Lägenheten städad och ordningen återställd. Annat var det för några timmar sedan då längtan i kombination med fysisk och psykisk trötthet tog ner mig. Efter ett tag använde jag mig dock av en av mina ankringar och det blev fart igen. Nu sitter jag här med tända ljus och rökelse. Lite mysigt att det blivit mörkt tidigare men samtidigt lite vemodigt för att det betyder att hösten närmar sig. Och vart tog sommaren vägen??? Solandet och badandet har lyst rejält med sin frånvaro denna sommar. Det känns lite tungt och dystert. Lite som den där tryckande längtan av att vilja vara någon annanstans. Men om jag förut inte visste vad jag längtade efter så är det positiva att jag vet det nu. Och att det är något jag har, han är bara inte på samma ställe som mig just nu. Men den tiden kommer också att komma. Ganska snart. Jag vet att vid samma tidpunkt om ett år kommer jag inte att behöva längta så här. Och det känns lugnt och tryggt med den vetskapen. Just nu är det bara tid för att mitt tålamod ska prövas, mina rädslor ska mötas och min panik över mörkret ska mötas. Och jag mötte mig själv i dag. Jag vågade och jag växte och jag känner mig nöjd och stolt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar