Veckans dag 1 :)

I helgen blev det äntligen av att besöka våra gamla grannar och de hade hunnit få barn igen sen sist :) Och så klart så hamnade jag i matningsbranschen :) Kan ju bara inte låta bli! Bebisar är ju sååå söta :) Jättekul att träffa S igen oxå. Gud, vad jag saknar dem emellanåt. Det är trist att alla mina bra vänner är så utspridda. Tänk om alla bara kunde bo i närheten, vad trevligt det skulle vara :)

Jo men det går väl bra att ha träningskläder på sig i alla sammanhang? Som hemma i köket vid diskningen. Det blir liksom roligare då. Och det är nästan så jag börjar fundera om jag är sponsrad av Better Bodies?!

Funderingar

Jag funderade när jag stod i duschen i morse hur det egentligen står till. Jag menar då med det här med familj och relationer. Vi som är födda på 70-talet, har vi på något sätt tagit skada av våra föräldrars flower-power-revolution? Om de nu gjorde någon... Vad jag förstår var det bar några få procent som rökte gräs, levde i kollektiv, förespråkade fritt sex och kvinnans rätt till större frihet. Eller hur var det egentligen? Vems är egentligen min och förmodligen andras mamma-pappa-barn-dröm? Är den min eller är den mina föräldrars? Är den ens deras? Eller är det så de blivit itutade att livet ska vara? Tydligen har vi 70-talister otroligt svårt att leva mamma-pappa-barn-drömmen, i alla fall, vad det tycks de flesta av oss. Så kanske är det inte meningen att vi ska göra det?

Bebishysteri

Så har äntligen Victoria och Daniel fått sin bebis (ja jag vet att de ska ha sina titlar men jag tycker de är som vem som helst) och det verkar på nåt sätt som om det är den första bebisen som fötts någonsin i detta land. Varför denna hysteri? Jag kan liksom inte riktigt förstå. Visst är det stort när ett barn föds men det är lika stort vilka föräldrarna än är. Vi står inte och faller med om kungahuset får barn eller inte. Det är inte som att det står och faller på det här barnet om mänskligheten kommer att fortsätta existera eller inte. Dock tycks det vara så för kvällstidningarna. Ärligt talat så hade de tjatat ut det hela redan för flera veckor sedan. Hur, var och när blir det? Högriskförlossning pga "hög" ålder basunerades ut i kombination med övrig dynga. Ja och som sagt, de är bara människor.

Vååår

Nu är det en sådan där dag när solen ler mot mig och jag ler tillbaka :)

Det är vår i luften och det droppar från taken :)

En av alla saker som tyngt mig senaste tiden verkar ha löst sig. Och förkylningen verkar ha släppt sina klor. Jag hoppas verkligen det håller i sig.

I dag fick jag försenad födelsedagspresent och semmelfika. Det gillas jättemycket :D

Längtar...

Jag längtar till att vara helt ensam i stugan en vecka eller så. Bara jag, skogen och de vilda djuren. Några bra böcker. Solnedgång över bergen. Vindens lek i träden. Brasans dova sprakande i spisen. Jag längtar.

Efter sommarens varma vindar. Lek i vatten. Nattliga simturer. Långa, sena, ljusa, ljumma nätter...

Inget mer nu va?

Intressant att ångesten kunde visa sitt ansikte med sådan kraft igen. Men bara för korta stunder för den har inget här att göra mer! Det blir förändringar på jobbet framöver. Mindre jobb men samma antal dagar. Inte bra, inte bra. Min motivation att fortsätta är just nu noll. Jag vill sluta NU, på en gång.

Å jag har blivit typ bortbjuden nu men jag vill bara inte. Jag vill vara hemma och slicka mina sår, vilka de nu är. Jag vill vara hemma och känna doften av nystädad lägenhet. Ja den är faktiskt städad i tid denna gång, i god tid. Jag har hunnit förbereda flera dagar... Jag vill inte känna doft av unken fylla, det väcker så mycket skit till liv. Jag vill var här i min lugna, trygga vrå, i min ensamhet. Med bara mig själv.

God natt!

Behov...

Jag vet inte vad det är eller vad som händer... Kanske förkylningen... Kanske någon som "stjäl" min energi... Kanske något annat... Jag vet bara att jag behöver något eller någon. Eller vet jag ens det? Jag behöver ett ljus i mörkret. Någon som torkar mina tårar. Något som håller mig på vägen. Något som ger mig kraft, tro och hopp. Någon som håller min hand så jag inte faller. Någon som tror. Bara något... litet...

Creans vivere

I går på förmiddagen när jag fortfarande inte kände av min sjuka kropp alltför mycket målade jag klart tre projekt. Det går liksom inte så fort om jag ska måla en korg och målar sisådär 15 minuter en gång var 4:e vecka eller nåt. Men nu är brödkorgen, tvättkorgen och mitt specialdesignade bord färdigmålat.

Nu är bara frågan vart tyget jag ska klä insidan av tvättkorgen är någonstans... Om det ens finns kvar eller var det det jag använde till att klä stolarna??? Hjälp! Har någon bättre koll än mig?

Efter att jag kommit på mig själv målandes med denna pensel bestämda jag att nu minsann är korgen färdigmålad. Och därmed basta!

Sonen visar sina kära mor kärlek på alla hjärtans dag genom detta enorma lass med mat :)

Jo men så här ser det ut en helt vanlig dag i familjen annorlunda i en annan del av Djurås. Skruvdragare, laptop, läsebok, ljusfat, musen bortsprungen från datorn och fjärrkontrollen. Vad mer kan man behöva i TV-soffan? Ja, så säg :)

Inte klaga i onödan...

Efter gårdagens program av "Mot alla odds" bestämde jag mig för att aldrig mer gnälla över småsaker. Just nu har jag även bestämt att den här förkylningen eller vad det nu är för skit jag har i kroppen inte är någon småsak... Nu har jag till och från (mest till) hela dagen frusit som en nyrakad kungspudel i Alaska. Och jag är varken nyrakad (möjligen på nåt påklätt ställe) eller i Alaska. Jag är fullt påklädd med bla ullkofta, det är varmt inne och jag dricker varmt te. Värken i armarna verkar ha förflyttat sig mer till knäna, men det är ju bra. Då kan jag fortsätta sitta i soffan till barnen ska lägga sig och därmed jag kan lägga mig. Och jag skulle kunna lägga mig nuuuuu.....

Mot alla odds

Jag såg på "Mot alla odds" i går och blev otroligt imponerad av deltagarnas viljestyrka. Vilka otroliga människor! Jag tror vi är många som har mycket att lära av dem... Alla är speciella men jag föll mest för Laurentsio. Vilken rolig kille :) Den deltagare som griper mig mest är dock överlevaren från Göteborgsbranden. Jag finner inte ens ord att beskriva. Jag råder er bara att se på programmet och kanske upplever ni något liknande som mig. Oavsett vad som händer i livet så finns det alltid möjligheter om än på olika sätt. Det gäller att hitta och ta vara på dem.

Detta med rubriker...

Jag fick en jättetrevlig förfrågan om att bli gudmor i går. Sådant tackar man inte nej till. Vilken ära! :)

För övrigt vet jag inte om jag är frisk, sjuk eller mittimellan. Nu är jag urless på den här förkylningen... Kan den inte bara ge sig eller bryta ut på riktigt? Jag har tränat flera gånger nu för att se vilket håll den ska gå åt men det händer typ inget. Och det går märkligt nog bra att träna... Skumt.

Lite stolt över mig själv blev jag återigen i går när jag testade ett nytt pass i går - pump. Jag är alltid mer eller mindre orolig för nya saker som sedan oftast inte alls visar sig vara som jag tror. Passet var riktigt roligt och det kommer att bli fler av dem :)

Appropå träning lägger jag ut lite googlade peppbilder på Linda Fodor.

Hur blir magen så här? Utan "badring"... Jag vill oxå ha... Jag SKA ha.

Lite mer än jag tänkt men åt det hållet i alla fall :)

Ja det här med träning ja. Vem tränar jag för? Mig själv så klart. Jag vill bli stor och stark ;) Jag inbillar mig att det krävs en stark och sund kropp om jag ska lyckas bli 100 år. Om inte annat så har både mina rygg- och knäproblem försvunnit med träningen och det är bra. Mer muskler ger även ökad förbränning och det tackar vi inte nej till. Jag tränar även för att utmana mig själv. Jag vill ta min egen vikt i en massa olika övningar bara för att jag kan. För att det är bra. Givetvis får det inte gå till överdrift med träningen men vem avgör egentligen det? Gym tre gånger i veckan är inte speciellt mycket och så kanske något pass på det. Och jag lyssnar på kroppen, jag lovar :)

Update :)

Replayjeans för 10:- lär jag nog aldrig mer hitta. Ett riktigt fynd. Ed Hardy-tröjan var lite dyrare, men bara lite :)

I bakgrunden det jättefina hjärtat jag hittade i en inredningsbutik i Falun, Gruvgatan 13. Det går att skriva med krita i mitten. Det var så mycket fint i butiken, inte minst tyger. Så nu vill jag sy överdrag till barnens soffa. Frågan är bara bär jag ska hinna det... Projekt 150 typ... Inget blir liksom klart eller knappt ens påbörjat känns det som.

Först hade jag en bukett tulpaner som jag införskaffat själv och sen hade jag 2 :) Glad blev jag. Inte direkt bortskämd med att få blommor. Dock väntar tydligen en annan födelsedagspresent senare. Jag väntar med spänning!

Det enda positiva med kyla är att det blir så vackert ute. Rimfrost på allt. Så himla fint!

I går fyllde jag år men jag tyckte mest jag ägnade dagen åt att stå vid spisen eller diskbänken. Trots allt hade jag en rolig och okomplicerad dag. Trevligt!

I förrgår blev jag bjuden på Sabatonfest men mitt kall som mamma var starkare. Vad är väl en bal på slottet liksom?

Hoho

Hoho, vart tog inspirationen vägen?? Den var ju här för en stund sedan men inte tillräckligt länge för att jag skulle hinna påbörja nåt...

I dag fick jag ett gulligt förslag eller vad jag ska kalla det. Jag blev aningen förvånad och glad och alldeles varm :) Underbara, spännande tider väntar...

Nu GÖR jag något så inspirationen kommer tillbaka.

Ciao

Nyfiken?

Äntligen har jag fått ordning på hemmet igen, lagom till barnen kommer i morgon. Bara storhandlingen kvar och det får bli morgondagens projekt. Som vanligt tycker jag mig inte hinna nåt, lite småsaker här och där bara. Men det är väl så det är när jag jobbar och knappt är hemma. Typ bara är hem och hämtar saker. Men allt har sin tid och just nu är det umgängestid helt enkelt, sådan jag vill ha ännu mer av men som omständigheterna inte kan råda över. Jag tycker ändå det blir så bra som det går och jag mår bra, jättebra. Jag har inte ens speciellt stor noja över att fylla 33 på söndag, det är ju bara så liksom. Någonstans mitt i livet med en massa möjligheter framför mina fötter, bara att plocka godbitarna och le och skratta med hela världen :)

Hittade ett usb-minne med lite (läs MYCKET) bilder från min och fröken J:s session i april. Många jättebra bilder tycker jag. Ovan är en av alla. Och ja jag gillar mig själv på bild - om de är bra. Och ja jag gillar mig själv över lag. Det är liksom en process som sker över tid. Väldigt olika för oss alla och vissa kommer aldrig att komma dit tyvärr. Och jag tycker om min kropp trots vissa defekter och små ålderstecken. Ingen av oss kommer att komma ifrån dem och jag skulle aldrig kunna tänka mig att göra något ingrepp eller skönhetsoperation om det inte skulle bli riktigt illa, och då menar jag riktigt illa. Som det är nu är det ju jag - en tvättäkta version av mig själv :) Du får ta mig precis som jag är :)

Jag tycker det är intressant med hur nyfikna alla är :) Har jag träffat någon? Vem i så fall? Har jag fått nytt jobb? Vart i så fall? Vem/vilka är det jag så gärna umgås med? Vad är det för nyckel som dykt upp? Det mest intressanta är nog ändå vad alla läser in... :) Enjoy!!!

Dessa rubriker... pust

Jag hade tänkt hinna så mycket mina lediga 3 dagar men de har mest gått åt till träning och dagligt pyssel kring barnen. Men visst, "badringen" är aningens mindre nu så något lär jag ha gjort rätt. Nu återstår bara att klura ut hur jag ska göra för att få min examinationsuppgift gjord i tid.

För övrigt är det en del funderingar kring livet. Jobb, relationer och barn. Jobb verkar jag ha ett tag till men det är ju ändå inte det jag ska göra på sikt. Min ambition är inte att stå i kassa resten av livet. Den är mycket större än så.

Relationer till vänner fungerar någorlunda trots att jag pga jobbet inte har en ledig kväll. Normala aktiviteter som middagar, bio, konserter och annat trevligt får jag helt enkelt vänta med ett tag till...

Kärleken talar jag inte högt om. Kanske finns det någon, kanske gör det inte. Jag är i alla fall nöjd och lycklig just nu. Och det räcker så.