... kom älvor, det börjar bli kallt... sjunger Winnerbäck för mig nu. Det är bäst att änglarna är med mig i morgon för jag har inte förbrett mig alls.
Fotspår i sanden
En man drömde att han gick längs en strand och han gick tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under hans levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under de svåraste och mest ensamma perioder av hans liv.
Detta bekymrade honom och han frågade Gud :
”Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig som mest.
Herren svarade ”Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du bara såg ett par fotspår – då bar jag dig.
Effekten av jobbet verkar återigen vara att jag blir osocial. Så var det när jag jobbade förut också. Jag får hoppas att det är övergående.
Inga påskkärringar syntes till i går och jag missade avfärden till Blåkulla. Inte bra!
Det är fortfarande inte bestämt vad som händer i helgen men det lär märkas antar jag. Någon som har något förslag?
Glad påsk på er allihop!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar