Tillägg

Jag hann inte riktigt klart med det förra inlägget upptäckte jag men jag fick besök mitt i.

Jag skulle ju skriva att tjejen som skrivit krönikan, Ametist, är väldigt vacker också tycker jag. Det är någonting speciellt med det orientaliska utseendet, det har jag alltid tyckt. När jag var yngre ville helst se ut så också. Lite svårt dock.

Jag vet inte om min fixering vid det orientaliska utseendet har något att göra med att en spåkvinna sa en gång att jag i ett tidigare liv varit glädjeflicka åt en maharadja. Om man tror på sådant skulle det kunna ha ett visst samband...

För övrigt har jag lyckats jobba i dag till stor belåtenhet. Så skönt att vara på macken igen. Trots korvservering upp över öronen och en massa annat.

Nu ska det botas huvudvärk och göras så lite som möjligt. Kroppen säger vila!!!

Jag vet!!!

JA jag vet vad jag vill göra!!! Jag vill göra skillnad!!! Ge människor hopp, ta bort fördomar ja förändra världen. Kanske inte riktigt men jag vill göra skillnad i alla fall. Ingen jävla (oj, sådana ord kanske inte är tillåtna herr moderator) mainstream här inte! Lite mer jävlar anamma!

Steg 1 är att jag snarast möjligt ska stödja Expo, stiftelsen som Stieg Larsson skapade för allas lika rätt, mot främlingsfientlighet. Och till slut föll en massa pusselbitar på plats för mig. Jag undrar varför jag inte kikat in på Expos sida tidigare. Ni som läst Stieg Larssons fantastiska böcker förstår nog vad jag menar om ni går in på sidan och tänker på innehållet i böckerna. Och för er som inte läst dem - LÄS!!! Spännande och fängslande böcker som knappt går att släppa. Vad de handlar om? Tja det är kriminalromaner men precis som tex filmen Avatar har de även andra budksap som att alla människor behövs, olikheter är bra. Huvudpersonen i boken är en udda tjej, minst sagt udda. Jag känner igen mig mycket väl i henne, såväl som i en massa andra berättelser. Utanförskapet, att inte vara som andra, att inte få vara med, att våndas för att alltid bli vald sist på jympan, att våndas över att de få gånger få vara med bara få vara det på en nåder, en nåder att göra "rätt" prestation vid rätt tillfälle, att villkoras. Att sedan villkoras även hemma, att aldrig duga till, aldrig göra något nog bra någonsin. Nu som vuxen vet jag att det förmodligen berodde en hel del på mammas sjukdom, hennes oförmåga, men ändå. Spåren finns och jag kämpar med dem varje dag, mina mönster.

Jag läste den här krönikan i går och vilka fantastiska föräldrar hon hade under sin uppväxt som talade om för henne att hon kunde bli bäst i världen på allt hon tog sig an. Tänk om någon sagt det till mig! Så jag säger det till mig själv nu istället: "Maria, du kan bli bäst i världen på precis vad du vill!"

Sjukstugan

Ja nu är det sjukstuga på riktigt här. Älsklingen har legat i sängen hela dagen. Jag har förflyttat mig från sängen till soffan i dag och här har jag vart väl förankrad. Hastigt jättehög feber och hosta som nästan lika hastigt avtar efter 1-2 dygn. Dock tar det på krafterna vill jag lova. Småmosig i huvudet sitter jag här och funderar om det kanske är dotterns tur eller så är hon bara tröttavig och tjurig ändå. Det hör ju till hennes natur att ha en del utbrott. Fast de blir tack och lov färre och färre.

Vid mina något mindre sjuka stunder har jag lyckats läsa lite och lyssna lite på en del skivor. Jag har en serie med en amerikan som kör NLP inom målsättning och visioner. Hur man når ett bättre själv. Boken jag håller på med heter "En leende krigare vaknar" av en man som bor här i närheten. Han utbildade sig till jurist och jobbade ett tag innan han "gick in i väggen" och sade upp sig och bodde i en stuga i skogen. Där fick han möta sig själv på allvar och insåg vad han ville med sitt liv. Jag har bara kommit en bit. Boken har vart ganska tung men jag vill veta mer. Mitt huvud har visserligen vart tungt också...

Jag fick äntligen tag på barnmorskan så nu ska jag bli med spiral igen. Nu heter den Mirena, sist hette den Levonova har jag för mig. Påminner nästan om någon uppspacklad polska... Jag är duktig på att associera... Hur som helst verkar jag inte ha så mycket att välja på då minipillren inte fungerar som de ska och jag inte får äta vad som helst pga blodproppar i släkten. Jag var faktiskt inne på att plocka bort "hela paketet" men efter att ha läst på en del är det verkligen sista alternativet. Jag är helt klar med barn men komplikationerna och risken för kolapps är stor eftersom livmodern trots allt fyller en funktion. Utan det blir det ett tomrum och eftersom det är stort tryck neråt när vi står känns det inte som någon bra idé.

I morse såg jag på en intervju på TV där de pratade finlandssvenska. Det är något speciellt med det språket för ja det räknas som ett eget språk och har egen grammatik och använder en del ord som i svenskan räknas som gammalmodiga. Jag gillar finlandssvenskan och ibland undrar jag om det slår an mina finska gener. Men jag vet inte ens om vi härstammade från de finlandssvenska delarna...

I dag var för övirgt första dagen sedan i helgen jag orkat se på TV!!! TV i all ära men jag blir lite trött ibland. Fredagkväll med Let´s dance, tacos och en förhoppning om mys för de vuxna. Så förutsägbart! Inget för mig. Nej. Festmat mitt i veckan, spontansex och en dokumentär om koranen (i fredags). Varför gå på samma linje hela tiden? Ja just ja... ramar, mönster och metaprogram. Ibland vill jag bara spy på dem...

I tisdags skulle jag ha vart på "min andra mack" men jag insåg faktiskt att jag var för sjuk för det. Det hindrade inte att jag blev lite ledsen i ögat över att missa ett pass med BP och vilka det mer var som jobbade. Jag längtar ju faktiskt dit då det var så länge sedan jag var där.

I går missade jag Metacoachingkursen oxå. Jag var i valet och kvalet i sista sekund men jag gjorde ett bra val. Inte minst då älsklingen fick akutfeber på eftermiddagen. Kursen villle jag verkligen inte missa men vad skulle jag göra?

Nähä, nu ska jag och dottern göra dinkelpannkisar men hu då, det gjorde vi på torsdagen sist hon var här utan brorsan oxå!!! Gaaaah!!!

Lite mer - helst av allt!!!

Snabbare återtåg har sällan skådats och vad har jag lärt mig? Blogga icke i affekt!

Helgen har ägnats åt ytterligare en NLP-practitionerkurs och jag har fyllts av fler insikter och verktyg att hantera livet med. Det är upp till mig att välja om jag vill ha dem och använda dem eller om jag väljer att låta bli. Väljer jag att låta bli väljer jag att ha det som förut. Om jag inte vill ha det som förut väljer jag att använda dem. Så jag fortsätter att använda de gamla jag fått och väljer att testa en del av de nya. Att välja att göra nytt och annorlunda är att välja att gå ut i det okända, att lita på min egen förmåga att hantera allt det som dyker upp efter det bästa jag kan. Eftersom jag sitter här i dag har jag på ett eller annat sätt hanterat allt som hänt tidigare i mitt liv, utan att ha lika många verktyg. Jag vet att inom mig finns något som gör att det alltid löser sig. Det hoppet ökar i takt med att verktygen och valmöjligheterna ökar.

Bilderna är från förra helgen när det var så soligt och vackert här i min omgivning.

I dag sa min kropp till mig när jag vankade att det vore bäst att vila. Ont i halsen, slut i kroppen och något som känns som feber. Nej, tänkte jag, jag blev ju alldeles nyss sjuk. Är det något jag börjat fatta och tränar på så är det att lyssna på min kropp. Så hittills i dag har jag gjort så lite som möjligt! I det ingick att läsa ut Mia Skäringers bok: "Dyngkåt och hur helig som helst". Den ändrar en del perspekiv. Nu känner jag hur jag innerligt vill vara lite mer Mia Skäringer. Jag vill inte bli någon kopia, jag vill bara vara lite mer fri i själen, lite mer som henne. Skriva lite bättre, roligare. Precis som en del annat jag läser så vill jag också. Och hur ska jag göra för att komma dit? Läsa mera och skriva mera såklart. Svårt att träna genom att tänka sig till något. Ungefär som jag tänkte med förhållanden, jag kan inte tänka mig till att det ska fungera, jag måste träna tillsammans med någon och vips stod han där min sparringpartner. Och vi har gått en del matcher i ringen och ingen av oss har vunnit eller så är det båda som vunnit för de har inte varat länge och vi har pratat och pratat och sedan har det varit som bortblåst. Precis som det ska vara!

Så har jag fattat ett stort beslut och gjort upp en liten plan men den är inte fullständig än. Jag kände mig väldig vilsen ett tag men ur förvirring föds alltid en beslutsamhet, tillslut. Jag ska jobba med något annat, helst så fort som möjligt. Jag väntar på ett besked och är det positivt har jag den kompletta lösningen i min hand. Så nu väntar jag och avvaktar lite.

Och nu ska jag fortsätta med "ingenting" en stund innan jag ska fixa några ärenden och hämta barn och vara mamma en stund igen. En mamma som tränar på att vara lugn och göra bra val.

Tappad lust

Den senaste tiden har det hänt en hel del av lite och varje så jag överväger att verka i det tysta. Det lär märkas om det blir något mer här eller inte.

Piggare!

I morse vaknade jag av ljuset och att det snöade. Min kropp skrek till mig att den ville ut. Nu är jag frisk tänkte jag. Mata fåglar, slänga sopor och fixa med tvätten var det min kropp orkade med innan den ville in igen. Alltid något efter 3 dagar i soffan/sängen.

Efter lunchen tog jag i alla fall den kortaste promenaden någonson tror jag. Det blåste riktigt kallt och kroppen är aningen seg men jag har i alla fall vart uppe i princip hela dagen hittills. Stor skillnad mot i går. Det verkar som min kropp tar åt sig energin igen.

Jag har jobbat lite och fixat lite i köket och nu tror jag det blir att städa. Enda möjligheten innan helgen har jag kommit på. Sen blir det faktiskt ryamattan som jag tittat på i 2 veckor nu. Det är ju trevligt med något som kan pryda på bordet innan den är klar och under när den är klar.

Trött

Nu är jag riktigt less på min mage och efter ett samtal till vårdcentralen är jag inte mycket klokare men jag testar alla råd jag får få se om det vänder snart.

Jag är riktigt less på att ligga i soffan och se på alla mina otroligt bra kanaler, det bästa är alla repriser från dagen innan på allt jag sett då...

I dag har jag i alla fall orkat läsa ut en kriminalroman jag började med i somras. Norrmannen Jo Nesbö (det ska vara ett norskt ö, hur man nu gör det...). För övrigt är jag fortfarande som seg gele i hela kroppen och stundtals även hjärnan för att inte snacka om att jag fått ont i ryggen efter för mycket liggande. Och benen vet jag inte varför jag har ont i. I går lusläste jag Runner´s World, ja jag vet, jag måste vara sjuk på riktigt. Jag fick i alla fall en del träningstips som jag ska testa så fort magen är med igen.

Nu ska jag återgå till tv-tittande. Idén med att blogga liggandes i soffan var ingen höjdare...

Spak

En del går det riktigt bra för...

I fredags var älsklingen på röntgen och hans nyckelben ser bra ut. Det var riktigt skönt att få reda på det. Det har inte alltid vart helt lätt med "sjuklingen" men det har gått riktigt bra ändå.

Hursomhelst var tanken att vi skulle fira min födelsedag en dag tidigare. Medans älsklingen var på röntgen hade jag möte på jobbet sedan skulle vi äta lunch ihop och åka men då blev det som vanligt en massa måsten som var tvungen att fixas i sista sekund. En något uttråkad men tålmodig älskling väntade i alla fall på mig. Tur var det för vi hade åkt i samma bil på morgonen. Snöstormsmorgonen när många hade stora problem, utom vi, tack och lov...

Vi fixade god mat och såg 2,5 filmer. Halvan berodde på att den var så dålig att vi stängde av.

Lördag förmiddag var min mage totalknasig men det gick över så jag var och jobbade.

På jobbet hände något intressant. Sverigedemokarterna har ett mandat här i kommunen som besitts av en man som är över 80 år och pga lite olika anledningar inte längre får köra bil. Bl a gissar jag på begynnande demens. Ett tag körde han utan körkort men på senare tid har han åkt färdtjänst. I lördags åkte han dock vad som såg ut som svarttaxi men en man som inte såg ut att vara av svensk härkomst. Detta tyckte jag var väldigt intressant. Skenheligheten verkar alltid vara ett faktum. Och appropå det, hur fria är vi egentligen? Nu när Egypten är på tapeten med sin regim och korruption. Är det kanske så att vi lever i en mer förfinad och fördold korruption? Eller det kanske är andra ord som ska användas. Vi har massor av fyrkantiga system och vissa av dem förleder oss att tro att vi har ett val, men har vi verkligen alltid det? Jag drömde förut om att forska och bli något stort men nu när jag sett lite mer från insidan så är jag inte alls säker på att det är det jag vill. All forskning styrs på olika sätt, inte minst av finansiärerna så den helt fria forskningen tvivlar jag på att den finns.

I lördags efter jobbet i alla fall så skulle jag testa att blogga från mobilen men det fungerade inte alls. Efter en stunds trixande gav jag upp och sov en stund men sedan fick min mage nåt ryck igen så resten av natten var mest en massa springande till toa. Söndag morgon lyckades jag trixa till en vikarie istället för mig. Sedan tillbringade jag söndagen i soffan framför tv:n. Jag orkade verkligen inte göra någonting. Jag som hade planerat städning, skidåkning mm. Inte ens datorn orkade jag slå igång. Nu sitter jag i alla fall här men att kalla mig pigg vore att överdriva. Krafterna gick visst åt till detta så det blir soffan igen...

Klagomuren

I dag känner jag mig som en enda stor klagomur. Jag har nå skit i kroppen som kommer och går. Som tur var hann jag i alla fall ta en promenad i det otroligt vackra (?) vädret. Jag skulle ha vart ut i solen i går men så blidde det inte så jag fick välja snöovädret i dag istället för ut skulle jag visst och skönt var det men sen slog det sjuka till så jag har jobbat i soffan på eftermiddagen. Ni har väl hört att det är viktigt med bra arbetsställningar och ska det läsas en massa papper är halvliggande i soffan en väldigt bra ställning för rygg och nacke :) Fördelen med att ha ett jobb som delvis inte är platsbundet.

Fast jag vill inte bara klaga heller. Jag vill heja på alla i Egypten och Tunisien som tröttnat på regimen och all korruption och vill bli fria. En underbar syn i går var män och kvinnor som bad sida vid sida under bönestunden.

Något mindre trevligt var Borlänge kommuns bostadsbolags uttalande på nyheterna i går. Borlänge kommun har frågat Tunabyggen om ett lämpligt ställe att bygga ett islamistiskt center på och Tunabyggen har svarat att det finns inget lämpligt ställe i hela Borlänge där det inte skulle störa deras hyresgäster! Hallå! Hur klumpig får man vara??? Jag hoppas innerligt att de tänker om för det strider mot en av våra grundlagar - religionsfrihet.

Jag är inte speciellt intresserad av politik men ibland funderar jag på att det kanske vore något att satsa på ändå men det verkar också vara ett gammalt förlegat och fyrkantigt system så jag tror jag låter bli...

uPDAte

Dags för lite uppdatering fast jag egentligen inte alls har någon lust...

Är det någon som läser överhuvudtaget? Får så sällan några kommentarer men det kan ju bero på att jag inte kommenterar heller... Det blir liksom inte av.

Livet känns lite som en bergochdalbana just nu som jag inte vill vara med på. Men jag hoppas på ändring. I dag var jag på jobbintervju och det är alltid lika knepigt av förstå och känna vad de vill EGENTLIGEN. Det är lite som lotteri men det är bara att vänta och se.

Nu har jag förlorat mig i alla underbara bloggar en stund, de flesta med olika grader av inredningstouch och jag blir alldeles SJUK. Jag vill också, NU. Men det finns inte varken tid eller plats för att ha allt det de har. Och jag är ändå rätt nöjd. Gör lite små och ibland stora förändringar lite då och då. Och det är ju faktiskt mycket vitt här :)

Jag fortsätter mitt pysslande med orkideérna. Jag hittade ett gamalt tidningsurklipp att de kunde må bra av att stå mörkt 5 dagar och ljust 2 dagar i 3 veckor. Detta ska tydligen få dem att blomma igen. Det återstår att se. Nu har de i alla fall vart på sin nya plats i garderoben i 6 dagar och fått sin 14-dagars dusch. Det här med orkideér är tydligen en gåta för mig... Jag får så många tips om hur de ska skötas men de vill bara inte trivas eller blomma. En av dem har av någon händelse råkat blomma om 3 gånger men så har jag haft den i evigheter också.

Nähä. Nu lär jag kolla en bok om organisation och ledarskap. Till soffan!!!

6-utmaning

Ja jag har ju tidigare skrivit att jag är emot utmaningar men ibland kan jag bara inte låta bli när det dyker upp något lagom roligt. Fru Venus gjorde det oemotståndligt igen.

Utmaningen går ut på att berätta 6 saker om sig själv. Dessutom ska de inledas med följande fraser: Har alltid, Påbörjade, Fick aldrig, Gillar inte, Har läst, Barndomsminne.

- Har alltid funderat på hur det skulle vara att hoppa fallskärm...

- Påbörjade många projekt, speciellt inom pysselbranschen men fullföljde dessto färre och nu bor merparten i sopsäckar på soptippen.

- Fick aldrig växa upp med syskon så jag är förmodligen ett sånt där bortskämt barn. Om mina föräldrar anser sig lika bortskämda med bara mig ser jag dock som föga troligt. Att ha mig som dotter måste ha vart som att ha hackspetten i Kalle Anka på julafton på besök VARJE dag, HELA tiden.

- Gillar inte människor som tror sig vara för mer än andra. What´s the point???

- Har läst att cayennepeppar och ingefära bränner fett. Men överdosering är inte att rekommendera!!!

- Barndomsminne från fäbodstugan med får. Eller fårskallar kanske. Hehe

Tränar...

Jag önskar att jag kunde blogga sådär roligt och bra hela tiden som en del av de bloggar jag följer. Och lägga in bilder. Men orken, lusten och tiden finns inte. Så jag fortsätter träna efter min förmåga :)

I går gjorde jag en jättedum grej, ett av mina gamla mönster ville gärna säga sitt. Tack och lov stoppade jag relativt tidigt och älsklingen stod kvar och hjälpte mig. Men det är så himla onödigt och jag blir så arg på mig själv vilket inte gör saken bättre. Men jag tränar på det också.

Appropå det så går det verkligen dåligt med min träning och nu känner jag mig sjuk också så då blir ju inte saken lättare... Men var sak har förmodligen sin tid och jag kan inte ändra ALLT på en gång fast jag VILL.

Måndag IGEN!!!

Måndag morgon igen och det känns som jag bara skulle behöva vila... Vet inte om förkylningen barnen haft har hopppat över till mig eller vad som är fel. Kände mig plötsligt akut sjuk i går efter middagen och sååå trött. Men nu sitter jag här på kontoret och försöker göra något vettigt innan mötet kl 10.

Jag gjorde min vanliga starta-dator-rutin och tittade in på resedagboken och mia vänner som är i Thailand. Så härligt det skulle vara med värme, sol och bad. Semester vore nåt... och en ny bil och och och... Men jag ska vara tacksam för vad jag har. Tänk om jag fortsatt samma destruktiva bana jag en gån påbörjade, då hade jag inte haft något av det jag har nu. Varför inte bara vara nöjd? Bara förbättra småsaker, ett litet steg i taget. Jag har visserligen ett stort steg som ska tas men det krävs en hel del förberedelse för det. Bara att stå ut en termin till. Jag har gjort mina val och får stå för dem. Punkt slut.

På lördag fyller jag år och ett år har plötsligt gått igen och jag undrar som vanligt vad jag ska bli när jag blir stor. Många planer finns det men även en tvekan över att nå fram. Jag är helt övertygad om att det kommer att ordna sig till slut men jag vill som vanligt att det ska vara NU. Jag trodde aldrig jag skulle hitta kärleken heller men vips så var han där och det är jag så tacksam för. Jag gjorde mitt jobb också, att omvärdera och fatta nya beslut och jag trodde aldrig att det skulle gå så fort. Det vidare jobbet går lite upp och ner, det att ha ett förhållande men jag kämpar på. Och jag vet att samma sak gäller allt det andra. Mer NLP helt enkelt! Så min födelsedagspresent till mig själv är ytterligare en practitionerkurs som jag ser fram emot med spänning.

Söndag

Appropå gårdagens inlägg. Jag lägger ner ansvarsfrågan och finner mig i det som är. Jag får använda min ankring i fortsättningen om det drar ihop sig. Radikalfeministen somnade någon gång för 10 år sedan och lär icke mer vakna.

Lite småglimtar av radikalanarki mm sitter kvar och skymtas ibland men vad hjälper det i ett stelt och fyrkantigt sammanhang? Vart finns utrymme för kreativitet när tiden bara äts upp av måsten och jobbet förföljer mig som en envis mara om natten?

Men jag tar små små steg i den riktning jag vill och hoppas lusten infinner sig snart med buller och bång. Ett stort steg är rensiningen av alla saker som legat över mig länge länge. Det lättar en hel del i hjärtat och sinnet av det. Och alla saker som blir klara är en börda mindre. Ibland ligger det dock lite många ofärdiga sker i kön. Rensa och prioritera och inte vara så kluven.

Lättare sagt än gjort men värt att prövas.

I dag splittras dagen upp av en massa tvätt och kalas. Skönt att vi fick en heldag i går med riktigt lyx. Ingen matlagning direkt och bara vara. Nice!

I dag måste det i alla fall bli lite utevistelse i solen.

Ha en skön söndag allihopa!

Utmaning!

Jaha ja. Sitter här och är så trött så jag skulle ha kunnat sovit för länge sedan. En dag på Aqua Nova gör sitt. Nu har jag i ett svagt ögonblick lovat barnen att se på Melodifestivalen men den tänker inte jag se på så jag sitter här och försöker knåpa ihop en auktion på Tradera bla.

Jag kom på att jag aldrig skrev vad min "Shut the fuck up-ankring" ska användas i för sammanhang men det är när mitt tugg kommer igång i huvudet och det kan vara om lite allt möjligt.

Den nya hallförvaringen. Det blev så mycket bättre men nu undrar jag om jag ska ha skyltar på korgarna eller inte?

Nu till utmaningen: Jag har läst i flera bloggar (kommer inte längre ihåg vilka) där bloggerskorna utmanat med att lägga ut bilder på sina bloggplatser. Här är mina. Överst den vanligaste som är vid mitt gamla skrivbord som står i det kombinerade vardagsrummet/sovrummet/kontoret. Underst till vänster är i soffan vid soffbordet i samma rum som ovan. Längst ner till höger är i köket och den minst använda platsen till bloggande.

Här är jag i full action med min Dremel som är av ett annat märke :) Nagelfilning på hög nivå.

Jag har funderat på det där med ansvar inte minst efter en blogg jag läste i morse. Det rörde sig bara om en trivial sak i det inlägget men ändå. På något vis verkar det mycket lättare som man att slippa ifrån ansvar. Vad detta beror på kan man ju fundera på. Det kan ju bero på oss kvinnor på något sätt också, att vi inte tillåter dem ta ansvar. Men ändå kan jag se en massa exempel där de inte vill ta ansvar, hellre stoppar huvudet i sanden som en struts. Där passar min far in väldigt bra. Jag har sett honom stoppa huvudet i sanden många gånger under min uppväxt där jag snarare hade jublat om han kunnat slå näven i bordet, sätta ner foten och säga att nu får det f-n i mig vara nog. Var finns dessa män? Har någon av er sett dem? De verkar vara en fridlyst skara, kanske de är kvar på mars?
Hur som helst är tyvärr inte vi kvinnor kvar på venus utan måste ta vårt ansvar för våra barn, våra liv osv oavsett vad som händer för vi har ingen som kommer och fångar upp om vi inte gör det. Vi släpar oss upp på morgnarna med våra barn när de ska till skolan fast vi knappt kan öppna våra ögon för vi är så trötta. Vi släpar oss i väg på diverse aktiviteter med våra barn fast å vi är så sjuka att vi inte knappt kan stå på benen (männen hade vart döda vid det laget, typ). Vi vänder ut och in på oss för att få ihop allt. Vad gör männen? Jag bara undrar.

Äntligen nät igen!

Nu äntligen sitter jag här igen och försöker knåpa ihop något. Torsdag kväll hade jag tänkt sitta i soffan och blogga och mysa lite men icke. Av någon okänd anledning började jag sortera pysselgrejer. En hel sopsäck fick jag ihop så oj vad plats det blev. I går tänkte jag också blogga men efter en färd till jobbet som inte alls gick som det var tänkt så var nätet helt dött. Och jag som skulle ha distansseminarier! Nätet var lika dött på kvällen och myskvällen i soffan med barnen byttes mot mera sorterande så nu är det ännu en sopsäck ursorterad!

Hur mycket saker går det att samla och vad ska jag ha allt till?

För övrigt verkar det hopa sig med jobb igen och jag vet inte riktigt vad jag gör för att inte få till planeringen. Kanske lär jag mig eftersom? MEN det är ju något allvarligt systemfel inblandat också...

Balansen mellan effektivt jobb, hem, familj, kärlek och egentid är inte alltid den lättaste att få ihop. Det vi alla mer eller mindre tampas med men som vissa av oss får ihop riktigt bra och andra sämre.

Jag har vart till min coach igen och pratat om mina konstiga ljud när jag sover så nu ska jag testa något nytt en månad få se vad som händer. Jag har även fått en till ankring jag kan använda mig av: "Shut the fuck up!" Riktigt effektiv. Jag får passa mig för att använda den högt bara :)

Humor?

Inte alla dagar jag sitter i köket den här tiden på dygnet och försöker äta någon form av middag (?) samtidigt som jag bloggar. SJÄLV dessutom!!!

Lite avslappnande skönt faktiskt efter dagen som gått. Inte längesedan jag kom hem efter tredje föräldramötet på 2 veckor. Skönt att jag inte har fler barn... På detta möte avhandlades klassresan i 6:an och vilka aktiviteter som ska eller inte ska genomföras. Inte konstigt att inte barnen kan hålla sams om inte ens vi kan det... Nåja, jag blev nöjd i alla fall och det är väl huvudsaken?!

I dag var första dagen på högskolepedagogiken som vi alla som är anställda på högskolor eller universitet måste gå, dock verkar inte kursen ta upp just det jag förväntat mig - pedagogik, hur jag blir bättre i undervisningssituationer. Dessutom verkar kursansvarig ha missat något i det pedagogiska som tyckte det var tillräckligt med 15 min rast på 3 timmar. Under denna rast skulle alla 16 hinna få kaffe ur samma tröga maskin som högskolan förmodligen införskaffade någon gång före kalla kriget och som det nästan behövs vev för att få igång. För övrigt verkar det vara en del intressanta själar på kursen. Inte minst juristerna och ekonomerna som aldrig verkar upphöra att fascinera mig. Det där torr-tråkiga stela och propra men ändå ibland så otroligt humoristiska.

Appropå humoristiskt så har jag hittat en blogg, bara av en händelse så där som jag bara måste läsa varje dag nu. Fru Venus . Vissa inlägg är så roliga så jag gråtit av skratt. Jag har ingen aning om vem kvinnan är och gissar att hon är aningens äldre än mig, men så himla rolig. Hon faller i alla fall mig i smaken :)

För övigt upptäckte jag i dag att mössen hittat alla godsaker på vinden så det blir till att städa där vid första bästa tillfälle och inte i vår när det är varmt och skönt som det är tänkt. I går städades det ur en hel del saker ur bokhyllan och i dag har jag roat mig med att få ihop en halv säck till med grejer. På något vis känns det så skönt att äntligen börja slänga saker. Det har liksom legat långt bak i bakhuvudet länge att det var något som behövdes göras och nu äntligen har jag börjat så smått. Skönt!

Rensning pågår

Klockan ringde som vanligt 6,30 men jag tyckte min kropp behövde sova lite längre så jag ställde klockan på 8 istället. Träningsvärk som bara den i dag men det kommer att bli ännu värre i morgon då jag inte rört mig något i dag, alltså jag har inte tränat något, rört mig hoppas jag att jag har gjort :) Jag bli besviken över allt tränande som inte ger någon form av träningsvärk så nu är jag mycket nöjd. Mina tankar kretsade runt en promenad men det är bara is här... Vill inte riskera älsklingens nyckelben så vi flyttade och rensade en bokhylla istället. Han verkade måttligt road och mumlade något i stil med att: "Du gör ju som du vill i alla fall så..." Jag hittade en liten tidningsartikel om råd för hur mina orkideér ska bli piggare så nu ska jag leta på ett mörkt ställe där de ska stå i 5 dagar. Jag testar allt som är värt att testas för att få fart på dem. Bara en av fyra som ser någorlunda ut efter 6 månaders "glömma bort"-taktik...

I morgon blir det en tur på vinden, jobb och första träffen på högskolepedagogikkursen. Hoppas det är lite roligt folk där. Fler än mig då menar jag :)

För övrigt fortsätter rensningen här inne. Det blir intressant att städa vinden sen när det blir varmare. Där hamnar allt just nu...