Ibland vill jag bara lägga mig ner, dra täcket över huvudet och strunta i allt. Frågan är bara varför dessa tankar och känslor kommer smygande. Eller smygande och smygande. De attackerar i full styrka pang bom, rakt på bara. Jag borde bara vara fullkomligt nöjd med allt jag har. Som jag kämpat för att komma hit. Men det är just det - kämpandet. Jag är så trött på det ibland. Min envishet och mitt jävlar anamma som lett mig dit jag är i dag. Dock vet jag att det krävs 2-4 års kämpande till och det är just det jag hakat upp mig på. Jag vill bara att det ska gå av sig självt. Att alla demoner ska vara bort. Helst hokus pokus-borta. Men NLP, NLP och åter NLP ska fortsätta hjälpa mig på min väg. Bara jag gör det jag ska och inte låter mig hotas av mitt "gamla".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar