Läste detta inlägg i Carolina Gynnings blogg. Hon har en del innanför pannan hon med :) Däremot vet jag inte vad jag tycker om hennes kropp längre. Hon har vart snyggare förr. Nu är hon alldeles för smal tycker jag. Men det är jag det. I alla fall så kom jag inte helt osökt att tänka på ett av NLP:s grundantaganden: "Kartan är inte terrängen, respektera alltid den andres karta av världen." Precis det hennes inlägg handlar om tycker jag. Tänk om alla kunde leva lite mer efter det, även jag. Jag tränar på det. Och det får mig att tänka på sinnesrobönen:
"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden."
Den har hjälpt mig mycket och handlar ju om samma sak som kartan. Det enda jag kan ändra på är mig - om jag vill göra det vill säga. Ibland har jag även insett att vissa situationer ska jag helt enkelt inte vara i. That´s it. Jag är inte på något vis religiös men har heller inget problem med ordet Gud längre. Gud kan vara precis vad som helst.
Nuförtiden använder jag bönen ibland när jag inte kan sova för att bryta tillstånd. Oftast somnar jag innan jag läst den två gånger. Detta är den version som oftast används men det finns en längre som jag inte kan utantill.
I dag fyller minstingen 8 år. Usch vad tiden går fort! Vi klarade av allt firande i helgen som var men något gott får det bli i kväll :). Ibland kan jag tänka hur det kommer att bli med barnen, vad de fått för "men" efter allt som varit, vad jag kunde gjort annorlunda. Ibland tänker jag att det kanske var oansvarigt gentemot barnen att skaffa dem så tidigt. Dessa tankar är dock inte av godo så strax efter tänker jag att jag alltid gör det bästa jag kan, vilket också är ett grundantagande inom NLP och även används inom annan självutveckling. Barnen verkar vara som "normala" barn vad nu det är och det går bra i skolan om det sedan visar sig något annat i framtiden får jag ta det då. Alla människor är på en ständig resa som jag ser det och i den resan ingår det en massa situationer som man ska ta sig igenom och det är upp till var och en att lösa dessa utifrån sin karta. Detta gäller även mina barn när de blir vuxna. Mitt ansvar är att gå före och visa en alternativ väg och det är det jag gör.
Om jag ser tillbaka ungefär 2 år i tiden var jag inte alls på samma väg som nu och jag var tvungen att göra ett val att leva eller dö. Jag valde att leva och jag valde att inte längre göra det halvdant. Det jag lärt mig under de senaste 2 åren är förmodligen mer än jag lärt mig tidigare i mitt liv och det är jag evigt tacksam för. I början hade jag inget val att klara det än att ta rygg på någon som gått före. Både morot och piska krävdes och jag gick in i det med hull och hår. Jag är evigt tacksam för de personer som fanns runt mig då, de fanns vid exakt rätt tidpunkt och gjorde vad som krävdes. Senare började jag stappla runt på egna ben ett tag och letade efter mer svar eller klarheter vill jag kalla det. Jag visste vart de fanns och ännu en värld öppnades för mina ögon, bara jag vågade ta steget. Nu har jag mer verktyg än jag någonsin haft att hantera olika situationer med, nu är frågan mer om jag vill använda dem. Någon fullkomlig människa vill jag inte bli för de tror jag inte finns men jag lär mig något nytt varje dag om jag bara är öppen för det. Och det är jag. Varje dag iakttar jag något nytt hos mig själv eller hos andra, även om det bara är en liten sak och vet ni vad? Det får mig att växa i rätt riktning - framåt :) Mot alla mål jag skrivit på papper och alla mål jag ännu inte fått ner på papper.
Men nu gott folk ska jag ut och lära mig nåt nytt även i dag :).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar