Skogen

Jag tar tillbaka det där med hösten, i alla fall litegrann. Både i går och i dag släppte jag alla "måsten" på förmiddagarna och begav mig ut i skogen. Jag har haft sol, värme och en massa svampfynd båda dagarna. Så det där med att jag inte kan hitta svamp - släng det i sjön. Jag kan visst hitta svamp, jag tror jag kommit på lite knep. Och jag tror mitt undermedvetna hjälper mig, leder mig rätt liksom. För hur kan jag veta att jag ska gå just till vissa ställen? Klurigt det där. Och det är så kul att plocka svamp men ack så tråkigt att ta hand om...

Och det är en lisa för själen att få gå i skogen alldeles själv precis som jag vill. Och vilken vacker skog jag vart i!!!

En egen bäck nära mig har jag hittat i dag :)

Många olika svampar var det här...

En sagoskog :)

Utsikt från Djurmo Klack. Jag förstår inte att jag inte vart upp hit tidigare. Så fantastisk utsikt! Verkligen värt den stundtals väldigt branta stigen :)

Höst...

Ja det verkar bli höst i år oxå... Jag hann inte med sommaren, den bästa tiden på året och jag har bara mig själv att skylla. Och nu är hösten här och knackar på. Det finns möjligtvis en sak som är bra med hösten och det är att det börjar gå att tända ljus och mysa igen men för övrigt: kallt, blött och fruset. Och grått. Grått, grått, grått.

En helg i paradiset

Så var årets först och förmodligen sista övernattning i stugan avklarad. 2 nätter med varierande väder med allt från värsta åskovädret till strålande sol och näst intill högsommarvärme. Omväxling förnöjer sägs det ju.

En av få aktiviteter som företogs var att gå till sjön. Härligt!

Lite mysig skog :) Jag har tydligen blivit ett stort fan av mossa :) Dock lyste all svamp med sin frånvaro...

En vit älghund som tyckte vi var mycket roligare än husse och mötte oss vid bilen samt underhöll oss resten av kvällen :) Bra storlek på hund. Kan jag ta med den hem?

Med en del vemod och en del funderingar lämnade jag paradiset. Och utvilad vet jag inte om jag är. Jag gick bara ner totalt i varv och nu blir det liksom ingen fart.

Livselexir

För mig är det bästa livselexiret, min själs föda, att få vara i vacker natur och helst i skogen. Jag älskar att gå precis som jag vill, andas den friska luften och titta på allt vackert. Hur trött jag än är så kan jag gå i evigheter. Bara gå och gå. Och njuta.

En sagosvamp?

Harmsarvet

Jag tog en tur till Harmsarvet i Falun. Det är ett ställe i Falun som jag ser delar av varje dag när jag åker till jobbet. Det brukas på gammalt vis som för flera hundra år sedan och de har några gamla djurraser som är utrotningshotade bla Rödkulla (kor), Hedemorahöns och en grisras jag inte kan namnet på. Harmsarvet drivs i kommunens regi och det finns bla en naturskola där. Googla om du vill veta mer.

Jag blev i alla fall helt salig och låter bilderna tala sitt eget språk, men det är bra mycket bättre i verkligheten :)

Något nytt

Jag gillar inredning lite så där lagom och mitt feng shuiande har kommit av sig lite pga tidsbrist men jag ska snart återuppta det. Lite små förändringar har i alla fall skett. Jag anser att både inredning och mode ska kunna ske med små medel och återbruk. Och så vill jag inte ha det som alla andra, det ska vara udda, en upplevelse, något som etsar sig fast och kanske inspirerar.

De här stolarna skulle grannen slänga när jag norpade dem och målade och klädde om dem. Jag är nöjd!

Älghorn upphittat av chefen i spocontainern på jobbet återfinns nu vid min säng. Efter lite (läs mycket) superlim sitter hornen fast igen.

Rättvisa?

Jag tänker bete mig som om jag vore själv, för det är just det jag borde vara om det fanns rättvis i världen. Nu gör det inte det eller så är jag helt enkelt för snäll. Vad vet jag? För jag förstår inte varför det ska gälla olika saker för olika personer. Vad gör att vissa har vissa rättigheter som inte andra har?

Män vs kvinnor

Mörka vs vita

Fattiga vs rika

Förmodligen ska jag helt enkelt inte förstå så jag lägger ner...

Nja

Med risk att jag bara ska klaga så skriver jag ändå lite här. Egentligen har jag inget att klaga på alls. Alla i min familj är ju friska och krya, jag har jobb och ett någorlunda fungerande liv. MEN något fattas mig, jag vet inte vad. Eller så är det just det jag vet. Min själ svälter på lugn och andlighet. Men jag ska inte klaga. Just nu är det ett program på tv om människor som överlevt svåra olyckor och jag är tacksam över att jag kan gå, se och faktiskt göra allt det jag vill, när jag vill. Och återigen är det bevisat att allt går bara man vill.

Längtan

Och jag är så trött så trött. Väntar bara på en dag utan jobb när jag kanske kan läsa någon av mina nya böcker som väntar eller göra ingenting eller bara göra saker som jag vill. Och jag längtar efter sovmorgon. Jag längtar efter att vara mer med barnen och älsklingen. Att vara mer hemma än att äta och sova. Jag längtar till mer lugn och ro. Jag längtar efter semester. Jag längtar förresten efter mer än en dags ledigt för det har jag ju då och då. Jag behöver vila. Min rygg behöver vila.

Och vad beror allt detta på? Att jag vart för snäll och tagit på mig för mycket. Och jag trodde det fanns andra som kunde ställa upp nu när min enda önskan är att få vila lite, men så är inte fallet så nu vet jag vart skåpet ska stå. Så jag biter ihop och kämpar på, det är trots allt bara 1,5 vecka innan livet blir mer "normalt". Under tiden kryper jag ner under täcket och gråter en skvätt.

Time flies

Hej och hå! Över en vecka sedan senaste uppdateringen. Och om någon vart orolig för vad jag gjort så har jag jobbat som vanligt, verkar inte som någon annan kan det...

Mellan alla jobbpass har jag lyckats klämma in ett bilköp, ett ångestfyllt sådant. Att det kan vara så svårt! Ja nu står den i alla fall på gården, utan återvändo, eller jo jag kan ju alltid sälja den igen om jag inte skulle vilja ha den...

Nu är jag väldigt less på att läsa om mördaren i Norge, nu har det väl ändå vänts och vridits tillräckligt? Eller?

Och jag är less på människor som inte ställer upp på varandra.

Jag är less på sjukdom, olyckor och elände.

Jag är less på att jag inte ens ska lyckas gå en kurs, jag som avsagt mig semester för att det inte finns någon som kan jobba. Ska jag få lov att bli förbannad på riktigt?