Ponera att du träffat någon du tycker väldigt mycket om. Ponera att det känns som att vad du än gör eller säger så blir det inte riktigt rätt. Ponera att du liksom inte riktigt orkar, hela vägen fram liksom. Eller att du inte vet hur du ska göra. Du vill så gärna att det ska bli rätt och kanske just därför blir det liksom inte det. Kanske ska det inte ens det? Frågetecknen hopar sig som vanligt och som vanligt har jag bara lust att krypa in i den där kojan i skogen...
Är det meningen att jag ska vara ensam för all framtid? I så fall kan jag lika gärna ägna mig åt att träna då. I will do it my way - the highway!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar