Prövning

Jag blir lite less ibland. Trött liksom. När ska det vända? När ska det börja lätta? På kärleksplanet har det ju äntligen lättat så när är det dags för det andra? Och förresten är kärleken inte alltid helt enkel den heller. Den där längtan som gnager, nästan äter upp mig ibland. Men det är värt all längtan och väntan för alla fantastiska underbara stunder vi får. Och jag vet att de kommer att bli många, många och helt underbart fantastiska stunder, dagar, timmar och år. Många år :)

Jag önskar ändå att nån kunde komma och trolla med trollspöt nu. En hög pengar eller ett jobb eller vad som helst som löser situationen som  nu råder till det bättre. Mer lugn liksom. Slippa oroa mig för jobb och pengar och slippa fixa och trixa för att få till alla underbara stunder med min älskade. Men kanske är det så att vi ska prövas lite extra. Så pröva på då för jag kommer f-n inte att ge mig!!!

Fuck society

Du skola inga andra gudar hava annat än kapitalismen.

Du skola älska att bli jagad av de hungriga vargarna försäkringskassan, A-kassan och arbetsförmedligen.

Du skola älska papper, blanketter, byråkrati och oändligt långa handläggningstider.

Du skola leva som om du har obegränsat med pengar fast du inga har.

 Du skola konsumera tills du kräks.

Du skola låna tills du inte kan annat än jobba ihjäl dig så att du inta kan göra motstånd. 

Jag har god lust att bara kasta alla mina kläder, klä mig i djurhudar, skrika: "Fuck society!!!" och sätta mig i en stuga i skogen och bara göra det jag helst av allt vill: elda, måla, skriva och njuta av naturen. Lite som i filmen Into the wild fast jag tänker låta bli att äta nåt giftigt, verkar onödigt. Självklart släpar jag med mig älsklingen. Livet är till för att delas!!!

Hungergames, politik och det kapitalistiska samhället

Jag har sett filmen Hungergames som ska vara så bra. Vad är bra undrar jag? Visst var den bra men den upprörde mig oxå. Människor med makt och pengar anser sig ha rätt att roa sig på andra, mindre bemedlades bekostnad. Ungefär som vårt kapitalistiska samhälle i stort. Den politiska rebellen i mig vaknade åter till liv och min lust att bo i den där stugan i skogen och göra som jag vill vaknade. Men den lusten lägger sig nog snart igen. Den politiska rebellen inom mig gör bara små dödsryck ibland och så stannar den liksom av. För precis som alla andra är jag indoktrinerad av det kapitalistiska samhället, påverkad från befruktningsögonblicket att leva i en värld där makt, pengar och ibland även frihet går hand i hand. Det är så att jag ibland spyr på det. Men jag undrar hur påverkad jag är? Hur många får dessa tankar som jag får av att se filmen? Vad menar andra när de säger att den är bra? Hur mycket reflekterar människor egentligen?

Förr i tiden betalades arbetare med sprit för att de skulle hålla sig lugna och inte göra uppror. Nu flödar spriten i princip fritt trots att politikerna hävdar något annat. Ungefär lika med drogerna. Nuförtiden drogas vi även av staten med alla möjliga piller mot både det ena och det andra. Ett dövat folk är ett lugnt folk - och ingen gör uppror.

Vad är bäst? Att leva i en diktatur och veta att man inte är fri eller leva i en demokrati där friheten egentligen bara är en illusion, en fråga om pengar, om att vara född "rätt"? Där människor med pengar kan göra en massa fel, bli av med jobbet men ändå ha sin inkomst säkrad i flera år med hjälp av fallskärmar medans den på golvet blir av med jobbet om den inte sköter sig och riskerar att hamna utanför allt. Där samhället tvingar mer eller mindre lurar oss att låna pengar så att vi blir fast i ännu en fälla så att vi ska foga oss i ledet och inte säga emot. För vad händer då? Förmodligen förlorar vi allt och vi får delat i Hungergames på riktigt.

Livet är fantastiskt!

Min blogg har inte många läsare, i alla fall inte vad statistiken säger. Det intressanta är att någon av de få läsare jag har ägnar sig åt djupa psykologiska analyser av mig utifrån vad jag skriver. Jag trodde i min vildaste fantasi att det var jag som var beteendevetaren och den som därmed borde analysera mest. Men jag är så trött på att analysera. Jag analyserar bara ibland, när jag har lust. Väldigt sällan faktiskt. Och andra människor blir mindre och mindre intressanta att analysera. Jag får mest huvudvärk av det. Bättre att leva livet istället. 

Och det gör jag, så gott jag kan efter min förmåga. Trots att en del saker är snurriga nu och en del helt fantastiskt underbara. En mix av allt, precis som livet är. Och allt som inte ordnar sig nu, ordnar sig sen. Mitt tålamod prövas och det är precis som det ska vara just nu. Och precis som jag lärt mig så skickar det undermedvetna upp skit när man mår som bäst och jag tänker: "varför just nu?". Men jag tar det som det kommer och det blir bra. Jag flyr inte. Jag andas, tar nya tag och ja - visst är livet fantastiskt!

Vill inte

Ja jag gissar att det är synd om människorna - nu igen. Det är illa nog att barn mobbar varandra men att vuxna ska göra det. Ja vad ska jag säga? Det är synd. Det är synd att de inte fattar bättre. Men jag har ett val och det är att säga ifrån. Ett val att inte delta. Ett val att inte vara kvar i det. Känslorna och viljorna går i sär. Lojaliteten finns där. En tanke och vilja om att vara till lags. Inte bränna mina broar. Faktum att jag har ont i magen när jag ska gå till jobbet kvarstår och jag vet inte hur jag ska bli av med det. Ångesten som jag sluppit så länge gnager i mig, äter upp mig inifrån. Tårarna bränner innanför ögonlocken. Jag vill bara i väg, slippa. Vila. Börja om någonstans där människorna tycker om mig. Där jag duger precis som jag är. 

Multimedia message

Testar att blogga från mobilen :)

Där älvarna samman flyta

Så blev det äntligen av att jag såg bygdespelet "Där älvarna samman flyta". Det var helt ok. Ingen jätteintressant happening men  nu har jag sett det i alla fall och så slipper jag fundera mer på vad det är. 

För övrigt längtar jag mest bara efter min älskling hela tiden. Vi ska helt enkelt inte vara ifrån varandra så här länge. Vi hör ihop. Livet har ändrat fokus. Helomvändning skulle jag vilja påstå. Härligt, spännande och helt fantastiskt. Nu ska återgå till mitt ritande och målande. So long!

Frustration

Och här sitter jag och gråter av frustration. Det är jobb, det är barn, det är längtan, det är kärlek. Det är ta mig fan allting i ett enda virrvarr. En berg- och dalbana av känslor, tankar, förhoppningar, drömmar och viljor. Jag vill ha en lösning på allt - nu. Jag vill inte vänta och se. Jag vill inte leva i ovisshet. Jag vill ha ett jobb nu, ett som jag vill ha helst. På platsen jag vill vara. Jag skickar en beställning!

Fredagsmöte med mig själv

Lägenheten städad och ordningen återställd. Annat var det för några timmar sedan då längtan i kombination med fysisk och psykisk trötthet tog ner mig. Efter ett tag använde jag mig dock av en av mina ankringar och det blev fart igen. Nu sitter jag här med tända ljus och rökelse. Lite mysigt att det blivit mörkt tidigare men samtidigt lite vemodigt för att det betyder att hösten närmar sig. Och vart tog sommaren vägen??? Solandet och badandet har lyst rejält med sin frånvaro denna sommar. Det känns lite tungt och dystert. Lite som den där tryckande längtan av att vilja vara någon annanstans. Men om jag förut inte visste vad jag längtade efter så är det positiva att jag vet det nu. Och att det är något jag har, han är bara inte på samma ställe som mig just nu. Men den tiden kommer också att komma. Ganska snart. Jag vet att vid samma tidpunkt om ett år kommer jag inte att behöva längta så här. Och det känns lugnt och tryggt med den vetskapen. Just nu är det bara tid för att mitt tålamod ska prövas, mina rädslor ska mötas och min panik över mörkret ska mötas. Och jag mötte mig själv i dag. Jag vågade och jag växte och jag känner mig nöjd och stolt. 

Körsbärsblom, kärlek och fjärilar

Jag har inte funderat så mycket på mina tatueringars betydelse utan gjort det jag tyckt har varit snyggt. Det jag har vetat är att koifisken står för att man genomgått något svårt, vilket jag ju har gjort. Ödlan sägs skydda mot onda makter. Nyckelpigan bringar lycka precis som den urgamla symbolen på armen.

I går när jag hittade en gammal tatueringstidning stod betydelsen av körsbärsblommor: "genom att klä vår kropp med körsbärsblommor för vi in skönheten i våra liv och den lär tatueringens bärare att uppskatta livets glädjeämnen och se allt ur en mer positiv synvinkel. Körsbärsblomman ger dig insikten om att livet fungerar cykliskt med födelse, liv och död, med fokus på livet. Denna insikt skingrar dina rädslor och ger dig modet att leva livet fullt ut, därför att du någonstans inom dig vet att det inte finns någon egentlig död. Blomman fyller dig med styrka och mod att möta dina värsta rädslor och mardrömmar. Inga rädslor får hindra dig från att leva ditt liv enligt dina principer - på så sätt går du också krigarens väg. När du inte längre är styrd av dina inneboende rädslor inser du att inget kan hindra dig från att nå dina innersta drömmar. Körsbärsblomman bär också löften om kärlek. För den so lever ensam skänker den hopp om att kärleken kommer när tiden är mogen och mellan älskande par som av olika anledningar kommit ifrån varandra, en tröst om snart återseende. Den talar om att kärleken finns för alla, även om den dröjer och du får vänta lite. Längtan efter den rätta partnern kan ibland kännas oändligt lång, men ni kommer att ses igen, och igen, och igen..."

Eftersom jag nu funderar på en fjäril till samlingen så har jag kollat lite vad den står för: "fjärilar står för skönhet och grace och är tecken på förändring och förvandling. Om du har upplevt förändring i ditt liv är fjäril en perfekt tatuering för dig." När jag googlar får jag fram att fjärilen har stått för rätt skilda saker i olika kulturer. Kelterna såg fjärilen som ett tecken på återfödelse. Irländarna såg fjärilarna som "the souls of the dead" som väntade på sin resa genom skärselden. Och så vidare...