Ibland blir jag bara så trött så jag vill kräkas och ge upp allt. Men icke då. Krångel och knöl och inget som flyter verkar det. Att somliga människor ens orkar hålla på, jag förstår inte. Men jag gör så gott jag kan så har jag gjort mitt. Att kämpa är ju faktiskt en del av livet.
Jag såg på ettan om de besvärliga, bortskämda ungarna som blivit instämngda i ett hus för att utföra någon slags tävling för att i förlängningen bli bättre. Att det överhuvudtaget existerar sådan bortskämdhet! Jag blir alldeles trött på det oxå. Bäst att inte titta på eländet någon mer gång. Jag är glad och tacksam att jag inte växt upp med att få allt jag pekar på och att slippa göra tråkiga saker. Jag är glad och tacksam för att jag fortfarande måste kämpa ibland för olika saker givetvis.
Ni undrar kanske hur det går med diet och träning och en massa annat. Dieten är i princip lagd på is. Det blir lite hur som helst men jag trivs som jag är nu och funderar på alternativa träningsformer. Som det är nu har jag vart ute och gått varje dag de senaste 2 veckorna. Inte det som står i mitt mål, långt över faktiskt :) Det har blivit som en ny craving. Nu är det bara det att det är inte tillräckligt. Jag måste på något vis kompensera mitt stillasittande jobb. Förut hade jag ju ett väldigt rörligt. Jag funderar vidare på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar