I går försökte jag och miss S oss på någon slags utgång i Borlänge. Usch och fy vad hemskt jag tyckte det var. Trångt och bökigt. Folk som knuffades och allmänt stök. Inga roliga människor var det ute heller och ingen bra musik. Är detta ett tecken på att jag börjar bli gammal? Jag hade gjort mycket bättre i att ha vart hemma med en film eller bra bok eller något. Jag som tänkte att det vore en bra idé att socialisera lite.
I onsdags var det i alla fall cruising i Falun och där trivdes jag som fisken i vattnet. Väldigt trevligt sällskap, trevliga samtal och lagom många raggarvarv.
Nu sitter jag och klurar på hur det kan komma sig att jag faktiskt längtar lite efter en person jag egentligen inte känner. Märkligt intressant. Samtidigt klurar jag på hur jag egentligen vill att livet ska se ut. Om jag fick välja alltså. Det är ju inte säkert att det blir så bara för det. På lång sikt vill jag i alla fall dela livet med någon som är "lagom". Jag är så trött på en massa strul och vilda idéer hit och dit. Det optimala är någon som väger upp min tokighet så det inte bara blir en massa snurr. Och så bör vederbörande vara rolig, någorlunda social och vettig att diskutera med annars blir det ganska svårt.
Men nu ska det inte funderas mer just nu. Allt blir som det blir oavsett vad jag vill och tycker. Nu ska jag se till att det blir som jag vill och tycker här inne igen. Vet inte vem som vänt upp och ner på allt?! Kan det vara jag???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar