Den högre makten

Vad mer ska till för att jag ska få ett jobb? Vad mer ska till för att jag ska få leva fullt ut som jag drömmer och vill? Vad mer krävs av mig än tålamod och oändliga försök? Är det den där 100:ade ansökan som fattas? Då har jag 60-70 till kvar. Bäst jag snabbar på med dem!

Är det något annat? Vad hindrar mig? 

Men visst. Jag är nöjd med livet som det är och det som sker det lär ju ske, oavsett om jag vill eller inte. Om jag ser tillbaka så har jag ändå så oändligt många saker att vara tacksam över. Jag lever, jag är frisk, jag är nykter, jag är så mycket bättre på att vara i nuet än förut, jag har näst intill inga rädslor kvar, jag är fri, jag har många goda vänner som tycker om mig för den jag är, jag har kommit igång rejält med träningen och uppnåt flera av mina delmål och en hel massa annat. Inte minst har jag träffat kärleken. Det jag aldrig trodde skulle ske. Jag som trodde jag skulle leva ensam resten av mitt liv får ändå ta del av något helt fantastiskt. Något otroligt vackert. Och jag klarar av denna längtan. Visst är den jobbig ibland men jag vet att en dag så får vi leva tillsammans så där som vi vill. Det är otroligt att känna den där obeskrivliga samhörigheten som gör att jag inte vill annat än vara nära hela tiden men ändå så är vi det fast avståndet är långt. Jag är med honom och han är med mig. Jag önskar att det kommer att vara så alla dagar till livets slut. Kanske sen också, det vet vi inget om. Vi är liksom menade för varandra. Det är något helt nytt för mig. Helt otroligt. Jag undrar om alla verkligen får uppleva det här under sin livstid. Jag antar att jag är väldigt lyckligt lottad och bara borde njuta och se tiden an. Det som är meningen löser sig. Det är ju trots allt inte jag som styr världen. Det är ju något annat, något större. En del kallar det ödet, andra Gud och jag tycker om att kalla det en högre makt. Något oidentifierbart som bara finns och vakar över oss alla och ser till att vi får det vi behöver även om vi inte alltid förstår varför. Men jag vet att det var den som gav mig livet tillbaka, som öppnade mina ögon för att allt det vackra. Som hjälpte mig att släppa mina rädslor och lät kärleken fylla mig. Som gjorde att min väg korsades med älsklingens väg, så att vi kunde se varandra. Kanske var den där högre makten med den där dagen vid frukosten och gav oss mod att öppna oss för varandra. Att få oss att inse att vi behöver varandra, att ensam faktiskt inte är starkast.