Förvirring

Omotiverad till tusen, i alla fall till allt som har med jobbet att göra. Det räckte med ett möte i går och jag bara känner mitt enormt stora motstånd växa. Jag skiter i lönen, jag skiter i statusen, jag skiter i den "fria" arbetsiden (att kunna jobba hemma mycket) och jag skiter i titlar. Jag vill ha ett jobb jag kan gå till och sedan stänga dörren och gå hem när jag gjort mitt. Jag vill få lön varje månad utan att vända ut och in på mig själv. Jag vill ha ett schema att gå på så jag vet hur jag ska jobba och planera lite småaktiviteter i livet som t ex livet. Jag vill slippa använda min hjärna hela tiden. Jag vill vila. Jag vill ha betald semester som inte är påtvingad utan som kan tas när jag vill.

Och att gå och vänta på jobb på "min" mack är nog ingen större idé. Under de 7 år jag vart där har 5 slutat och 1 har anställts så vilka är oddsen? Och är det det jag vill?

I morgon SKA jag söka ett jobb jag funderat på ett tag och jag hoppas att det leder åt rätt håll. Ett håll som flera skulle tycka var fel håll med tanke på min utbildning. Men jag har ändrat allt jag trott och strävat efter. Jag har sett saker jag nästan inte kan tro är sant. Och kan jag inte längre stå för det jag gör så har jag inget där att göra - ALLS.