Jag måste säga att hur mycket jag än läst och hur mycket jag än kan så är det mindre lätt att coacha sig själv. I morse började jag deala med mig själv huruvida jag skulle springa eller inte. Det regnade ju! Jag började tänkt hur jag skulle ha svarat om en vän hade sagt samma saker till mig som jag sa till mig själv. Jag svarade helt sonika mig själv att lite regn har ingen dött av. Sen började min inre röst surra om jag verkligen orkade eller inte och då frågade jag mig själv om jag trodde "fluffet" skulle försvinna om jag satt i soffan istället. Självklart inte. Så om "fluffet" ska bort - ut och spring med dig! Och ja jag sprang nästan 7 km och det regnade så lite så det var obetydligt. Och som jag skrivit tidigare så kommer inte motivationen genom att sitta och vänta på den utan genom att gå till handling. Har man väl börjat brukar reste lösa sig. Och ni vet väl att den bästa träningen är den som faktiskt blir av :)
Slutsatsen av detta? Jag bör coacha mig själv lite mer, lite oftare :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar