Åhå

Jag kollade runt lite och råkade hitta detta hus. Fantastiskt vackert och häftigt innuti! Kanske var det mest Buddha jag fastnade för ;) Nu var det ju bara ett bekymmer och det är att det är liiite långt härifrån.

I dag startade jag dagen lite väl intensivt då jag tydligen trodde jag var frisk som en nötkärna. Icke sa nicke som håller på att somna nu...

Det blev i alla fall bak av kladdkaka ala LCHF. Jättegod men jag skulle hellre kalla den chokladkaka. Och nej jag går inte på diet nuförtiden men jag är fri att testa vad jag vill. Kladdkakan var klar redan innan barnen hade gått till skolan! I rena farten gjorde jag en fruktsallad och till lunch testade jag ytterligare ett nytt recept på nån viktväktarfisk med röd currypasta som jag aldrig använt förut. Spännande och gott! Det mest spännande var att jag utsatte min "lunchdate" för 2 nya recept. Riktigt vågat lär jag säga. Det är en tjej jag känt länge och vi brukar äta lunch lite då och då. Riktigt trevligt och avslappnat. Borde ske oftare med fler :)

Som att inte detta var nog har jag städat "uteplatsen" och skänkt 3 säckar med diverse till Röda Korset. Ja och så har jag diskat cirka 764 gånger oxå.

Nu ska jag göra det jag borde ha prioriterat som nummer 1 hela dagen.

Cirkusfamiljen

Ja det känns som vi är en riktig cirkusfamilj eller just nu sjukdomsfamilj eller nåt. Jag är ungefär lika sjuk som de senaste dagarna (läs: hostar lungorna ur mig och får knappt luft ibland smat vid minsta ansträngning gör sig febern påmind med hjärklappning och svettattacker...). I fredags stukade dottern foten. Första diagnosen var världens allvarligaste benbrott men slutade vid en stukning.

I dag var det sonens tur att få en bandyklubba väldigt olyckligt i ansiktet med en avbruten tand och ett jack i läppen. Det kunde ha vart värre så under omständigheterna är det ok. Många timmar tog det att bli omplåstrad och få en ny halva till tanden. Nu hoppas vi bara att tanden bestämmer sig för att fortsätta leva också så det slipper krånglas mer med den på ett tag.

Usch då jag själv har krånglat med mina tänder men då i oförstånd. Tack och lov vaknade jag upp och insåg allvaret innan det var alldeles för sent. Tandläkarskräcken i princip botad och munnen friskare än någonsin. Plackers och eltandborste är bra uppfinningar det! Hur enkla som helst att använda. Helt klart värt pengarna. Hellre en extra tandborste än att behöva göra en till rotfyllning.

Ja det är som sagt lite mycket nu tycker jag. Om jag i alla fart vart frisk... Jag har så mycket jag skulle vilja göra men jag får vackert vänta tills orken återvänder. Nu är det mer som konstgjord andning, att göra det som absolut måste göras. Och det är en hel del nu när det är barnvecka. Ibland önskar jag att jag hade kunnat vara "hemmafru", i alla fall varannan vecka. Jag skulle lugnt kunna fylla mina dagar med mer eller mindre meningsfulla aktiviteter.

Dagen i dag...

En helt ovanlig måndag blev det i dag... Bra eller dåligt vet jag inte men som en av mina goda vänner säger så borde jag inte bry mig så mycket så jag slutar med det nu. Det lär inte heller passa men det skiter jag i!
Jag har lyckats uppdatera min mobil alldeles nyligen. Många timmar tog det och jag var tydligen inte tillräckligt läskunnig för att göra allt riktigt rätt heller men det mesta verkat iaf fungera någorlunda nu... Det lär märkas när någon vill ha tag på mig eller jag inte hittar det nummer jag behöver...
Nu hoppas jag bara på lite mer sömn och lite mindre hosta och förhoppningsvis stundande friskhet. Tills dess ska jag ha lärt mig allt om hur jag inte bryr mig så mycket.

So long!

En helt vanlig måndag?

Måndag och en dag i fixartecknen...

Jag hittade just ett nätbaserat program för att konvertera PDF till i stort sett vilket format som helst. Det var ju löjligt enkelt!

För övrigt står en massa småinköp på att-göralistan och besök av vaktis som ska göra klart med lister i fönstren.

Råkade just hitta en resa till Thailand för 6300:-, 2 veckor ospecificerat boende och jag blev ju inte alls sugen... :O Men det får vänta tills tillvaron stabiliserats lite mer, i höst kanske?

Jag sitter och småskrattar lite för mig själv över alla människor som tror att världen kretsar kring just dem. Sorry, men så är inte fallet.

I går hade jag lite problem att somna pga hostan och medicinerna jag tog mot hostan. Lite fööör uppiggande må jag säga. Hur som så tänkte jag på barn och när människor i deras närhet dör. Jag önskar att om jag skulle dö medan mina barn fortfarande är barn att det finns någon vuxen som kan tänka längre än vad näsan räcker och förstå att det är bra för barnen att få se mig då. Undrar om detta går att skriva in i det vita testamentet? Bäst jag kollar upp det.

Hur mycket vi än vill och önskar och tillskriver barn alla förmågor som vi vuxna har så har de faktiskt inte alla dessa förmågor. Förmågan till abstrakt tänkande tex börjar komma ikapp en vuxens i 10-årsåldern. Innan dess är det mer konkreta saker som existerar. Och det här med döden kan inte ens vissa av oss vuxna hantera så hur ska vi då kunna tro att barn kan det? Jag tänker även på alla spel som finns nuförtiden, att barnen kan ha ännu svårare att hantera verklighet och fantasi. Alltså tror jag att barn i ännu större utsträckning nu behöver se den döde för att lättare kunna förstå och bearbeta sin sorg. Jag tror även att det är viktigt för oss vuxna. Vi behöver se lite på andra länder och lära oss en mer naturlig syn på döden.

Jag fick höra en fin historia av en bekant. När dennes pappa hade dött fick de 2 barnbarnen tillbringa dagen tillsammans med resten av familjen i morfaderns lägenhet. De var runt honom, grät, skrattade, berättade minnen, kände på honom och gjorde i stort sett allt det de skulle ha gjort om han hade levt. Jag tyckte det var en sån fin berättelse och barnen hade mått jättebra av det och det mesta blev bearbetat under den dagen. Annars har vi vuxna en tendens att lära barnen att tränga undan sorgen. Hur blir det då? Något att fundera på kanske?

Sjukstuga

Jaha, då är jag sjuk nu igen! Börjar bli lite lätt tröttsamt... Hosta från helvetet och feber och jag som vill göra så himla mycket. Speciellt nu när det börjar bli vår och varmt och det ska fixas ute så det gröna kan växa fritt. Nåja. I går gjorde jag så lite som möjligt så jag i dag kunde vara med på näst sista Timelinetillfället. Och hur jobbigt kan det vara att sitta/halvligga och vara i halvtrans större delen av tiden? Ja ganska jobbigt med hostan från helvete men den tycks bli betydligt bättre i upprätt tillstånd så i natt ska jag stå i ett sånt där ståbord de har på förlossningen. Tror ni de kör ut dem till behövande???

Ska man bli förvånad, tycka synd om eller bara förfäras? Jag tänker på löpsedlarna som i dag basunerar ut att Mikael Persbrandt blivit tagen för kokaininnehav. Förra veckan var det Ola Lindholm som misstänktes för att ha tagit kokain. Vem är förvånad? Inte jag. Fenomenet kokain på Stockholms innekrogar lär väl inte ha undgått någon? Eller? Och vem orkar egentligen jobba så hårt som vissa kändisar utan att gå på något? Jag bara undrar...

Och har någon missat att vissa droger gör att det går att dricka mer alkohol utan att bli speciellt påverkad? Jag bara undrar... Många, långa middagar med mycket alkohol... Tja, vad gör man? Jag vet inte och jag tar inte ställning. Jag försöker bara säga att var 10:e person är alkoholist dvs i en klass med 20 elever är 4 föräldrar alkoholister. Hur många som använder droger vet jag ej men jag gissar på i snitt minst en av dessa föräldrar. Hur många som sedan knaprar tabletter av dessa 40 föräldrar? Ja, hur ska man räkna det? Vanliga Treo är tex beroendeframkallande hos en del personer. Så till alla er som tror er leva i en skyddad värld där missbruk inte existerar - öppna ögonen! Det finns överallt runt omkring oss och inte helt omöjligt i våra familjer och detta utan att vi alltid vet det. Och vet ni vad? Alla människor är lika värda och har rätt att bli behandlade lika för vad hjälper fördömmanden? Inte alls.

Och en sak som är säker oavsett vad det gäller: psykisk sjukdom, missbruk osv så måste alla nå sin individuella botten. Först då kommer de att göra något åt det men fördömmanden kommer aldrig att hjälpa någon. Något som däremot hjälper är medmänsklighet.

Ojojoj

Det var värst vad det var länge sedan jag skrev nu igen. Undrar i vilken ände jag ska börja?

Helgen ägnades åt fördjupning i Timeline, en NLP-teknik. Det fungerade så bra att jag var i halvhypnos/trans halva måndagen tom kändes det som. Otroligt effektivt för att ändra hindrande övertygelser som i alla fall jag tror styr våra liv. Metamönster om man så vill. Jag fick uppleva en tidsresa inför storgrupp tillbaka innan jag föddes på mammas tidslinje. Det låter kanske som hokus pokus men vårt undermedvetna bär på så mycket intressant.

För övrigt har det rullat på med en massa jobb, många skratt, kurser och som vanligt personlig utveckling. Sedan väntar jag ett positivt besked. Riktigt när det kommer vet jag inte men jag gissar på nästa vecka.

Den dag jag får ett fast jobb blir det en annan bil och BMW ekar i mitt huvud. Dock max 100 000 tycker jag att det är värt med en annan bil. Vi får se hur det blir :) Time will tell.

Nu är jag här så det är bäst att fokusera på det och allt blir bättre och bättre dag för dag. Nu jobbar jag på att lära mig prioritera min tid och mina pengar. Och så tränar jag på att inte vara en duktig flicka. Jag har fått nog av det! Jag vill leva livet enbart utifrån vad jag vill och tycker är viktigt. Och prioriteringarna med tid och pengar ska utgå från mig och vad som är viktigt för mig. Hellre låta bli att äta ute fyra gånger och lägga pengarna på en session hos coachen eller något annat. För att hela oss själva bör vi i första hand söka inom oss själva, att behaga andra eller lyssna på andra har aldrig gagnat den egna utvecklingen.

På senare tid har jag hamnat i diskussioner huruvida vi människor i huvudsak är bisexuella eller ej. För mig är det inget främmande att det finns studier som tyder på det. Flera andra djurarter är bisexuella så varför skulle inte vi kunna vara det? Dock har samhället och de sociala normerna skapat ett heterosexuellt och monogamt samhälle.

Kom ihåg att tänka på vad ni önksar er, det kan hända att det sker! Och om man vill något tillräckligt mycket kommer hur att lösa sig.

Alternativ...

... är något som intresserar mig mer och mer. Alternativa sätt att leva, tänka och i det stora hela vara. Vad säger att saker och ting måste vara på ett visst sätt? För mig finns egentligen inga begränsningar mer än mina övertygelser och de övertygelser som inte är funktionella för mig tänker jag arbeta bort. För vad ska jag med dem till? De begränsar ju mig bara. Den energin de tar kan jag lugnt använda till något annat.

Efter en dag med ett gäng underbara människor sitter jag här och reflekterar och pysslar med lite småsaker.

Rensade kameran och hittade lite bilder. Några fina vinterbilder som jag inte kunde låta bli :) Men för övrigt tycker jag att det är så skönt att det är vår och sol och snön smälter och det börjar bli varmare.

Sista klippningen på mattan :)

Ett litet getingbo...

Min fantastiska utsikt.

Den klara ryamattan!!! Efter sisådär 2 år...

Kartor...

Läste detta inlägg i Carolina Gynnings blogg. Hon har en del innanför pannan hon med :) Däremot vet jag inte vad jag tycker om hennes kropp längre. Hon har vart snyggare förr. Nu är hon alldeles för smal tycker jag. Men det är jag det. I alla fall så kom jag inte helt osökt att tänka på ett av NLP:s grundantaganden: "Kartan är inte terrängen, respektera alltid den andres karta av världen." Precis det hennes inlägg handlar om tycker jag. Tänk om alla kunde leva lite mer efter det, även jag. Jag tränar på det. Och det får mig att tänka på sinnesrobönen:

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden."

Den har hjälpt mig mycket och handlar ju om samma sak som kartan. Det enda jag kan ändra på är mig - om jag vill göra det vill säga. Ibland har jag även insett att vissa situationer ska jag helt enkelt inte vara i. That´s it. Jag är inte på något vis religiös men har heller inget problem med ordet Gud längre. Gud kan vara precis vad som helst.

Nuförtiden använder jag bönen ibland när jag inte kan sova för att bryta tillstånd. Oftast somnar jag innan jag läst den två gånger. Detta är den version som oftast används men det finns en längre som jag inte kan utantill.

I dag fyller minstingen 8 år. Usch vad tiden går fort! Vi klarade av allt firande i helgen som var men något gott får det bli i kväll :). Ibland kan jag tänka hur det kommer att bli med barnen, vad de fått för "men" efter allt som varit, vad jag kunde gjort annorlunda. Ibland tänker jag att det kanske var oansvarigt gentemot barnen att skaffa dem så tidigt. Dessa tankar är dock inte av godo så strax efter tänker jag att jag alltid gör det bästa jag kan, vilket också är ett grundantagande inom NLP och även används inom annan självutveckling. Barnen verkar vara som "normala" barn vad nu det är och det går bra i skolan om det sedan visar sig något annat i framtiden får jag ta det då. Alla människor är på en ständig resa som jag ser det och i den resan ingår det en massa situationer som man ska ta sig igenom och det är upp till var och en att lösa dessa utifrån sin karta. Detta gäller även mina barn när de blir vuxna. Mitt ansvar är att gå före och visa en alternativ väg och det är det jag gör.

Om jag ser tillbaka ungefär 2 år i tiden var jag inte alls på samma väg som nu och jag var tvungen att göra ett val att leva eller dö. Jag valde att leva och jag valde att inte längre göra det halvdant. Det jag lärt mig under de senaste 2 åren är förmodligen mer än jag lärt mig tidigare i mitt liv och det är jag evigt tacksam för. I början hade jag inget val att klara det än att ta rygg på någon som gått före. Både morot och piska krävdes och jag gick in i det med hull och hår. Jag är evigt tacksam för de personer som fanns runt mig då, de fanns vid exakt rätt tidpunkt och gjorde vad som krävdes. Senare började jag stappla runt på egna ben ett tag och letade efter mer svar eller klarheter vill jag kalla det. Jag visste vart de fanns och ännu en värld öppnades för mina ögon, bara jag vågade ta steget. Nu har jag mer verktyg än jag någonsin haft att hantera olika situationer med, nu är frågan mer om jag vill använda dem. Någon fullkomlig människa vill jag inte bli för de tror jag inte finns men jag lär mig något nytt varje dag om jag bara är öppen för det. Och det är jag. Varje dag iakttar jag något nytt hos mig själv eller hos andra, även om det bara är en liten sak och vet ni vad? Det får mig att växa i rätt riktning - framåt :) Mot alla mål jag skrivit på papper och alla mål jag ännu inte fått ner på papper.

Men nu gott folk ska jag ut och lära mig nåt nytt även i dag :).

Den stora dagen...

... då vinden OCH förrådet blev städat...

Jag är nästan i chock eller total utmattning just nu. En riktig pärs var det men nu behöver jag inte våndas mer på ett tag över det i alla fall. Bara chocken har släppt kommer det att infinna sig ett lugn och en lättnad. En hästtransport med skräp blev det och fyra säckar med saker som ska skänkas och en hög med saker att sälja på kompisens barnprylmarknad.

Som att inte all denna städning var nog för i dag så har jag klarat av en hel massa småfixgrejer. Kändes som jag ringde ungefär 700 samtal på förmiddagen.

Så efter denna dag lär jag vara matt i morgon.

Nöjd och glad(?) väntar sängen på mig (eller väntar jag på den???)

Sundag

I går avklarades barnkalas. Jag kom på att det är första gången jag gett mig in på projektet på allvar. Det blev riktigt bra trots att födelsedagsbarnet tjurade en vända. Hon fick bjuda kompisar efter hur mycket plats vi har eller rättare sagt efter hur många stolar vi har. Nio stycken var de runt bordet och min farhåga om kvarvarande mammor sträckte sig inte längre än till en av mina väninnor. För det har också vart en grej för att inte ha barnkalas - alla föräldrar. Vart gör man av dem? Hur roar man dem? Och hur står man ut med att de scannar av hela ens hem? Nu slapp jag allt detta för barnen är ju så stora att de inte behöver någon vuxen att hålla i handen.

I dag har det hänt något stort. Ryamattan är äntligen klar! Det blev stora fanfarer och jubel :)

Som tur var fick päronen som lite lämpligt var här med sig det som blev över.

För övrigt är jag rätt tom i min hjärna just nu så jag avvaktar intelligenta utlägg till en annan dag.

See ya!

Freeeeeeeeedag

Det tycks mig som att antalet sidvisningar på bloggen ökat. Självklart blir jag lite lätt nyfiken vilka som läser. Men efter att ha lagt ihop ett och ett kan jag ana :) Hoppas ni finner något intressant, kanske väcker det en och annan tanke. Vem vet?

I går var det äntligen dags att städa. Det blev inget riktigt avslut sist efter att barnen åkt med den obligatoriska städningen och sedan har veckan mest bara rullat på. Det kan bli så ibland. Eftersom det är barnkalas i morgon så tänkte jag att det var bäst att städa för eventuella nyfikna mammor som tänkt sig att slå en kik här. Jag har inte bestämt mig för om det är värt att puts fönstren än så de även kan se de vackra vyerna utanför huset också. I år är det i alla fall dags att puts fönster eftersom det inte blev något förra året. Jag ska bara våndas tillräckligt mycket först :)

Jag har upptäckt att jag har en stor allergi mot att städa när barnen är här och det kommer nog från min ständigt städande mor när jag växte upp, dock såg jag aldrig något resultat då det mesta bara flyttades saker. Och fortfarande gör...

Nu har jag i alla fall fått ihop ytterligare en säck med saker att skänka och bara tillfälle ges blir det en tur till tippen med en hel del skräp. Det ska bli så skönt! Jag bara längtar tilld jag får slänga :)

Förra helgen köpte jag en bok om sorgbearbetning, att man behöver göra upp med alla stora relationer man haft i livet, både kärleksrelationer, djur och andra relationer för att kunna gå vidare och inte göra samma misstag igen. Jag ska ta tag och göra uppgifterna i boken för det verkar som det lilla, sista som jag undrat hur jag ska bli av med kommer att försvinna där. Spännande och skrämmande. Men eftersom jag blivit plågsamt medveten om mina projektioner som jag pysslar med så är det bara att gripa alla halmstrån som finns för jag vill inte pyssla med det jag gör.

Nu har jag hört det flera gånger - att det är papporna som lär barnen mest om känslor. Ja jag vet, det verkar helt otroligt men varför skulle det inte kunna vara så? Alla behöver ju inte vara som min pappa, det jag lärde mig av honom är hur man förtränger, stänger av och stoppar huvudet i sanden. Jag lägger inget värde i det utan bara konstaterar. Om jag sedan använder mig av metoderna är en annan sak. Men faktum att pappan är minst lika viktig som mamman för barnen kvarstår dock i min värld. Och en av de värsta saker jag vet är undanhållande eller kvarhållande av barn gentemot den andra föräldern. Och det är förmodligen inte för inte det även är reglerat i lagen. Självklart funderar jag ibland hur barnen har det när de inte är här och så funderar nog alla som är skilda men det är sådant jag lärt mig att släppa. Här är här och där är där. Så länge barnen i det stora hela verkar må bra och det går bra för dem i skolan har jag ingen anledning att fundera. Jag hoppas också att de efter att de fyllt 12 år forsätter att vilja vara lika mycket hos oss båda två trots att de då enligt lag är berättigade att själva välja vart de vill bo då. De kan ju välja att ha det lika då också. Det finns ju en anledning till att det också finns med i lagen och det har med barns psykologiska utveckling. Barns abstrakta tänkande börjar bli mer utvecklat som en vuxens i 10-årsåldern och kan i större utsträckning tänka i konsekvenstänkande och då även framåt i tiden. Innan dess är de mycket mer här och nu och svarar på frågor mer utifrån hur det känns och tycks just nu. Men nog om barn och lagar nu.

Eller inte barn för de kommer snart men innan dess ska jag se till att köksbordet går att hitta igen :)