Ibland är det som om livet klappar till en. Har ni känt det någon gång? Som att det vill tala om att det verkligen finns. Att det rör sig liksom.
Hur som hamnade jag i något sorts vakum eller hur jag ska beskriva det efter mitt bryska uppvaknande. Och nu är jag bara så hopplöst trött, utmattad, totalt kraftlös. Eller inte. Jag har ju trots allt tagit mig igenom en väldigt omtumlande och grå dag.
Jag har nästan sagt upp mig från jobbet, försökt hitta ett nytt och gjort en hel hög med andra saker. Jag har även bestämt mig för att tills vidare vara kvar på jobbet.
Nu ska jag bara komma på ett sätt att hitta min ork igen. Först bli helt frisk. Göra någon rolig sak. Vara ute igen.
Men helst av allt skulle jag vilja åka till ett varmt land i en vecka och bara vara. Det skulle vara helt underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar