Ja det känns som vi är en riktig cirkusfamilj eller just nu sjukdomsfamilj eller nåt. Jag är ungefär lika sjuk som de senaste dagarna (läs: hostar lungorna ur mig och får knappt luft ibland smat vid minsta ansträngning gör sig febern påmind med hjärklappning och svettattacker...). I fredags stukade dottern foten. Första diagnosen var världens allvarligaste benbrott men slutade vid en stukning.
I dag var det sonens tur att få en bandyklubba väldigt olyckligt i ansiktet med en avbruten tand och ett jack i läppen. Det kunde ha vart värre så under omständigheterna är det ok. Många timmar tog det att bli omplåstrad och få en ny halva till tanden. Nu hoppas vi bara att tanden bestämmer sig för att fortsätta leva också så det slipper krånglas mer med den på ett tag.
Usch då jag själv har krånglat med mina tänder men då i oförstånd. Tack och lov vaknade jag upp och insåg allvaret innan det var alldeles för sent. Tandläkarskräcken i princip botad och munnen friskare än någonsin. Plackers och eltandborste är bra uppfinningar det! Hur enkla som helst att använda. Helt klart värt pengarna. Hellre en extra tandborste än att behöva göra en till rotfyllning.
Ja det är som sagt lite mycket nu tycker jag. Om jag i alla fart vart frisk... Jag har så mycket jag skulle vilja göra men jag får vackert vänta tills orken återvänder. Nu är det mer som konstgjord andning, att göra det som absolut måste göras. Och det är en hel del nu när det är barnvecka. Ibland önskar jag att jag hade kunnat vara "hemmafru", i alla fall varannan vecka. Jag skulle lugnt kunna fylla mina dagar med mer eller mindre meningsfulla aktiviteter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar