Lite mer - helst av allt!!!

Snabbare återtåg har sällan skådats och vad har jag lärt mig? Blogga icke i affekt!

Helgen har ägnats åt ytterligare en NLP-practitionerkurs och jag har fyllts av fler insikter och verktyg att hantera livet med. Det är upp till mig att välja om jag vill ha dem och använda dem eller om jag väljer att låta bli. Väljer jag att låta bli väljer jag att ha det som förut. Om jag inte vill ha det som förut väljer jag att använda dem. Så jag fortsätter att använda de gamla jag fått och väljer att testa en del av de nya. Att välja att göra nytt och annorlunda är att välja att gå ut i det okända, att lita på min egen förmåga att hantera allt det som dyker upp efter det bästa jag kan. Eftersom jag sitter här i dag har jag på ett eller annat sätt hanterat allt som hänt tidigare i mitt liv, utan att ha lika många verktyg. Jag vet att inom mig finns något som gör att det alltid löser sig. Det hoppet ökar i takt med att verktygen och valmöjligheterna ökar.

Bilderna är från förra helgen när det var så soligt och vackert här i min omgivning.

I dag sa min kropp till mig när jag vankade att det vore bäst att vila. Ont i halsen, slut i kroppen och något som känns som feber. Nej, tänkte jag, jag blev ju alldeles nyss sjuk. Är det något jag börjat fatta och tränar på så är det att lyssna på min kropp. Så hittills i dag har jag gjort så lite som möjligt! I det ingick att läsa ut Mia Skäringers bok: "Dyngkåt och hur helig som helst". Den ändrar en del perspekiv. Nu känner jag hur jag innerligt vill vara lite mer Mia Skäringer. Jag vill inte bli någon kopia, jag vill bara vara lite mer fri i själen, lite mer som henne. Skriva lite bättre, roligare. Precis som en del annat jag läser så vill jag också. Och hur ska jag göra för att komma dit? Läsa mera och skriva mera såklart. Svårt att träna genom att tänka sig till något. Ungefär som jag tänkte med förhållanden, jag kan inte tänka mig till att det ska fungera, jag måste träna tillsammans med någon och vips stod han där min sparringpartner. Och vi har gått en del matcher i ringen och ingen av oss har vunnit eller så är det båda som vunnit för de har inte varat länge och vi har pratat och pratat och sedan har det varit som bortblåst. Precis som det ska vara!

Så har jag fattat ett stort beslut och gjort upp en liten plan men den är inte fullständig än. Jag kände mig väldig vilsen ett tag men ur förvirring föds alltid en beslutsamhet, tillslut. Jag ska jobba med något annat, helst så fort som möjligt. Jag väntar på ett besked och är det positivt har jag den kompletta lösningen i min hand. Så nu väntar jag och avvaktar lite.

Och nu ska jag fortsätta med "ingenting" en stund innan jag ska fixa några ärenden och hämta barn och vara mamma en stund igen. En mamma som tränar på att vara lugn och göra bra val.