag har fått erbjudande om lite extra helgjobb, inte så bra betalt men det är ändå något som kan leda vidare och något jag brinner för. Jag ser det som en nyttig erfarenhet och en chans att visa vem jag är. Och så tror jag det blir roligt och intressant. Det gör att det blir lite mindre tid med älsklingen men vi har ju ändå hela livet på oss så vad är egentligen några timmar?

Jag har läst klart en helt otrolig bok: "Ögonblick som förändrar livet" av Annika Östberg. De flesta bör veta vem hon är. Hon satt i fängelse i USA i 28 år för ett mord som hennes dåvarande pojkvän begick. Hennes bok är välskriven och gripande. Vilka otroligt starka kvinnor det finns. Så mycket kärlek, vishet och äkthet. Jag blev alldeles rörd. Vad som blir viktigt för människor som inget har. Vilken stor kraft hoppet har. Jag rekommenderar absolut den boken, inte minst till den som aldrig läser böcker. Den får helt enkelt inte missas.

I går var det premiär på Nybyggarna på kanal 5. Arga snickaren testar i första programmet livet som hemlös.  Resten av programmet kommer han tillsammans med några hemlösa och några snickare bl a min älskling att renovera en lada som de sedan får bo i. Flera nya och gamla vänner till mig är med i programmet så jag hoppas jag kan se alla avsnitt. Gårdagens premiäravsnitt var otroligt rörande och jag kände otrolig tacksamhet för allt jag har. Jag tänkte också vilken tur jag haft och jag började fundera om det verkligen är tur eller vad som hjälpt/drivit mig på min väg för jag kunde lika gärna vart död eller utslagen. På en hårfin gräns har jag balanserat flera, flera gånger och famlat i totalt mörker efter nåt att greppa, en liten ljusglimt. Jag har på något sätt alltid lyckats se den där ljusglimten eller i alla fall anat att den funnits och långsamt dragit mig upp igen. Så här står jag i dag. Sprudlande av liv och fast livet ibland känns lite tungt så vet jag att det hade kunnat vara mycket, mycket värre. Ibland behöver jag ta ett steg tillbaka för att kunna skutta tre framåt. Litegran som om jag tar sats, andas och reflekterar innan det är dags för nästa drag.