Måndag morgon igen och det känns som jag bara skulle behöva vila... Vet inte om förkylningen barnen haft har hopppat över till mig eller vad som är fel. Kände mig plötsligt akut sjuk i går efter middagen och sååå trött. Men nu sitter jag här på kontoret och försöker göra något vettigt innan mötet kl 10.
Jag gjorde min vanliga starta-dator-rutin och tittade in på resedagboken och mia vänner som är i Thailand. Så härligt det skulle vara med värme, sol och bad. Semester vore nåt... och en ny bil och och och... Men jag ska vara tacksam för vad jag har. Tänk om jag fortsatt samma destruktiva bana jag en gån påbörjade, då hade jag inte haft något av det jag har nu. Varför inte bara vara nöjd? Bara förbättra småsaker, ett litet steg i taget. Jag har visserligen ett stort steg som ska tas men det krävs en hel del förberedelse för det. Bara att stå ut en termin till. Jag har gjort mina val och får stå för dem. Punkt slut.
På lördag fyller jag år och ett år har plötsligt gått igen och jag undrar som vanligt vad jag ska bli när jag blir stor. Många planer finns det men även en tvekan över att nå fram. Jag är helt övertygad om att det kommer att ordna sig till slut men jag vill som vanligt att det ska vara NU. Jag trodde aldrig jag skulle hitta kärleken heller men vips så var han där och det är jag så tacksam för. Jag gjorde mitt jobb också, att omvärdera och fatta nya beslut och jag trodde aldrig att det skulle gå så fort. Det vidare jobbet går lite upp och ner, det att ha ett förhållande men jag kämpar på. Och jag vet att samma sak gäller allt det andra. Mer NLP helt enkelt! Så min födelsedagspresent till mig själv är ytterligare en practitionerkurs som jag ser fram emot med spänning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar